Ett steg framåt två steg bakåt

Ja så där har jag vandrat hittills i livet. Plus några snedsteg då o då, naturligtvis helt oavsiktligt 😉

Men helt ärligt. Jag har ofta blivit kallad konservativ och bakåtsträvare och lite lite gnutta sanning ligger det nog i dessa påståenden. För jag gillar ”förr” och vill nog att det mesta skall vara som det alltid varit. Med undantag av de helvetesgropar jag trampat i *suck*

Exempel: Jag vill ha kontanterna kvar i vårt samhälle. Vill andas frisk luft vandrande på grusvägar med fågelkvitter i öronen och blommande hagar i blickfånget. Vill dricka mjölk mjölkad i Sverige ur svenska kor. Äta fisk fiskad i svenska åar & insjöar. Önskar en mångfald av djurarter vilt levandes i vår natur. Vill ha fler namn på personer och företag i telefonkatalogen av papper. Vill minska beroendet av dator, mobiltelefoner och dylika tingestar. Alla skall inte vara tvungna vara uppkopplade hela tiden. Svenska språket skall vara svenskt utan svengelska ord inblandade. Skrivstilen skulle åter läras ut i våra skolor liksom huvudräkning och svensk historia & svensk geografi.

Ja så där skulle jag kunna fortsätta räkna upp men  tror ni fattar min tanke! Så när jag hör eller läser moderna ord händer det att jag inte förstår, kanske inte vill förstå. För gamla ord och beteckningar har vi så det räcker i vårt språk. Vi behöver ej ändra om hela tiden. En städerska är likväl en städerska även om ni kallar henne hygientekniker!

Bland mina papper fann jag idag ett litet tidningsurklipp med någon fundering. Vet ej vem eller var ifrån jag klippt ur den eller ens hur gammal den är. Men det speglar bra mina funderingar idag.

”Spetskompetens. Vad är det? En erigerande penis? – Åhhh Bengt, du är så spetskompetent ikväll!!!!!”

🙂

Annonser
Published in: on februari 23, 2014 at 4:58 e m  Comments (1)  
Tags: , ,

Konsten att söka jobb

Kan ni den? Konsten att söka jobb så bra att ni inte bara kommer på intervju utan även verkligen får en anställning?

Alltså man kan bara till viss del skylla den egna arbetslösheten på konjunkturen, åldern, ovanligt efternamn, brist på utbildning osv. Till syvene och sist är det ju ens egen personlighet som mer eller mindre ligger en i fatet, eller?

ekenäs 20090531 010B

Jag har genom åren haft en rätt stort antal anställningar, noga räknat 20 stycken om jag räknat rätt. Då skall man beakta att jag haft nästan lika många ”yrken”.

Hur det kommer sig beror förmodligen på två faktorer, dels har jag ingen särskild utbildning – titel och dels har jag tagit vad jobb som erbjudits mej – nästan i allafall. Vid ett fåtal tillfällen har jag tackat nej till anställning men det har haft sina giltiga orsaker.

Många av anställningarna jag haft har jag inte aktivt sökt utan jag har blivit erbjuden dem ändå på ett eller annat sätt. Dessutom har jag fått några anställningar som jag inte alls ville ha och inte trodde ens vid intervjun att jag skulle få. Utöver det har det funnits jobb jag verkligen hett eftertraktat och där jag gått från intervjun i den förvissningen att jag fått jobbet – men så har inte varit fallet. Man kan ju fundera på varför! Vid en anställning frågade jag till o med chefen varför de anställde just mej (tyckte jag svarat mer eller mindre ”goddag yxskaft” vid intervjun) + att det funnits andra kandidater som varit mycket mer meriterande än jag. Vad han svarade ? Jo att min personlighet tilltalande honom och att han ansåg att jag var just den som behövdes på det jobbet…………………….

Nu är inte det en stil jag kör när jag verkligen vill ha ett jobb och kanske är det felet!

