Minnen med doft

Eller doftminnen eller doftande minnen. Ingen rubrik kan måla upp den bild som jag vill förmedla.

Idag måtte vara första riktiga sommardagen och liggande på en solsäng bubblar minnen från barndomen upp till ytan. 60-talets sommarlovsdagar som spenderades i husvagn uppställd på Marias Camping i Mellbystrand. Långa soliga lata dagar. I en värld för sig. Där dagarna för det mesta tilldrogs på stranden. Den underbara ljuvliga långa sandstranden med långgrunt vatten i den varma Laholmsbukten. Att man för att komma ner till stranden fick zick-zacka mellan vassa strandgräs förträngs lätt.

Vad jag minns är fragment som saknar foton som stöd för minnet.

Hela dagarna tycks i mitt minne vara så doftande…………

Daggvått gräs, fuktig tält-duk och tandkräm är doften för morgonen.

Sololja, salt hav och släta bullar, mariekex & saft är doften för dagen.

Salubrin, gasollampa, blyertspennor och kolasnören & nonstop är doften för kvällen.

Bara ni som campat och är i min ålder kan här veta vad jag pratar om………..

Det där var vardagsdofterna och så när pappa kom ut på sin lediga dag vart dofterna helt annorlunda och helg-lika. Grillade revben, Knäreds-franska och jordgubbar. De grillade revben köptes på Ica-hallen och jordgubbarna plockades i det egna landet. Knäreds-franska var vad vi döpte brödet till av den enkla anledningen att pappa köpte dem i Knäred på väg ut till Mellbystrand. 🙂 Frasiga, luftiga alldeles speciellt goda frallor.

Klart att det fanns regniga sommarlovsdagar oxå men även de dagarna är ”soliga och ljusa” i mitt minne. Dagar som var fyllda av bokläsning, patienser, plaskande i vattenpölar och brevskrivande.

När jag tänker efter så här inser jag vilken lycka det var att just vara barn på 60talet. Så mycket hände i utvecklingen. Tänker på Tv-n, månlandning osv. Men är oerhört tacksam över att fått växa upp utan mobiltelefoner, internet, datorer och tv. Det innebar en frihet och ansvar att man inte hela tiden var nåbar. Det krävdes muntlig kommunikation INNAN man skulle göra något. Man lärde sig att tänka EFTER före. För det mesta fungerade det alldeles utmärkt.

Så mycket dagens barn missar – tänk bara en sån sak som att cykla på grusvägar………………… och att ge sig iväg till ett möte men en kompis eller ”förälskelse” och lita/tro på att den personen skulle vara där på mötesplatsen när man själv kom dit.  🙂 Nä nu kom jag visst alldeles för långt ifrån ämnet.

Från skolans slut till skolstarten igen på hösten utspelades på campingen för min del. Fick vänner för livet som från olika ställen i landet reste ner till just Marias Camping. Campinggäster som återkom sommar efter sommar. Dessutom var vi flera så kallade ”långliggare”. Som grädde på moset brukade även kusiner och mostrar från Karlskoga dimpa ner nån vecka då o då.

Tror att alla då och då drömmer sig bort till barndomen, åtminstone borde det få vara så. Önskar att alla hade sin dos av sorglösa ljusa barndomsminnen.

Detta var en liten dos av mina ljusa barndomsminnen……………..

 

Annonser

Fortsätter med fokus uppåt väggarna

För visst har jag mer på väggarna än tavlorna jag berättade om sist.

Alla har väl någon form av klockor på väggen, så även jag.

130308 sent 005

1998 var jag och tvillingflickan i London. En dag på väg hem till hotellet passerade vi en marknad där det mest var tavlor till försäljning. Dock satt en äldre man på en liten pall och framför honom på en filt låg massor av tavlor eller mer tittskåp med klocka i. Vi blev nyfikna och stannade för att titta närmare. Mannen visade sig vara pensionerad urmakare och hade kommit på att av alla sina klockor som låg hemma och skräpade – ur funktion – plocka smådelar och göra tavlor av berömda Londonbyggnader. Tittar ni närmare på bilden så kan ni se de små små ur-delarna. Jag bestämde mej för denna klockan och bad honom paketera den väl. Den gamle urmakaren frågade vart vi kom ifrån och sken upp med hela ansiktet när vi sa Sverige. Hans dotter bodde i Norge så han var van vid att paketera väggklockor för flygtransport. Nu hänger klockan på min vägg och påminner mej om en underbar Londonresa med dottern.

130308 sent 008

Dessutom har jag denna ståtliga klocka iform av en vapensköld. Egentligen är det sonens. Han inhandlade den för flera år sedan under en resa till Budapest. Men tycker att den ”tickar” för högt så därför finns den nu i min lägenhet. Tycker den är rätt fin i all sin kitchighet 🙂

130308 sent 007

Inomhustermometern är inköpt på ett stensliperi utmed Mosel under en resa dit i början av 2000talet. Tycker om som ni kanske förstår att omge mej av reseminnen.

130304 fm 037

Största tavlan i gruppen reseminnen inhandlades i Paris 1985. Där jag besökte ateljén hos den svenska konstnären Gudmar Olovson.

Dessutom tavlor som visar områden i Sverige som ligger mej extra varmt om hjärtat.

130308 sent 009

Den lilla tavlan föreställer stranden i Laholmsbukten där jag spenderade barndomens sommarlov och sedemera även bodde 17 år. Det är nåt visst med den där långa sandstranden, det vassa gräset och ljuset över vattnet.

130304 fm 047

Den stora tavlan visar Laholms torg i vinterskrud. Småstadsidyllen är helt underbar.

Annars så klappar mitt hjärta för Småland.

130304 fm 039

Björn Gidstam konstnären är sedan 70talet bosatt i Urshult där min släkt på farmors sida stammar ifrån ända tillbaka till 1500talet. Ja, så långt bak har jag kommit i min släktforskning, just på den grenen. Tavlan är så Småländskt det bara kan bli.

130304 fm 038

Flygfotot är mej extra kärt. Här bodde farmor & farfar när jag var liten. Bara namnet Hultatorpet får mej att le.Tror ens rötter är mer viktiga än man kan tro.

130304 fm 031130304 fm 032

På morssidan stammar jag från Värmland så givetvis har jag ett par tavlor med Karlskoga-motiv på väggarna. Stilrena i sina svarta ramar.

Skolåren bodde jag annars i Markaryd.

130304 fm 035130304 fm 036

Tavlorna av Allan Olsson visar byggnader som numera är rivna. Nostalgi med andra ord. 🙂

130304 fm 033

Lennart Lindberg var min teckningslärare i högstadiet så en tavla av honom känns bara rätt.

Har även Ni era rötter på väggarna?

 

 

 

STF Tidningen Turist

I ett nummer 2010 av STF:s tidning Turist skriver Anders Tapper i ledaren om vårt lands rikliga kust- och strandlinje. Han berättar att vi = landets invånare rent teoretiskt har tillgång till 39 meter strand VARDERA!!! Visst är det fantastiskt. Han uppmanar oss läsare att i sommar leta upp våra egna 39 meter drömstrand.

Detta fick mej att fundera eller rättare sagt, tanken har inte lämnat mej någon ro.

Tror jag vet svaret på frågan om man frågar mina nära & kära. Svårare när det gäller min egen drömstrand.  Hm hm hm hm……..

Men låt oss återgå till mina nära & kära. Tror inte jag är ensam om att tro mej veta vad nära & kära drömmer om. Ifall detta beror på att jag lyssnat till deras drömmar eller enbart dragit egna slutsatser om vad deras drömmar är…….Ja det är lite svårt skilja på.

Äldsta dotterns drömstrand tror jag ligger utmed Alaskas kust där hon med kamerans kan fånga den perfekta bilden av AURORA BOREALIS. Yngste dotterns drömstrand är nog för tillfället där Seine rinner genom Paris. Sonen är det lite kniviare med men kan vara en klippstrand som både bjuder på bra dykvatten och bra klippklättring.

Pappa min hade nog helst liksom både morfar & farfar velat ha en strandkant där de kan stå o meta i lugn o ro.  Mamma trivdes med att sola på Mellbystrands playa.

Så är vi tillbaka till mej själv då. Var skulle mina 39 meter strand ligga och hur skulle den se ut. Finns förmodligen någonstans fast jag hittills ej upplevt den.  Visst finns det många härliga stränder som jag redan upplevt.

Som stenstranden på Kullahalvön där Lars Wilks byggt Nimis & Arx.

Som Bönsäcken på Hanö

Nu tycks det kanske som om jag mest tycker om stenstränder men det stämmer inte riktigt. Minns barndomens badningar i insjöarna – Lokasjön & Hannabadssjön med flera  – , metande i åar  – Lagan bland annat  – och  de km-långa sandstränderna i Laholmsbukten. Som vuxen är jag inte längre lika förtjust i åar och insjöar för myggens skull. Så jag föredrar nog i allafall havet. Vid närmare eftertanke  så tycker jag  inte heller om sanden som tränger sej på överallt .

Hm svårt det här. Tror jag avvaktar om vilka 39 meter som är min drömstrand. Sommaren ligger ju framför mej och kanske kanske har jag ett bättre svar i höst.