Hederstiteln Mamma

Som kvinna får man ibland frågan ”Har du barn?” eller ”Hur många barn har du?” Nu för tiden svarar jag kort och gott ”3”. Men det fanns en period i mitt liv då jag besvarade frågan med en motfråga ”Menar du nu levande?” Varvid den nyfikne kort och lite surt svarade ”Du BEHÖVER inte svara om du inte VILL”………………….. Var denna surhet kom ifrån förstod jag aldrig.

Man väljer ju själv hur man vill besvara dylika frågor och kanske beror det lite på vem som ställer frågan och i vilket syfte, så blir svaren därefter.  Missfall är svårt och jobbigt när det sker och sorgen över det förlorade lilla livet går aldrig över.

Är man på lasarettsbesök på Kvinnokliniken fodras det ju att man svarar kort och ärligt. Utan större utsvävningar om vad barnen heter, ser ut och sysslar med. Mammans naturliga stolthet och infödda skrytbehov över sina barn får hållas inne. Därför utspanns sig följande samtal vid ett lasarettbesök jag gjorde inför en av mina operationer i ”magområdet”.

Läkaren (manlig sådan) : Har du barn?

Jag: Ja

Läkaren: Hur många graviditeter har du haft?

Jag: 5 stycken

Läkaren: Och alla  förlossningarna har varit normala?

Jag: !!!!!! Nej!

Läkaren: ——–

Jag: Vad menar Ni med ”Normal”?

Läkaren: Har alla förlossningarna varit utan komplikationer?

Jag: Nej

Läkaren bläddrar  fram o tillbaka i pappren: Aha ser här nu att du haft ett kejsarsnitt.

Jag: Ja

Läkaren: Men de andra 4 förlossningar gick bra då?

Jag: Nej

Läkaren: !!!!!!! Kan du utveckla det där?

Jag: Har bara haft en vaginal förlossning?

Läkaren: —————————————– varpå han åter bläddrar i pappren. En vaginal förlossning och ett kejsarsnitt, har jag uppfattat det rätt?

Jag : Ja.

Läkaren: Så du har gjort abort då?

Jag: Nej (ser ledsen och förmodligen aningen bestört ut)

Läkaren: Var inte illa menat Men du sa 5 graviditeter.?

Jag: Ja jag har haft 3 missfall. (Känner hur jag sjunker ihop i besöksstolen)

Läkaren: Spontan Abort kallar vi det för.

Jag: ———————-

Läkaren Samlar ihop pappren och säger : Jaha ska vi gå då?

Jag reser på mej.

Läkaren med mild röst: Och dina  barn mår bra?

Jag: Ja alla tre mår bra.

Läkaren sätter sig ner igen och river sitt hår: Men nu blev det ju lite fel här i allafall. 5 graviditeter varav 3 spontana aborter, ett kejsarsnitt och en förlossning……………………….

Jag: det stämmer.

Läkaren kliar sig i huvudet.

Jag: Står inte allt i pappren?

Läkaren: Jo det borde göra det i allafall.

Tror att läkaren kommer till slutsatsen att jag är vimsig i huvudet och han tar mej milt i armbågen när vi går ut ur rummet. Vidare in i undersökningsrummet säger Läkaren: är det pojkar eller flickor?

Jag: Tvillingarna är en av varje och så den yngste är en flicka.

Läkaren tvärstannar och gapskrattar: Jag borde läsa på bättre i journalerna. När läkaren skrattade släppte min nervositet och jag letade i minnet efter vad jag egentligen hade svarat för tokigt som kunde locka fram en sådan reaktion………………………..

Och då frågade läkaren ändå inte hur många barn jag förlorat! Vilken tur för det hade krånglat till det ännu mer eftersom det första missfallet var tvillingar……………….

Att jag dessutom har två styvbarn som jag älskar berättade jag inte heller, de har ju inte kommit ur min mage så det behövde ju inte läkaren alls veta…… samt att det i hjärtat finns minnet av två rara skånska flickor, varvid jag till min stora glädje nyss återfått kontakten  dem båda via facebook.

Brukar tänka att jag har 4 änglar-barn som skulle varit 43, 38 och 28 år gamla nu  samt  3 levande underbara ungar som nu är 29 och 27 år gamla.

Annonser
Published in: on april 12, 2019 at 9:28 f m  Comments (22)  
Tags: , , ,

Vårt språkbruk

Tror inte det beror på min ålder för så länge jag kan minnas har jag reagerat negativ på så kallade modeord/modeuttryck. Kanske har det med att göra hur jag själv tolkar andras språk och hur jag själv uttrycker mej. Vill verkligen förstå vad människor säger och vill att människor skall förstå mig. Med andra ord utan lägga in tolkningar.

En del säger att jag är ordgrann…. finns säker något finare uttryck.

Tyvärr stöter detta ofta på problem. Jag säger ordagrant vad jag menar och menar ordagrant vad jag säger.  Precis som jag lyssnar ordagrant på vad människor säger.

