En tävlingsmänniska eller inte……..

Be a fighter, Kämpa på, var tävlingsinriktad…….. osv

Detta sägs i positiv mening av ”alla” och överallt. Tänker inte gå in på om det är positivt  eller ej. Inte heller funderar jag på hur det blivit så.

Däremot funderar jag motsatsen. Vi som inte är tävlingsmänniskor, är vi mindre rustade för att klara dagens samhälle?

Jag tillhör de där ”motsatsmänniskorna” Som visserligen kan kämpa för andras skull som mina barn. Men för egen del väljer jag striderna och de striderna är numera ytterst få. Går undan allt mer.

Har aldrig tävlat varken om tider, priser, karlar, popularitet eller jobb.

Men så har jag då oftast gått själv, Stått utanför, varit arbetslös i omgångar, mist de karlar jag haft ett gott öga till osv osv.

Ser mig inte själv varken som offer, förlorare eller sämre människa men det klart att man så här med blicken i backspegeln funderar över hur och varför livet blev som det blev.

Är mer o mer en studerande kvinna, som ser och hör andra och oftast förundras vad de väljer att lägga sin energi på .

En del strider ständigt och oftast om bagateller.  Kan inte se att de särskilt ofta vinner och vinner de så gör de det för att motståndaren – verklig eller inbillad väljer att gå undan.

Många kämpar. För sin överlevnad, mot sjukdomar och för att ta sig igenom dagen. Deras kämpaglöd är kanske just det som krävs för att de skall överleva men detta handlar nog inte om tävling utan mer att de inte har annat val.

Många kämpar för andra, De väljer ständigt ”stora” världsliga problem som sina egna och en del av dem är övertygade om att vore det inte för just dem gick världen under. Jag tror de kväver sitt innersta eller väljer att inte ta itu med sig själva genom att vara så ”behövd” så engagerad att ingen inte ens de själva ägnar en tanke åt  deras själ, deras hälsa ………

Så varför har då inte jag någon tävlingsinstinkt som det så fint heter?

Varför väljer jag att gå åt sidan och släppa förbi andra?

Kanske för att jag blivit itutad sedan barnsben att jag ändå inte skulle vinna, Eller duga eller ……?

Kanske för att jag tyckt att vinsten/priset var mer väl unnat någon annan. Kanske för att om inte jobbet gick till mig utan fula knep var jag inte rätt person för jobbet. Kanske för om inte karln valde mig så ville han egentligen inte ha mig. Kanske var jag inte villig betala priset för en vänskap som ändå inte skulle vara på djupet.

Har jag då gjort fel i hela mitt liv eller har de här ev arbetsgivarna,  karlarna, blivande vännerna inte sett min fulla kapacitet – mitt innersta – mitt sanna jag. Är det jag eller dem som mest förlorat?

 

 

Annonser
Published in: on februari 7, 2016 at 9:18 e m  Comments (3)  
Tags: