Dagens äldreboende

Är dagens äldrevård sämre än förr?

Ja det är svårt säga.

Vet jag egentligen något om det?

Förmodligen inte.

Men jag hör, jag lyssnar, tar in, funderar och drar slutsatser. Dessutom är jag läskunnig. Vill poängtera att detta  helt och hållet är mina egna slutsatser. Vill poängtera kanske helt i onödan – eller förhoppningsvis – helt i onödan ATT allt man hör och läser inte med säkerhet är sant. Att allt beror på en personlig tolkning baserat på den egna verkligheten.

Har jag garderat mig tillräckligt nu då?

Missförhållanden inom äldrevården har säkert förekommit i alla tider fast det skriks högre om detta nu. Är PK att uppröras i detta ämnet. PK är det många som vill vara, åtminstone utåt. Skrik som media blåser upp. Skrik som sprids fortare genom sociala medier.

Likväl tycks det mig som de allra flesta väljer blunda. Förmodligen för att rädsla inför anhörigas och den egna annalkande ålderdomen är så skrämmande.

”Fy sjutton, jag vill ej bli gammal och bli sittande ensam isolerad hjälplös på ett hem”

”Vem skall vårda mig när jag blir gammal”

”Finns det ens pengar till åldringsvården om 20 år”

Osv. Känns dessa uttalande igen? Ja trodde väl det.

Många som jobbar inom äldrevården gör ett utmärkt jobb dock inte alla. Många som jobbar inom äldrevården är lämpliga för sitt arbete , dock inte alla. Men så är det ju inom alla yrkesgrupper.

Kanske skulle anhöriga vara mer kritiska, kräva mer, engagera sig mer i skötseln av sina åldrande anhöriga. Men kanske är det enklast att slå dövörat till, att välja ej se och därmed välja att tiga.

För att freda sig, värna om sin egen dyrbara fritid, sina egna själviska intressen. Många målar upp en bild för sitt inre att mina äldre anhörigas vård är ej deras ansvar – det är kommunens ansvar/skyldighet. Svårt för mig att förstå. varje människa borde väl begripa det orimliga i detta påstående. Klart vi alla har ansvar för våra anhörigas vård oavsett om det är våra barn eller åldrande föräldrar. Eller?

Jamen åtminstone moraliskt Eller?

Många protesterar och slår ifrån sig med båda händerna. Jamen jag har ett eget liv, Jamen jag har inte tid, Jamen jag jobbar ju, Jamen jag är ej vårdutbildad, jamen jag skulle bli utbränd……..

Skitsnack rent ut sagt. Säg att ni inte vill och stå för det. MEN lasta inte, klaga inte, ojja er inte över den som vill……….

Den som ser det som självklart, moraliskt rätt att göra allt den kan för sina åldrande anhöriga. Även om detta ”allt” är för lite. Även om samhället idag sätter krokben för möjligheten att hjälpa de anhöriga.

Läser och hör om föräldrar som kämpar och slåss för att få rätten och möjligheten att vårda och ta hand om sina egna handikappade barn i det egna hemmet. Dessa föräldrar får stöd, beröm , uppmuntran av allmänheten och hyllas som hjältar. Men har någon någonsin hört detsamma om någon som slåss mot kommunen om bästa vård för sina äldre anhöriga!

Nej – åtminstone har inte jag hört det!

http://www.dn.se/om/missforhallandena-inom-aldrevarden/

http://www.scb.se/Statistik/_Publikationer/LE0001_2014K01_TI_06_A05TI1401.pdf

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20182/2016-5-5.pdf

Alltför mycket beror på om du bor i rätt kommun eller fel kommun för chansen att få hjälp med boende på äldre dar.

Hur jag än räknar får jag inte ihop det. VAD har jag missat.

Som anhörig till äldre närstående får du ingen ersättning från kommun eller försäkringskassa om du följer med den anhörige till läkare, hjälper till med handling, bankärende, städning, matlagning osv. Finns inget VAB typ VAF = vård av förälder. NEJ säger kommunens talesman. VI har hemtjänsten till detta.