Regnar i trädgården

Arbetsförmedlarna som man inte väljer själv utan blir hänvisad är inte alltid till hjälp. Antar att det krävs personkemi för att det skall funka fullt ut mellan arbetssökande och arbetsförmedlare. En mindre lyckad sådan var enbart otrevlig – i mitt tycke – jag frågade henne vid ett tillfälle vad en ”titel” stod för i en platsannons, varvid hon hånlog och sa ”Förstår du inte det betyder det enbart att du inte skulle klara av jobbet, och då *skratt* är det knappast någon idé söka det………….. ”

*suck* Tja det där stämmer ju inte riktigt. Yrken ändrar beteckning vart efter och ibland i rent syfte att höja statusen på yrket. På 80talet städade jag kontor och var just ”städerska”. Bara några år senare anmärkte en arbetsförmedlare att jag skulle ändra mitt CV – fast det hette inte ens CV på den tiden – Det skulle stå att jag jobbat som ”Golvvårdare”. Fast det var betydligt mer än golvet jag städade! Ytterligare 15 år senare påstod en arbetsförmedlare att jag skulle byta ut samma beteckning i CV till ”hygientekniker”.  Vad en städerska kallas för nu för tiden vågar jag inte ens mej på att gissa.

Så med min varierande yrkesbakgrund – vem sjutton vet vad alla mina ”yrken” egentligen ståtar med för titel.

ölandsresa 090810 078

Sen är det många arbetshandledare som säger ” du måste söka jobb i hela landet och vara beredd på att flytta” Jo visst, jag förstår tanken och det hade säkert varit aktuellt om jag varit läkare, advokat eller annat högstatus-utbildad som är eftertraktat. Men de platser jag kan söka går det 400 – 700 sökande på ———– har ringt o kollat. En gång på 80talet när det var aktuellt för mej att byta bostadsort så ringde jag till arbetsförmedlingen på den tänkta nya orten och frågade lite om när o hur jag skulle inställa mej hos dem. – fanns inte internet på den tiden – Varvid kvinnan på arbetsförmedlingen svarade med en motfråga” Vad gjorde du på din senaste anställning?” när hon sen fick besked sa hon ”kom för fasen inte hit, vi har tillräckligt med arbetslösa i den kategorin” Det där med att flytta efter jobb är ett känsligt kapitel för inte ens alla arbetsförmedlare ”lever som de lär” Å ena sidan säger de att man måste söka jobb på andra orter än boendeorten men å andra sidan ifrågasätter de varför jag flyttat runt som jag gjort. När de då får svaret ”jag har flyttat på grund av att jag fått jobb på annan ort” så rynkar de på näsan och påstår att det ser inte så bra ut i mitt CV……………. Hur fasen skall de ha det!

Eftersom jag nu för tillfället bor i Blekinge med relativt små orter söker jag jobb eller åtminstone letar jobb även i Skåne och Småland.

En annan sak som krånglar till sökande för ett fruntimmer i min ålder – antar att det är detsamma för karlar i min ålder – är bristen på intyg över ens kunnande. När vi var unga så behövdes inte högskolebetyg för alla de yrken som nu kräver just det utan vi lärde oss på plats så att säga.  Jag har kört truck – olika sorters truck – på flera av min anställningar men inte fasen har jag truckkort och kan således ej söka den sortens jobb. Jag har stort körkort men saknar så kallat digitalt förarbevis av den enkla anledningen att det inte fanns när jag körde…………… Jag kan göra sallader, smörgåstårtor osv men har ej gått kallskänke-utbildning. Så här skulle jag kunna fortsätta ytterligare en bra stund.

20100418 Solens nedgång

Min ålder, min brist på yrkesbevis och mitt kön kan jag inte göra något åt.  ”Men har du aldrig tänkt på att starta eget” frågar då arbetsförmedlaren ……….. *suck* visst jag har haft eget mer eller mindre mot min vilja, så jag kan rutinerna. Har visst idéer och lust men och det är en stort MEN saknar startkapital och det KRÄVS ett stort sådant. För de första 5 åren kan man inte räkna med att ett nystartat företag bärs sig och det trots att man som egen företagare får räkna med 60-80timmars arbetsveckor. När jag kommer med den – i mitt tycke – relevanta och insiktsfulla invändningen – säger arbetsförmedlaren. ”Ja men många har en partner som försörjer dem under tiden”

VA? så nu är jag inte bara en lägre stående klass pga av arbetslösheten nu är jag undermålig pga av mitt civilstånd oxå………… Har en osynlig tidskapsel förflyttat mej till 1800-talet………………………..

HALLÅ kan någon räcka mej repet!