Dödsfall

Man blir olika berörd av olika dödsfall. Givetvis lite baserat på hur nära man stod den som avled. Det där med ”hur nära” är ju objektivt och ses kanske inte likadant ut beroende på vem man frågar. Nu kan du ju inte fråga den som avled, men han/hon kanske inte kände den närhetsgrad som du känner/kände och tvärtom. Men oavsett hur den avlidne kände för dej så har du ju rätt till din beröringsgrad eller för att gå ett steg längre – din sorg.

Beröringsgraden blir även olika beroende på hur personen avled. Led han/hon? Var dödsfallet orsakat av sjukdom, olycka, naturkatastrof, mord, ålder och självmord………. Även åldern på den som avled är en faktor som spelar in på hur vi blir berörda.

Hur vi reagerar vid dödsbeskedet är högst olika. Både synbart och inom oss själva. Självrannsakan, egoism, medlidande med den avlidne för allt den ej fick uppleva, medlidande med de anhöriga osv.

Flyttade redan 1980 från min uppväxtort och mycket har hänt sedan dess. Kan känna lätt oro vid besök på uppväxtorten vid möten med gamla bekanta. Oro för att jag skall fråga efter familjemedlemmar till dem, familjemedlemmar som har dött – som jag kanske redan vet men glömt. Man vill ju inte förorsaka sorg eller vara plump på något vis.

Rent allmänt brukar folk vid dödsfall säga ”Åhhh så hemskt” Men vad är det egentligen som är sååååå hemskt? Påminnelsen om ens egen dödlighet? Dåligt samvete för att man ej besökt sin vän/bekant/släkting på länge? Omsorg om den närmaste familjen? Eller sorg för vad den avlidne ännu ej hann uppleva.? Om det nu inte så att den avlidne var mycket gammal för då anses dödsfallet ”inte lika hemskt” eller tvärtom ifall den avlidne var ett väldans ungt barn…….. Underligt resonemang egentligen för den avlidne lider ju så att säga inte längre utan den gör ju de efterlevande och visst sörjer man oavsett om det är en 95 årig farmor eller ett nyfött barn!

Oavsett anledningen/orsaken till dödsfallet och oavsett orsaken till att man tycker ”det är så hemskt” så sker någon form av självrannsakan och det mår vi nog alla i längden bra av. Är det här talesättet ”Inget ont som inte har något gott med sig” kommer ifrån?

Innan mobiltelefoner med smsfunktion och internet med mailadresser fanns . Innan så kallade sociala medier som facebook existerade så beklagade man sorgen för de anhöriga via postbrev eller när man mötte dem på gatan. Men nu – hur gör man nu? Inte är det hyfs och stil att sända ett beklagande sms? eller ? Hur gör man på den avlidnes facebooksida eller blogg? Går man in där och beklagar eller skriver en hälsning?

När tar man bort den avlidne från sin mobiltelefon, adressbok, mailadressbok, vänskap på facebook osv?

Nya tider nya seder men hur gör Ni?

Vad gör anhöriga med den avlidnes dator? Förr så hade man ju alla ”viktiga” saker utskrivna på papper – numera ligger det mesta digitalt med lösenord. Borde man dela med sig av sina lösenord till familjemedlemmar utifall att man faller ifrån? Så de kan gå in i ens dator och reda upp saker, avsluta medlemskap osv?

Annonser
Published in: on januari 23, 2012 at 7:54 e m  Comments (1)  
Tags: ,