MEN Borde bli billigare för kommun/stat= vi alla. Att få en försäkringskassepeng för den tiden du ledsagar den äldre än vad hemtjänstpersonalen kostar…. Borde eller är troligen lugnare och tryggare för den äldre och i många fall demente att en anhörig städar och ”rotar runt” i deras hem/skåp (något äldre känner som kränkande när obehöriga gör) än en främmande individ gör.

NEJ säger kommunen VI HAR HEMTJÄNST som utför detta. MEN givetvis kostar det, den äldre får BETALA för detta. MEN bara dagtid och bara vardagar, Nätter och helger måste de anhöriga ställa upp.

VA???? Vi anhöriga måste väl få lov sova så vi orkar jobba och ha råd ta ledigt utan ersättning för att kunna hjälpa den anhöriga när ingen annan ställer upp. ELLER? Hur går detta ihop……….

Åldringsboende och Dementboende är inget du bara kan ställa dig i kö till , ÅNEJ du måste kvala in, Uppfylla vissa krav som kommunen ställer upp. OBS olika från kommun till kommun. Den äldre får inte ha en egen åsikt, ingen egen vilja, inga egna intresse……. ett exempel, i den kommunen jag bor i måste den äldre första använt sig av hemtjänsten en tid och visat att den inte kan klara av städning/hygien själv. Måste ha beställt & betalat för att få hem mat till sig. Oavsett om den äldre klarar laga mat själv och till o med tycker det är roligt laga mat…….. När den anhörige får som svar ”Nej du kan inte få boende för att du känner dig otrygg , du har ju nekat ta emot mat hemkörd till dej” … ”Men ” säger den äldre ”jag kan laga mat själv, tycker det är roligt och så går det en timme där jag har lite sysselsättning” … ”Men så är reglerna, DU måste BEGRIPA att då klarar du ju dej själv”

Samtidigt som som kommunens representant frågar den äldre demente ” gör du något i hemmet av skötsel” varvid den demente som lever i det förgångna svarar ”ja jag lagar mat och bakar” (fast det är många år sedan den demente klarade av detta, vilket anhöriga berättat….jamen säger representanten ”då klarar du dej ju själv hemma”

Usch jag ryser, Detta är så kränkande behandling att jag mår illa.

 

Annonser
Published in: on januari 29, 2017 at 10:39 f m  Kommentera  
Tags:

God Jul så fasen heller

Nu är den över…… julen som skulle komma med så mycket gott. Tror eller åtminstone hoppas att det blev just så för de allra flesta.

Gott Nytt År ropas det till höger och vänster. Oftast utan minsta tanke bakom. Utan minsta förutsättning att bli just så, Utan ansträngning från den som ropar att göra just detta för den de ropar till.

Är jag otydlig! Okey skall försöka mig på en förklaring.

”Visst detta året har varit ett skitår. Jaja TJATA inte, Vet väl för faen att jag spelat bort pengar men det var väl för faen MINA pengar som jag sletet ihop……….. ELLER.  Men nästa år DÅ ska du få SE. Då DU då vinner jag alla de där pengarna …… KÄNNER det på mig. Då skall du få ….. ja inte ALLA men en hel del av dem…….. när jag har köpt det jag vill…… men det blir över till dig oxå…..jaja lite i alla ifall…..kanske. GOTT NYTT ÅR…… se inte så jävla sur ut, fy fasen va ful du är”

”Visst detta året har kanske blivit lite väl mycke dricka men det SKA det minsann bli ändring på NU.  Du behöver INTE vara rädd för mig. SKÄRP dig för faen, jävla subba. Förresten så förtjänar jag lite gott att dricka, jag jobbar ju så hårt.  Säger JAG att det inte blir mer supande så får DU väl för faen TRO mig. SKÅÅÅÅÅÅL Gott Nytt År. ”

Önskar egentligen inte att någon blir ensam Men när flaskan är vackrare än personen bredvid, när tipskupongen/lotten attraktivare än personen bredvid …..ja då är det bättre att personen bredvid söker annat sällskap.

Tyvärr är det ju så att drickaren inte uppfattar hur ljuset slocknar i partnerns ögon i takt med att nivån i flaskan sjunker.

Tyvärr är det ju så att spelaren fullständigt skiter i partnerns behov av mat kläder osv

Tyvärr är det ju så att de skador som de nära får inombords inte syns för den som åsamkar dem. Förresten misshandlaren ser inte ens skrapsår och blåmärken , för den vill inte och skulle den till äventyrs se dem så spirar en litet självbelåtet flin i ansiktet. ”Haha det är jag som satt dit dem , det skall väl lära fanskapet lyda MIG”

Håll ut, härda ut, blunda och be, imorgon är Nyårsafton historia och om ett par dagar vardag igen.

Published in: on december 31, 2015 at 8:59 f m  Comments (1)  
Tags:

2015 väntande

WordPress.coms trupp av statistikapor skapade en 2015 årlig sammanfattning för denna blogg.

Här är ett utdrag:

Konsertsalen på Sydney-operan rymmer 2 700 personer. Den här bloggen besöktes cirka 15 000 gånger under 2015. Om den hade varit en konsert på Sidney-operan skulle det ta cirka 6 utsålda föreställningar för att lika många personer skulle få se den.

Klicka här för att se hela sammanfattingen.

Published in: on december 30, 2015 at 5:34 e m  Comments (7)  

Vad jag önskat någon berättat för mig

Snart 60 år och levt ett helt liv, så lär man sig en hel del om sig själv, sina medmänniskor och framför allt om olika sorters relationer.

Man lär sig av sina egna erfarenheter, sina misstag men även från andras livsöden och berättelser.

En del saker önskar jag någon berättat för mig när jag var ung. Kanske hade jag inte lyssnat men kanske hade jag valt andra vägar att leva mitt liv.

Önskar att någon sagt mig:

  • Gå aldrig in i en ”kärleksrelation” om inte ditt hjärta är engagerat. Det är dömt att misslyckas och är varken rätt mot dig själv eller den du skapar en relation till.
  • Starta aldrig upp en ”kärleksrelation” om du har någon annan i hjärtat. Det är dömt att misslyckas och är varken rätt mot dig själv eller den du skapar en relation med.
  • Gå inte direkt från ett förhållande in i ett annat. Gör ett avslut först, i sinne , hjärta och minnen.
  • Flytta aldrig till någon där denne levt och bott med en annan partner. Starta om i en ny bostad, det är ni bägge värda. Skapa ett eget gemensamt liv.
  • Låt aldrig någon flytta in till dej på prov. Endera så är du fast i något du inte vill ha och inte kan bli av med eller kan det krascha mer än du varit beredd på.
  • Var sann mot dig själv och foga dig inte efter någon annan bara för att behålla relationen.
  • Lär känna din kropp utan och innan. Först då kan du förvänta dig att någon annan skall kunna känna din kropp tillräckligt för att ge dig sexuell tillfredställelse.
  • Förvänta dig inga stordåd och orimligheter av den du skapar en relation till oavsett om det handlar om vänskap eller kärlek.
  • Ge vänskap, ge kärlek men var beredd på att få intet tillbaka.
  • Var försiktigt med relationer, låt dem växa fram, öppna dig inte för ”vem” som helst.
  • Lär dig stå upp för dig själv och försvara dig själv till kropp, själ och tankar. Först då kan du förvänta dig att andra står upp för dig.
  • Tveka inte att gripa in när någon i din omgivning far illa oavsett om det är en bekant eller en obekant.
  • Ingen absolut ingen kan veta vad som sker bak grannens stängda dörr. Har det i färskt minne när någon agerar eller reagerar på ett oväntat sätt inför något du själv ser som en bagatell.
  • Lyssna på andra och acceptera & respektera deras tillkortakommande.
  • Ensam ÄR stark i vissa situationer men var inte för stolt ta emot hjälp när den erbjöds.
  • Glöm framför allt inte att vara ärlig med dina känslor, både mot dig själv men även mot dem det gäller.
Published in: on september 6, 2015 at 3:58 e m  Comments (1)  
Tags:

Att köpa sig ett sällskap

Att köpa sig ett sällskap  – och NEJ jag pratar ej om sexuella tjänster. Det är en helt annan blogg.

