2015 väntande

WordPress.coms trupp av statistikapor skapade en 2015 årlig sammanfattning för denna blogg.

Här är ett utdrag:

Konsertsalen på Sydney-operan rymmer 2 700 personer. Den här bloggen besöktes cirka 15 000 gånger under 2015. Om den hade varit en konsert på Sidney-operan skulle det ta cirka 6 utsålda föreställningar för att lika många personer skulle få se den.

Klicka här för att se hela sammanfattingen.

Published in: on december 30, 2015 at 5:34 e m  Comments (7)  

Vad jag önskat någon berättat för mig

Snart 60 år och levt ett helt liv, så lär man sig en hel del om sig själv, sina medmänniskor och framför allt om olika sorters relationer.

Man lär sig av sina egna erfarenheter, sina misstag men även från andras livsöden och berättelser.

En del saker önskar jag någon berättat för mig när jag var ung. Kanske hade jag inte lyssnat men kanske hade jag valt andra vägar att leva mitt liv.

Önskar att någon sagt mig:

  • Gå aldrig in i en ”kärleksrelation” om inte ditt hjärta är engagerat. Det är dömt att misslyckas och är varken rätt mot dig själv eller den du skapar en relation till.
  • Starta aldrig upp en ”kärleksrelation” om du har någon annan i hjärtat. Det är dömt att misslyckas och är varken rätt mot dig själv eller den du skapar en relation med.
  • Gå inte direkt från ett förhållande in i ett annat. Gör ett avslut först, i sinne , hjärta och minnen.
  • Flytta aldrig till någon där denne levt och bott med en annan partner. Starta om i en ny bostad, det är ni bägge värda. Skapa ett eget gemensamt liv.
  • Låt aldrig någon flytta in till dej på prov. Endera så är du fast i något du inte vill ha och inte kan bli av med eller kan det krascha mer än du varit beredd på.
  • Var sann mot dig själv och foga dig inte efter någon annan bara för att behålla relationen.
  • Lär känna din kropp utan och innan. Först då kan du förvänta dig att någon annan skall kunna känna din kropp tillräckligt för att ge dig sexuell tillfredställelse.
  • Förvänta dig inga stordåd och orimligheter av den du skapar en relation till oavsett om det handlar om vänskap eller kärlek.
  • Ge vänskap, ge kärlek men var beredd på att få intet tillbaka.
  • Var försiktigt med relationer, låt dem växa fram, öppna dig inte för ”vem” som helst.
  • Lär dig stå upp för dig själv och försvara dig själv till kropp, själ och tankar. Först då kan du förvänta dig att andra står upp för dig.
  • Tveka inte att gripa in när någon i din omgivning far illa oavsett om det är en bekant eller en obekant.
  • Ingen absolut ingen kan veta vad som sker bak grannens stängda dörr. Har det i färskt minne när någon agerar eller reagerar på ett oväntat sätt inför något du själv ser som en bagatell.
  • Lyssna på andra och acceptera & respektera deras tillkortakommande.
  • Ensam ÄR stark i vissa situationer men var inte för stolt ta emot hjälp när den erbjöds.
  • Glöm framför allt inte att vara ärlig med dina känslor, både mot dig själv men även mot dem det gäller.
Published in: on september 6, 2015 at 3:58 e m  Comments (1)  
Tags:

Ber om förlåt till mina älskade barn

Jag ber tusen gånger om förlåtelse till mina älskade barn för kommande år. Demens sägs vara ärftligt i allafall vissa sorter av dem.

Den dagen jag förändrar min personlighet och Ni inte längre känner igen mamma i mig så tveka inte att skrida till verket. Ni har min tillåtelse att gå bak min rygg, tvinga mig mot ”min vilja” till en doktor. Snälla jag ber Er, se till att jag fortast möjligt kommer under utredning så är chansen större att jag får bromsmedecin i tid och får lov vara ”jag” under ytterligare några år.

Jag ber redan nu om förlåtelse för alla anklagelser jag i så fall kommer spy över Er.

Älskar Er med allt vad jag har inom mig, glöm aldrig det.

När mina tankar inte längre går i sina normala banor. När mitt minne sviktar och jag inte längre vet hur man lagar mat, löser korsord, broderar vepor, släktforskar eller sätter på tv-n. Så ska Ni ändå veta att jag är Er mamma även om jag inte känner igen Er.

Förlåt för all sorg detta kommer föra med sig till Er. Ni är det bästa som hänt mig i livet och min stolthet över Er är gränslös liksom den kärlek jag känner för Er.

Jag ber Er om att inte ha dåligt samvete den dagen Ni sätter mig på ett demensboende, jag får det bra där. Personalen är utbildade och kommer ta väl hand om mig utan att veta vem jag en gång var. De har inga minnen av mig som Ni kommer att ha.

Hoppas Ni istället kan minnas mig som en snäll mamma som månade om Er, som var lite knasig och totalt oblyg.

Minns tefatsåkning med ficklampor sent på kvällen, minns badandet ute under ösregn, minns våra resor i Tyskland och Österrike, minns mina bakade lussekatter och vitlöksdoftande köttgrytor. Stora duktiga dottern min  – minns våra fotoutflykter  & loppisutflykter, Älskade långa sonen  – minns tilliten oss emellan och klättringen, Söta rara yngste dottern  – minns våra shoppingrundor och långa filmkvällar.

Published in: on juli 31, 2015 at 3:24 e m  Comments (1)  
Tags:

Minnen man helst vill glömma

Det är inte alltid av godo att ha ett bra minne. Önskat många gånger att jag haft en ”delete”-funktion i hjärnan. Nu ska man ju akta sig för vad man önskar. Går kanske in i demens-dimman fortare än man anar.

Kroppen & hjärnan tar oftast hand om oss på en finurligt vis. De värsta upplevelserna – de minnen som smärtar mest förträngs. Mer eller mindre omedvetet.

Skall till en påminnelse. Att någon eller något triggar igång minnet. Kan ibland ske genom en kroppslig reflexartad reaktion. Exempelvis: handen som en gång brännt sig på spisplattan rycker till då den åter känner värmen från spisplattan innan den når ända dit.

Minnet tar lite längre tid på sig innan det kommer upp till ytan, även om en ”flash-syn” kan dyka upp innanför ögonlocken.

För mig vaknar ofta minnen genom mardrömmar, för att efter en tid även dyka upp i vaket tillstånd. Oftast strax före sömnen borde infinna sig eller i ”vargtimmen” på morgonen då man egentligen borde kunna sova en stund till.

Den där kroppsliga reflexen är jag ibland inte ens medveten om. Så många gånger en reflexartad undan-manöver från min sida sårat andra. Varvid deras reaktion i sin tur sårat mig. Som att jag ryckt undan huvudet när någon sträckt ut en hand för att i all välmening ta bort en insekt i mitt hår. ”VAFAEN är det MED dig…. Tänkte väl för FAEN inte slå dig” Ingen ide förklara en reflexartad rörelse som man inte ens är riktigt medveten om att man gjort.

Allt efter åren går minskar smärtan och de reflexartade rörelserna dämpas. Men kroppen är fortfarande på sin vakt (beredd på flykt) och kommer kanske så alltid att förbli.

Ältar inte längre minnen jag ej vill tänka på. Har försökt gå igenom och sortera ut minnen jag så att säga är färdig med. Men så dyker en påminnelse upp. Ett minne som jag inte ens mindes att jag hade, av en händelse jag inte ens visste att jag varit med om!

Så startar allt om igen. Likt en gammal film som inte ens är nån stumfilm.

Mardrömmar i sovande tillstånd eller i vaket tillstånd spelar mindre roll.

De skrikande orden dånar & brusar i öronen och går ej stänga av. Kroppen skakar. Halsen sticker av torrhet liksom munnen, blandat med blodsmaken. Ögonen svider av endera tårar eller återhållen gråt. Musklerna är spända med kraftlösa. Magen drar ihop sig i kramp. Kallsvetten bryter fram. I allra värsta fall kramas mitt hjärta hårt som i kramp och jag tappar andan. Bedövad av förödmjukelse……

Vill inte hamna där igen. Vill inte, tänker inte hamna i skräck och rädsla mer men minnet skonar ingen………….

 

 

Published in: on juni 22, 2015 at 7:26 e m  Comments (1)  
Tags: ,

Minnen

En del förundras eller kanske tvivlar på mina minnen. Men de är ju just mina minnen. Jag vet att jag har ett ”bra minne” om man syftar på att jag kommer ihåg mycket. Har massor av totalt oviktigt vetande i huvudet som endast kommer väl till pass i diverse frågetävlingar. Inget vetande som jag går runt o tänker på men de här fakta-grejer poppar upp när någon frågar. Oftast vet jag inte var ifrån jag fått vetskapen så jag brukar svara ……….. ”har väl läst det nånstans”

En annan sorts minnen är ju egna upplevda händelser. Vet inte hur Ni minns men jag minns med alla sinnena. Svårt att förklara i ord men skall försöka. Exempelvis om någon frågar ”har du som barn nån gång sovit i tält”

Javisst svarar jag och ler. För minnet som poppar upp är ett fint minne. Luften är så där lite råkall och saltmättad som den oftast är vid havet.  Huden stränar lite av för mycket sol och ansiktet ömsom hettar ömsom fryser lite.  Sniffar jag i luften anar jag svagt doften av salubrin. Kroppen ligger ner och jag kan utmed hela ryggraden känna valkarna i gummimadrassen. Den är nog för lite pumpad för när jag andas så rör den sig under mig aningen likt sjögång. Mina fötter är nakna och jag vickar lite på tårna. Håret är aningen blött och hårt flätat. Är torr i munnen och om jag vispar runt lite med tungan så känner jag smaken av mariekex och apelsindryck – Ni vet sån där man dricker ur trekantig tetra med sugrör. Tror den heter sunkist. Slår jag upp ögonen så är ljuset dämpat och svagt orange för att solen tränger igenom den oranga tältduken.  Pjonk pjonk pjonk pjonk – hörs det utifrån tältet. Några spelar badminton och jag vill vara med så nu har jag inte tid ligga här längre. 🙂 🙂 🙂

 

Published in: on juni 17, 2015 at 7:53 e m  Comments (3)  
Tags: ,

Våga Vara en Vän

Hörde på radio Kronoberg igår om mannen som blev dömd till fängelse samt att betala skadestånd för att han bland annat viftat med en kniv i fruns ansikte o hotat döda henne. Starkt gjort av kvinnan eller vem det nu var som anmälde honom.
Har Ni misstankar eller aningar om att någon i Er omgivning/vän/granne/arbetskamrat/släkting blir illa behandlad var så modiga att Ni gör något. Fråga om o om igen om det är något Ni kan göra. Det är INTE att visa hänsyn att låta bli ingripa.
Få utsatta har modet eller ens viljan att anmäla. Den som blir utsatt för fysisk eller/och psykisk misshandel är oftast manipulerad kanske under flera år och tror hur konstigt det än låter att ”behandlingen” är normal.
Dessutom är skamkänslorna enorma över att ha blivit utsatt.
Så fråga vederbörande rakt ut. Fråga om allt är bra, Fråga om det är något han/hon vill berätta. Fråga om gårdagen/helgen. Fråga varför hon/han kom för sent, Fråga varför hon/han avbokade ett möte. Fråga varför han/hon bär långärmat mitt i sommaren. Kommer maken ensam till festen med förklaring att makan inte mådde bra. Ring upp och ”kontrollera” , visa att Ni bryr Er, Fråga fråga fråga fråga.
Uteblir svaret eller svaret låter svävande eller svaret är en genomskinlig bortförklaring. Visa att Ni bryr er. Tala om att Ni finns och att Ni bryr Er. Inte en gång utan gång på gång.
Har Ni fått misstankar så tro inte på allt vad maken säger om Er ”vän”.
Är maken/partner öppet hånfull/kritisk/ övervakande/ordmärkande mot er ”vän” i Ert sällskap var då säker på att han/hon är hundra gånger värre inom huset väggar. Skratta inte med i det dåliga skämtet gentemot er ”Vän” . Försvara er ”vän”, Visa att Ni bryr Er. Att ”misshandlaren” inte får med sig omgivningen i sitt nedvärderande av partnern gör att han/hon får en vink om att han/hon är observerad.
Ingen är värd, ingen har gjort sig förtjänt av hot & misshandel.
Även efteråt, när den som blivit utsatt kommit ur misshandeln så behöver hon/han Ert stöd. Ärren inombords tar åratal att läka om de någonsin går bort. Så bryr Ni Er? Är Ni en vän? Sluta inte bry Er.

Published in: on maj 26, 2015 at 10:30 f m  Comments (1)  
Tags:

Resultat

Att komma till resultat är det vad alla människor strävar efter ? Bör sträva efter ? Eller kan man se på livet annorlunda och ändå bli accepterad?

Vi  uppmuntras sen tidiga barnaår att ”lära” & öva, träna & studera just för att nå resultat. Men inte vilket resultat som helst duger, eller hur?

Vi växer upp och samma saker gäller oavsett om vi är på jobbet eller hemma. Nå resultat. Godkänt resultat fast helst en nivå högre, minst.

Är meningen att vi skall komma vidare  – uppåt. Både i boende, förhållande, vänner, social status, karriär, löner, antalet resor osv osv.

När jag kan tycka att vägen dit borde vara det som är själva meningen , inte resultatet. Om vi inte njuter av studerandet & lärandet utan endast har fokus på målet torde ju mycket gå förlorat som aldrig går att reparera.

Alla människor & platser som vi passerar på vår väg mot målet glöms  då bort. Vänskaper tappas, insikter kommer aldrig till stånd, glädjen och njutningen över resan i sig går förlorad.

Är vi som just njuter mer av vägen än målet förlorade i utvecklingen? Lurar vi oss själva och begränsar oss omedvetet eller är det vi som är vinnarna i livet.

För mig berikar lärandet, resan, utvecklingen min själ betydligt mer än målet kan göra. Tror inte jag är ensam om detta för många flyttar ständigt fram målet. Eller flyttar de fram målet just för att de missar själva meningen.

 

Published in: on maj 3, 2015 at 2:07 e m  Comments (1)  

60talets lekar

Om Ni liksom jag växte upp på 60talet minns Ni kanske följande lekar. bara tänk att vi fick dagarna att gå utan mobiltelefoner, facebook, internet och tv-spel………….

Kanske var det bara vi flickor som hoppade twist, långrep och hopprep. Hur det var med de här snörlekarna minns jag faktiskt inte. Gjorde pojkar dessa oxå?

lekar2lekar2 (2)lekar2 (3)

Visst tyckte jag detta var otroligt roligt att med en bit garn – gärna i någon fin färg – kunna få till figurer. Dock blev jag aldrig någon mästare på detta eftersom jag oftast saknade en väsentlig del, nämligen en kompis händer.

Skugglekarna minns jag mest att någon klasskamrat visade under roliga timmen på någon lördag. Jo jo jag tillhör dem som gick i småskolan även på lördagarna

lekar

Minns alla gånger någon räknades in eller ut beroende på vilken lek som lektes…….. Minns Ni?

”App lapp, sa att du slapp, sitta i fars gamla hatt, i förrgår natt, och suga på en rutten napp”

”Äppel, Päppel, Pirum, Parum, kråkan satt på tallegren. Hon sa ett, hon sa tu, ute ska du vara nu”

”Ett två tre fyra, alla byxor äro dyra. den som inga byxor har, den får gå med rumpan bar”

”Ole dole doff, kinke lane koff, koffe lane, binke bane , ole dole doff”

”Elle belle bi du är fri”

Även de bästaste vänner kunde bli hiskliga ovänner om ordningen på orden i en ramsa eller hur de uttalades. Var ju attans så noga med stavelserna för det bestämde ju utgången – vem som åkte ut eller ej.

