Deltävling i melodifestivalen 2015 från Östersund

Då skall vi se vad Östersund kan erbjuda. På vårt soffbord framför tv-n denna lördagen dukades det fram vårrullar…..

Gillar Sannas vita byxdress, väldigt klassisk. Fart och fläkt i öppningsnumret. Gillar verkligen årets upplägg mycket bättre än de senaste åren.

Melodi 1: Ellen Benediktsson med ” Insomnia” iklädd helsvart läder eller plastliknande tyg typ Tina Turner i Mad Max-filmen…. alltså inte särskilt modernt. Låten gick helt förbi utan att gripa tag alls i en. Hissmusik? Dessutom är titeln totalt missvisande i förhållande till texten i övrigt.

2: Kalle Johansson med ”För din skull” iklädd röd tröja under svart jacka till svarta byxor och vita!!!! tygskor. Kul med någon som sjunger på svenska men där slutade det roliga. För även om låten hade klara schlagerdetaljer så var nog inte Kalle Johansson den som bäst kunde framfört denna. För tunn svag röst. Blir charmlöst.

3: Andreas Weise ”Bring out the fire” svarta kostymbyxor och vit skjorta…. precis som vi är vana se Andreas Weise. Var inte det lite fantasilöst? + för de läckra skorna. Sånt gillas. Han har charmen, rösten och glöden. Låten sitter som en smäck. Detta är show helt klart men är det en schlager? han får i allafall min röst.

4: Andreas Johnson ”Living to die” Snygg modern randig kostym. Men låten är mer filmmusik än schlager. Trist alldeles för trist. Dessutom textar Andreas Johnson förvånande dåligt.

5: Isa ” Don´t stop” bara 16 år. Varför nämns bara artisternas ålder när de är omyndiga? gympadojor, vita jeans, magen bar, vitt linne, delvis vit jeansjacka……… inget förvånande alls. Poplåt helt passande en liten tös som mimar framför spegeln.

6: Kristin Amparo ”I see you” undrar om hon var för nervös eller…. lät fruktansvärt darrigt och osäkert. Synd på låten. Tar för lång tid innan låten lyfter med en sådan svag artist. Tror hon hade hellång svart klänning med hög slits men vet inte för scenen var inte upplyst……….

7: Jon Henrik Fjällgren ”Jag är fri” publikens jubel visar inga gränser redan innan låten startar. Iklädd samekläder i brunt. Synd den rare pojken klippt sig……. Hoppas svenskarna är modiga nog sända detta bidrag till Eurofinalen. Ursvenskt så man ryser i hela kroppen.

Direkt till final går :Jon  Henrik Fjällgren och jublet i Östersund lyfter nästan taket och jag blev nöjd.

Isa  och det kunde man ju räknat ut för den yngre generationen förstår man tilltalades av denna

Till andra chansen går: Amparo – totalt obegripligt samt Arne Weise – som jag anser skulle gått direkt till finalen

 

 

Annonser

smått generad

I vanliga fall när en karl flinar upp sig mot mej brukar jag vända bort blicken. Ytterst sällan  ler jag tillbaka. I så fall ler jag först när jag vänt ryggen till och gått en bit. Jag är inte bra på att flörta, åtminstone inte med okända. Visst med manliga vänner kan jag både le och skratta och har mer än en gång blivit anklagad därvidlag för att flörta men det har banne mej inte varit medvetet.

Häromveckan åkte jag tåg hem från lasarettet och skulle ju bara en station så jag slog mej ner på första bästa säte vilket visade sig vara mittemot en karl. Ålder och utseende märkte jag ej utan slog upp en bok och började läsa. Har alltid en bok i handväskan vid lasarett-besök man vet aldrig hur lång väntetiden blir. Det lärde jag mej de långa nätterna för några år sedan när jag flera gånger i veckan var med dottra på akuten. Nåväl, tåget var försenat och när den kvinnliga konduktören kom uppstod ett smått irriterat samtal med två herrar tvärs över gången. De skulle byta tåg i Hässleholm och var sura över förseningen eftersom de enligt egen uppfattning skulle missa anslutningen. Att konduktören bedyrade att tåget skulle köra in de försenade minuterna och vara i tid i Hässleholm lyssnade de ej till. När så konduktören gått sin väg råkade jag få ögonkontakt med karl mittemot mej och vi höjde ungefär samtidigt på ögonbrynen och sen log vi. Tja det förgyllde min dag.

Men flörtar gör jag ej. Så det så. Absolut så vinkar jag inte mot /till främmande karlar. Absolut inte.

Men idag vete sjutton vad som flög i mej. Jag och dottern satt lite diskret – tyckte vi – på torget i Ronneby. Diggelo-gänget skulle komma till torget för att som vanligt ge ett litet smakprov inför sin Turné-premiär på lördag nere på Ronneby Brunn. Solen sken och torget fylldes sakta av folk. Dottern  & jag satte oss i skuggan utmed kanten av torget vid sidan om scenen. Inte förrän bilarna med artisterna kom insåg jag att de skulle gå förbi precis där vi satt. Där kom de så smådansade fram på rad rakt mot oss för att kliva upp på scenen. Först Mr Diggelo själv, Lasse Holm som log mot oss och vinkade. Utan att jag kunde styra mej så log jag tillbaka (generad) och vinkade (ännu mer generad).  Får väl bortförklara det med att jag alltid gillat Lasse Holm och så är han ju sååååå snygg. Hann kika lite på dottern och småfnissa innan näste snygging dök upp och vinkade åt oss. Då var det ju liksom lia bra att vinka tillbaka – till Andreas Weise. Trots att jag kunde vara mor till honom. *suck*

Vad sjutton har flögit i kärringa!!!!!

Vi reste på oss och vandrade ut på torget för att lyssna och framför allt se uppträdet.

130529 005B

Sanna mina ord. Det har tar tid att smälta.