Hur vanligt är det att människor betalar för sitt sällskap/partner/make, maka? Hur vanligt är det att pengar spelar en avgörande roll vid valet av partner?

Är detta enklare/mer hedervärt/moraliskt accepterat att vara den som har pengar än för den som är utan pengar? Är det lättare att blunda för sig själv om motiven, om det är en själv som är fattig i ett förhållande än om man vore den som är stadd vid kassa? Eller är det precis tvärtom?

Har alltid försörjt mig själv – med undantag  av de åren jag var så kallad hemmafru och tog hand om tre småbarn, hus, trädgård, bilar osv –

Men jag har aldrig haft överflöd av pengar. Aldrig haft så mycket så att någon skulle tänkas ”ta mig för pengar”…… milt uttryckt.

Har i ärlighetens namn inte varit en kvinna som männen sprungit benen av sig för. Inte heller har jag någonsin sprungit efter karlar – fel eller inte är svårt säga. Så här i efterhand. Av olika orsaker har jag inte heller haft problem med att säga ”nej tack” till inviter – de få som kom när jag var ung.

Om detta beror på mig eller på inviterna i sig eller på de karlar inviterna kommit ifrån är inte heller det enklaste så här i efterhand komma underfund med.

Jag är snart 60 år och lever ensam o har så gjort ett antal år. Många många år sedan jag slutade vänta & längta efter ”drömprinsen” Ni vet den där enda människan som skulle se bara mej och just mej o ingen annan. Som skulle se min insida och som skulle inte bara trivas vid min sida utan även kämpa för att få vara där. Jag växte helt enkelt  upp.

I den där bilden av ”drömprinsen ” som tonårstjejer drömmer om finns det ju alltid medföljande detaljer som är dyrbara – vackert boende, fin bil, husdjur osv. Sällan drömprinsen går i trätollor, kör rostig gammal volvo och är arbetslös……..

Drömprins eller ej låter vara osagt men synen på hur han med stort H skulle vara ändrades ju med åren. Andra värden är de ytliga kom in i idealet så att säga.

Nog om detta. Nu är jag äldre och de barnalstrande åren är passé. Kroppen säckar ihop både utvändigt och invändigt och pensionen närmar sig. Så tycks även karlar få en annan syn på partner. De blir liksom mer desperata och är mer villiga att ”betala” för att få någon vid sin sida. För rättvisans skull måste nämnas att även kvinnor tänker i de banorna. Åtminstone en del…….

Sägs hela tiden i reklam att man skall se om sitt hus och börja spara inför pensionen. Nog tycks folk överlag även se om sitt hus vad gäller partnern. Hualigen att behöva vara ensam när man blir gammal. Måste ut o hitta ett sällskap – kosta vad de kosta vill – ungefär. Inte nog med att jag från välment håll får tips om skilda män & änklingar som äger företag/skog osv och att enbart detta faktum är min enda ”räddning” för att överleva ålderdomen. Jag har dessutom fått inviter/förslag som är kryddat med mannens årsinkomst……..  Inte längre tal om att jag skulle vara lockande på något sätt utan enbart vad som kan erbjudas mig! Detta från de som är ensamstående vill säga. De inviter som kommer från ”upptagna” är mer fysiska förslag med tillägget att de aldrig kommer ”lämna frun” – det skulle ”kosta” alldeles för mycket.

Så trött jag blir bara att tänka på eländet. Givetvis fortsätter jag med mina ”nej tack” envis som en röd gris. Men så startar funderingarna. Skulle jag reagera annorlunda om jag inte var fattig. Om det var jag som hade gått om pengar men inget sällskap. Skulle jag misstänka att de inviter som kom, kom för att jag kunde tillföra just pengar i förhållandet? eller skulle jag helt plötsligt känna mig frimodig nog att börja springa efter karlar – gubevars – jag skulle ju kunna locka med min tjocka plånbok…………. Nej säger förnuftet. Det skulle nog vara ett elände. Att hela tiden misstänka att någon valde mitt umgänge för att jag hade pengar. Fast………. betala för ett middagssällskap, ett resesällskap skulle kanske inte vara så fel eller? Men vart går gränsen………..? Skulle Ni med pengar tänka Er köpa en partner? Skulle Ni utan pengar tänka Er gladeligen bli betalda för att vara någons partner?