Published in: on april 28, 2015 at 6:26 e m  Comments (1)  
Tags: , , ,

Offentlig amning

Debatten är högljudd och infekterad. Å ena sidan står de skrikande människor som anser sig ha rätten amma var som helst och när som helst……..  Motsidan är aningen lågmäldare och undrar var alla dessa ”rättighetsivrare” kommit ifrån. För diande barn och ammande mödrar har ju funnits i alla tider. Förr dessutom i större grad än idag då  endast dryga 60 % av halvårsgamla barn fortfarande ammas.

Förr var dock amning av barn något som skedde privat. Främst för att barn och moder skulle få lite lugn. Något som omgivningen respekterade.

Något som heter ”amningshjälpen” har tagit fram skyltar som skall sättas upp på ställen där det är fritt fram amma!! Exempelvis Bibliotek och caféer. Undrar lite hur de nu tänker sig detta. Särskilda avdelningar eller över hela stället? Undrar vem som tjänar på detta? Knappast det diande barnet…. inte heller caféet så tillvida att det inte just vill översvämmas av barnvagnar, stinkande bajsblöjor och barbröstade kvinnor. Många anser det rent oaptitligt att åse någon som flashar sitt bröst när de skall äta. Svårt att njuta av en god bakelse samtidigt som det byts blöjor vid bordet bredvid.

Å andra sidan är det ju bra med skylten för då kan ju vi som inte vill se diande barn samtidigt som vi äter middag välja en annan restaurang.

Jag tycker det kränker barnet i en känslig situation att offentligt visas upp när de diar. Precis som att öppet flascha deras nakenhet. Oavsett ålder på barnet.

För var går åldersgränsen när omgivningen reagerar.Precis som de allra flesta människor utbrister ”åååhh så gulligt” vid synen av en liten kattunge. Ler de flesta vid synen på en liten baby  oavsett om det är påklädd, naket eller diande. Men om barnet är fyra år då? Allt fler ammar sina barn till de är 4 -5 – 6 år och vad säger offentligt-ammande – förespråkarna då?

En annan aspekt som ter sig lite underlig är att på de flesta matställen måste man vara påklädd för att släppas in. Inga varken kvinnor eller män släpps in barbröstade. Så hur tänks det här?

”Attityden som vissa har mot amning begränsar kvinnor. Den förpassar kvinnor till hemmet och den inskränker kvinnors rättigheter.” Är bara en röst för offentlig amning. Mitt svar eller mer en undran är Var finns barnets rättigheter?  Är det inte varje förälders ansvar att först och främst skydda sitt barn? Den förälder som inte kan sätta sitt barns väl o ve först kanske borde ta sig en funderare……  Barnens väl o ve är ju knappast att bli ammade var och när som helst inför andras nyfikna blickar. Utan att modern ser till att det blir ammat eller matat. Lämpligt då i lugn miljö.

Ingen pratar om kvinnans skyldigheter. Är detta typiskt för feminister eller hur har denna sneda omänskliga attityd kommit fram? Skyldigheter som man tar på sig vid valet att bli förälder.

Andra länder i Europa ser på offentligt amning ungefär på samma sätt som gemene man i Sverige. Det är inte förbjudet men det anses mer eller mindre nödvändigt att modern går undan lite och skyler bröstet.

Så frågan för eller emot offentlig amning hamnar nog till sist med ”Vem skall man ta hänsyn till?” Det diande barnet? Omgivningen? Modern?

 

Published in: on april 15, 2015 at 10:37 f m  Comments (3)  
Tags:

Tre boktips för den lite äventyrslystne

Först
”Utposter” med underrubriken ”Svenska fyrplatser med logi”
utgiven på bokförlaget Arena med
ISBNnr 978-91-7843-233-2
utgiven 2009.
Sammanställd av Pippi Engstedt
Innehåller beskrivningar över 23 Fyrplatser i Sverige där du kan övernatta.
Med underbara fotografier.
Beskrivningar av omgivningen, lite historia , lite kuriosa samt ren fakta såsom Fyrens byggår – höjd – läge – telefon – öppettider – antal bäddar/rum – mat – prisklass.
En bok som lockar och inspirerar till äventyr.
En bok som enbart i sig är ljuvlig att bläddra i.
Hoppas starkt att det blir en fyrövernattning för mej i sommar tillsammans med någon som skulle tycka det var en häftig upplevelse.