Exempelvis: ”Åhh vad jag längtar efter fastlagsbullar” betyder precis ordagrant att just nu fick jag ett sug efter fastlagsbullar , Medans en viss sorts människor lägger till bisatser i sina tolkningar helt utifrån hur de själva skulle mena med de orden  – de säger ”Åhh vad jag längtar efter fastlagsbullar ( tänker  det ska du bjuda mej på )”  Detta gör ju att jag sällan uppfattar folks diskreta eller mindre diskreta hintar, pikar, sarkasm, ironi.

Därför blir då nya modeord och modeutryck samt slang oftast väldigt svårt för mej att förstå. Då de sällan hamnar i sammanhang som orden hör hemma. Jag blir osäker och ber om förtydligande vilket skapar irritation eftersom dessa människor sällan har någon synonym för de orden de själva använder och de kan ibland inte ens med flera ord berätta vad det betyder.

Ett numera gammalt ord som jag fortfarande har så otroligt svårt för och som jag då o då ber om förtydligande av är ordet ”mysig” det ingår helt enkelt inte i min vokabulär. Tycks mej som det används i flera totalt olika sammanhang. Ytterst sällan jag får en synonym eller en förklaring till det för människor tar inte min fråga på allvar. Har därför snickrat ihop en egen förklaring vilken inte alltid heller funkar i mitt huvud.  Om en karl som man inte är särskilt bekant med säger sig vilja mysa med mej betyder det att de vill ha sex! Men om en ung kvinna säger på fredagen att hon skall hem o mysa  med barnen betyder det att de skall frossa i snabbmat framför tv-n.!!!!!!

Nu är här två helt nya begrepp som jag inte ännu har fått någon förklaring på och som jag inte heller lyckas klura ut.

”Kötta på” är hela begreppet förvirrande De ska vara en motsats till andlig alltså förr talade man om köttets = kroppens behov då i motsats till själen = andliga behov. Så med den grunden torde Kötta på betyda ha sex…… vilket inte tycks vara förknippat med hur det idag används

”Ända in i kaklet” används i massor av sammanhang men jag vet historiskt sett att det myntades i ett OS sammanhang där simmarna skulle simma så fort de kunde ända fram till bassängkanten /ända in i kaklet utan att sakta ner. Nu är inte alla tävlingssimmare som använder detta uttryck i tid o otid, Särskilt journalister brukade uttrycket ihop med politiker vid senaste valet…. totalt obegripligt

 

 

 

Published in: on april 9, 2019 at 7:32 e m  Comments (22)  
Tags: , ,

I väntan på döden

Dödens väntrum , ett ställe man inte vill vara i.

Trots det är väntrummet ständigt fullt. Nu menar jag som Ni säkert förstår inte dem som kommer dö…….

Mina tankar är hos oss så kallade ”nära och kära”

När man inser att någon inom överskådlig tid kommer sluta andas så sätts hela tillvaron på vänt. Man blir liksom handlingsförlamad, får svårigheter med att planera framåt, velar om beslut , osv.  Medans den som själv är medveten om att slutet nalkas endera bara ger upp eller forcerar fram det de haft på sin ”bucket list”

Som en nära vän i cancerbehandling säger ”Har aldrig förr velat leva så mycket som jag vill nu”

Allt fler runt omkring oss drabbas av sjukdomar som har dödlig utgång. Allt fler blir vi som vistas i dödens väntrum.

Förnuftet och logiken säger: ta till vara på tiden medans tid är. Ta inte ut sorg i förskott. Medans hjärtat skriker i vånda över att klockan obönhörligen tickar tickar tickar

När hjärtat hos det lilla barnet i magen slutar slå slutar även tiden gå för en stund. Man håller liksom andan och försöker av ren o skär viljekraft få igång det lilla hjärtat igen. Den meningslösa ouppfyllda önskan förlamar hela ens väsen och lämnar för all framtid spår i ens själ.

När ens anhöriga kommer upp i viss ”aktningsvärd ålder” så säger förnuftet att nu närmar sig slutet och eftertanken kommer som ett brev på posten. har jag sagt mitt hjärtats mening högt till denna personen? Har jag i mitt innersta glömt och förlåtet de orättfärdigheter som begått?

Vid sjukdomar särskilt de akuta aggressiva så skall man som anhörig både handskas med sina egna chockartade känslor men även finnas där för den ”kära”. Inte det lättaste. Är ju inget man kan träna upp sig inför. Dessutom så väljer olika drabbade att själv handskas med sjukdomen på olika vis. Kanske inte alltid förutsägbart. Snarare tvärtom kan jag nog säga utifrån min egen erfarenhet.

Positivt är de insikter man kommer fram till även om man önskar sig andra vägar att komma fram till dem. Vad som är viktigt och vad som är oviktigt livet som stort, för ens eget välmående, i relationer osv.

Man övas i tacksamhet och ödmjukhet.

 

Published in: on april 7, 2019 at 8:00 e m  Comments (4)  
Tags: ,