Hur länge skall ett förhållande vara för att mina och dina pengar suddas ut och blir våra pengar? Blir det någonsin så ifall bara den ena har pengar?

Jag är absolut ingen feminist som envist måste betala för halva notan oavsett vad notan gäller. Men jag är inte heller den som inbillar mej att en betald middag kräver något i gengäld. Oavsett om det är jag som står för notan eller middagssällskapet.  Ju mer jag tänker på detta ju krångligare tycks framtiden te sig. Detta nu om jag mot alla odds skulle göra en helomvändning och verkligen vilja ha en livspartner. Är oändligt trött på fattigheten – finns det ordet? – och skulle nog ha svårt med en partner som var i samma sits. Försöker ju se det positiva i livet även utan pengar. Eftersom kontanta medel saknas är ju då möjligheterna att träffa någon som har pengar just mikroskopiska eftersom jag aldrig är ”ute” och aldrig kan följa med på ”något”…………

Färdigtänkt för idag. Framtiden kommer ju i vilket fall som helst oavsett om jag tror på den eller ej……….

Published in: on april 6, 2015 at 7:00 e m  Comments (3)  
Tags: ,

2014 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2014 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 17,000 times in 2014. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 6 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Published in: on december 30, 2014 at 1:56 f m  Comments (3)  

November 2014

Åter en sammanställning av månaden som passerat och jag måste erkänna att detta varit ett bra tema. Tror att vi alla gör rätt i att då o då sammanfatta närmaste tiden bakåt. För att komma till insikter om inte annat.

1. November tv-program. 

Mest minnesvärt har den engelska serien ”Downton Abbey” varit. Älskar verkligen hur de väver in historien i talet, dekoren, kläderna, händelser osv + att hela serien baserar sig på en verklig familj. Säsong 1 startade med Titanics förlisning 1912 och nu i säsong 5 är vi framme vid 1924. Ser fram emot många kommande säsonger. Serien är inspelad på Highclere Castle i Hampshire som har blivit ett stort turistmål.

2. November musik.

Har blivit dåligt denna månaden rent musikaliskt. Men uttalade ord kan även de låta som ljuv musik i ens öronen. Som ”Mamma, jag kommer så klart hem till jul” eller ”Tycker ju om dig”

3. November insikt.

Gamla vänner är de godaste vännerna. Kanske just därför de är vänner sedan gammalt. Vänner som inte försvunnit.

4. November utomhusnöje.

Född och uppvuxen med pappa och släktingar som var chaufförer till yrket så har jag alltid trivs i lastbilshytter. E4an har en alldeles speciell dragning. Bär på så många minnen för mig. Så det var härligt att åter igen färdas vägen och få tillfälle besöka både Barnarp och Klevshult.  I Barnarp åt jag min första lunch redan i slutet av 60talet och i Klevshult har jag varit oräknerliga gånger. Just nu i november bjöds där på en utmärkt frukostbuffé.

5. November inomhusnöje.

Jo lite har det varit. Bland annat  som ledsagare åt mor min upp till Växjö lasarett. Gick alldeles utmärkt fast det var första gången för mig med färdtjänst eller serviceresor som det kallas för. Själva lasarettet är ombyggt åtminstone entrén sedan jag födde mina tvillingar där 1990. Så visst var det ett nöje att kunna vara till hjälp på detta vis.  En tur till Wäla köpcentrum har det även blivit, mest för att äta gott och kolla in utbudet.  Måste dock erkänna att största inomhusnöjet bestod i att åter sitta i en Scania…………..

6. November sociala samvaro.

Alla härliga kunder i butiken jag jobbar deltid i. Lär mig hela tiden och det är ett rent nöje.