150408 200

 

Andra boken idag som jag vill tipsa om är ”Till fots”
Skriven av Lars Magnusson.
Med underrubriken ”En vägvisare till sevärdheter längs södra Sveriges vandringleder”
I plastad kartong. Helt perfekt att ha i ryggsäcken.
Dels innehåller boken lite allmännt info om allemansrätt & allemansvett, bruksanvisning över vad som klassas som sevärdhet, varför och hur man vandrar.
Men främst innehåller den beskrivningar över våra vandringsleder, indelat i landskap.
Skåne – 5 leder, Blekinge – 2 leder, Halland – 1 led, Småland – 19 leder, Öland – 1 led, Bohuslän – 2 leder, Dalsland – 1 led, Västegötland – 5 leder, Östergötland – 1 led, Södermanland – 2 leder, Uppland – 2 leder, Värmland – 4 leder, Närke – 1 led, Västmanland – 4 leder.
Ledbeskrivningen består först av en allmän del om leden i helhet, sen beskrivs sevärdheterna längs leden med nr som hänvisar till en karta. Samt litterturhänvisningar om man är intresserad att läsa mer om just den leden. + telefonnr till fritidskontor och turistbyråer i anslutning till just den leden.
Boken kan man bläddra i hur länge som helst.
Först kollade jag in de lederna som låg närmast min hemvist men sen spinner tankarna på kommande semestrar och fantasin finner inga gränser.
Orkar man inte eller inte har intresse för att gå en hel led så kan man ändå ha stor glädje av info i boken eftersom du kan ta dej enbart till just den sevärdheten som lockar.
Exempel:
Österlenleden är 15 mil lång och startar i Ystad. För den oinvigde kan man kanske gissa sej till att den går via Ale stenar och Brösarps backar. Men när jag läser leden så lockas jag av för mej en helt okänd sevärdhet. Och den skulle jag gärna ta mej till utan att gå leden.
Nämligen sevärdhet nr 9 på Österlenleden – Hallamölla.
”Vid den gamla kvarnen i Hallamölla har Verkån skurit sig ner i sandstenen och bildar Skånes högsta sammanhängande vattenfall, med en total fallhöjd på 23 meter. Åns lopp kantas av lummig lövskog. Kvarnen, som har anor ända från 1400-talet är idag fint restaurerad och fortfarande brukbar. Verkeån har ett av Sydsveriges renaste vatten och här fortplantar sig havsöringen. Ovanför kvarnen finns en stationär öringstam, som förhindras att nå havet genom fallen. Vid kvarnen brukar forsärlan hålla till, och har du tur kan också strömstare och den granna kungsfiskaren visa sig utmed ån”
Låter det inte som ett underbart utflyktsmål så säg?

Kan tilläggas att en av lederna nämligen Blekingeleden har jag gått hela. Ett bra sätt att lära känna ett landskap. Hemifrån är min närmaste led Hallandsleden. Har inte gått leden även om jag besök många ställen utmed den som Vippentorpet, Knäred, Bollaltebygget, Mästocka ljunghed, Danska fallen osv. Var några år sedan så det skulle vara kul återse dem i sommar.

Boken är utgiven av Svenska Turistföreningen med ISBN nr 91-7156-152-8 och fanns på bokhandeln senast jag var inne.

150408 201

 

Tredje boken jag vill tipsa om är ”Hiking” av Karen Berger. En perfekt handbok för oss som gillar att vandra oavsett om det är i Sverige eller utomlands.  Med kapitel som planering, kläder, terräng, camping, säkerhet och utrustning. Mycket är givetvis sundt förnuft & självklarheter men ibland behöver man friska upp minnet. Massor med bra tips som exempelvis leder ute i världen. En som absolut lockar mig är ”West Highland Way”. 152 km låg är denna Skottlands äldsta vandringsled.

I boken får du handfasta tips om hur du packar ryggsäcken, valet av skor, checklista inför övernattningsturer osv

255 fullmatade sidor med lättförstålig text, kartor, foton och faktarutor. ISBN 91-7130-280-8

150408 202