7. November döende svan.

Skulle få ny spis till lägenheten och önskade mig en hederlig gammaldags spis med vanliga plattor som tål skrubbas med svinto och som tål mina gjutjärnspannor. Men hoppades förgäves och får därför fortsätta lida med den förbaskade glashällen eller vad skiten heter. Grrrrrrrrrr

8. November uppåtgående sol.

Trots allt tacksam för den nya spisen och ugnen även om det tar tid lära om. Även kylskåp fick jag ny – visserligen med minimal frys, men får väl låta bli baka så mycket……..

9. Novembers nya bekantskap.

En rar tjej från Degeberga som numera är införlivad i familjen. Lycka till min son

10. Novembers lästa.

Bloggen https://gronareliv.wordpress.com/

 

 

Published in: on december 11, 2014 at 1:56 e m  Comments (1)  
Tags: , , , ,

2013 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2013 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 18,000 times in 2013. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 7 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Published in: on december 31, 2013 at 10:16 f m  Comments (1)  
Tags:

Resa i gamla trakter

Älskar verkligen bussresor. Lika mycket om det är semester-resor ut i Europa, pendlingsresor till jobb eller som nu i veckan bussresa till lasarettet.

Dottern följde med i tanken att kolla in lite affärer. Spännande att åka buss då den kör ”gamla vägen”. En resa på vägar jag ej färdas på sedan 80talet. Alltså ytterligare en nostalgitripp – sådana är jag ju svag för. Njuter av omgivningen som sveper förbi fönstret eller rättare sagt som bussen sveper förbi. Sitter i en fräsch, varm och fin buss. Molnigt men vad gör det. Pluggar in musik i öronen och slumpen gör att det är Jill Johnsson ”Jump in a car” som ljuder.  🙂

Inte mycket är förändrat i byarna vi åker igenom. Bara grönskan som brett ut sig och gör att landskapsbilden  ser lite annorlunda ut än vad jag minns. Ser flera byggnader som jag jobbat i under 70-talet. Liksom flera Folkets Hus där jag dansat – även det skedde under 70-talet. Måste dock erkänna att inte allt är positivt – passerar även en massa eftersatta hus och trädgårdar som utgör en sorglig syn. Dock ägnar jag dem ingen större tankemöda försjunken i minnen som jag är.

Ju närmare Ljungby tätort vi kommer ju fler vägskyltar visar på byanamn där jag körde buss under 8otalet. Hela mitt inre ler. Tyckte verkligen om det jobbet.

Bussen är uppe i god tid före mitt bokade besök på lasarettet så vi letar reda på ett ställe där vi intar något försenad frukost. Varm choklad med fralla. Bodde faktiskt några år i den här staden. Med det är en annan historia – mycket längre.

Som ett eko från universum möter jag på lasarettet en gammal f.d arbetskamrat just från tiden som bokbusschaufför. Blir kram då hon känner igen mej.

Några av Ljungbys vackra statyer

131005 002

131005 005

 

Published in: on oktober 7, 2013 at 12:52 e m  Comments (1)  
Tags: ,

Höstpromenad

Underbart höstväder lockade mej och dottern ut på en långpromenad. Skulle gissa på 15 km. Känns i benen kan jag lova.

131002 001

Strålande sol, klarblå himmel och spegelblankt vatten. Kan det blir vackrare?

131002 003

Ett ensamt rött äpple hänger envist kvar på det smala äppelträdet vid Åmot Kronogård.

131002 004

Visst är bilden vacker, på olika sätt. Nostalgi att fortfarande kunna gå på en landsväg med bommar vid järnvägsövergången.

En höstdag att vara tacksam över. Min kropp har fått röra på sig. Tack för att jag orkade hela vägen trots artrosen i fötterna. Min själ har blivit vederkvickt. Tack för att jag fortfarande minns konsten av att njuta. Mina lungor har andats klar frisk höstluft utan avgaser. Tack för att jag åter få bo som jag gör. Mina öron har lyssnat till fågelkvitter. Tack för att min hörsel inte helt har försvunnit.

Tack för denna dag då vandringen tog mej genom den lilla byn med det vackra namnet Örnafälla.

Published in: on oktober 2, 2013 at 4:50 e m  Comments (1)  
Tags: ,