Första natten i Exil

Känns verkligen som ett straff det här med boendet.  Hur fasen skall jag klara av 8 – 12 veckor här.

Börjar med det positiva, måste försöka……..

*Boendet ligger fint i grönskan och när löven helt faller av kommer jag se sjön från fönstret.

* Har tak över huvudet , skönt när det är höst

* Har Wifi

*Lever är inte ens fysiskt skadad

*Mest tyska kanaler på tv…. kan träna lite på tyskan

*Värme på elementen

*Mina nära o kära finns kvar på mess och telefon

……. ja det är väl det jag kan komma på

Negativa är egentligen bagateller men just nu de jobbiga

*Längtar efter mitt hem, trivdes så bra i lägenheten

*Kommer hela tiden på saker som jag inte tog med mej och som jag nu inte kommer åt

*Ingen spis ingen ugn, kan inte laga mat eller baka

*Smal säng, känns fånigt nog som jag skall ramla ur – vänjer nog mej – kanske

*Tyst tomt och en känsla av övergivenhet

*Får inte igång skrivaren igen och den behöver jag om jag skall kunna forska vidare

*Enda svenska kanalerna på tv är 1, 2,4,6 och jag som i flera års tid endast kollat på 7, 8, 10,11, MTV, ID, ……hur skall jag klara mej utan krim & motorsport & truckers….

Suck känner mej patetisk, ynklig och fortfarande lite handlingsförlamad

Inser ju att detta med ”lagningen av min lägenhet” ligger utanför min makt och för en kontrollfreek är den rena skräcken

 

Annonser
Published in: on september 26, 2018 at 7:13 e m  Comments (1)  

I annan bostad

Hjärnan har äntligen kopplat att det verkligen var/är ett hål i taket. Det är ju en bra start , nu kan man börja agera.

Gårdagen förflöt i snabb takt, tyckte jag mest satt i telefon med hyresvärd, försäkringsbolag, telia, tidningsutbärarna, svensk adressändring, nära o kära mm mm.

Skadebesiktaren eller vad han nu har för titel kom och var lugnet personifierad. Det var väldigt skönt. Domen löd minst 8 veckor.

Så det var att ragga tak över huvud. De rum som inte var skadade belägrades av det som fanns i vardagsrummet vilket var/är bostadens största rum och därmed hade flest möbler. Ingen sömn i natt heller då jag hade huvudvärk och illamående. Allt smakar blöt gips och damm…… Ingen matlust alls och vet att jag druckit alldeles för lite vatten.

Hyresvärden är trovärdig och agerar bra och tryggt. If där jag har min hemförsäkring har varit tålmodiga och givit lugnande svar hela tiden. Så när jag väl flyttar tillbaka kommer nog mitt hem åter vara mitt trygga hem.

Nu är jag så installerad i tillfälligt boende. Mitt i en grönskande park. Känns underligt, tomt och jag låter tv-n gå för att bryta tystnaden.

Imorgon är en ny arbetsdag och även om det inte blir som vanligt är det bra komma in och få tänka på annat.

Ingen aning vad dessa ”minst 8 veckor” kommer göra med mej som person. ”Vännen” säger ”men så bra då kan du ju ta tag i din träning och komma igång igen” …….. Själv räknar jag pengar och tänker som så att ett positivt biverkan kan kanske vara att jag kommer gå ner i vikt för boendet har inget kök……

Dottern och en snäll arbetskamrat har blivit fostermor åt mina blommor. Kläder – en del, toasaker, böcker har jag givetvis med mej. Även de släktforskarpappren som jag kunde rädda. De och tillräcklig info för att skall kunna forska lite grann i allafall under min exil.

Som ”Vännen” sa….. ”lite terapi måste du ha” haha säger jag – är ju hans släkt jag forskar i.

De som känner mej vet att jag inte är någon aggressiv kvinna, går inte in i konflikter, tar inte strid för bagateller, är inte långsint,  gapar och skriker inte. Inte sagt att ja är nån feg mes men går undan när det blir bråk. Försöker vara en god vänlig snäll ödmjuk människa. Kanske inte alltid andra tycker det. Nu när chocken lagt sig och jag har en agenda för hur detta med mitt hem löses så kommer jag tala om för ”snorvalpen” i våningen ovanför att han inte alls behöver be om ursäkt (vilket kraken verkligen försökte men jag var ej nåbar för sånt i söndags) Olycka och missöden kan drabba alla även om man till viss del är klantig. Men ursäkt behöver han ej säga till mej. Det som hänt har hänt, Gjort är gjort, Ingen personskada skedd och det var ju ej med vilje……….

Published in: on september 25, 2018 at 2:32 e m  Comments (3)  
Tags: , , ,

HJÄLP vad gör man …..

HJÄLP

Vad gör man när grannen inte gör vad han borde. ELLER rättare sagt gör nåt han inte borde.

Vi tar det från början.

I lördags var jag på en vigsel 25 mil norrut…. en glad lycklig händelse… inte min vigsel men en familjemedlems. Kör söderut under tidig kväll och anländer hem strax efter 22-tiden på kvällen. Färden ner var kantad av häftig blåst och ösregn, rester av stormen Knut.

Hem är för mej en liten trerumslägenhet på nedre botten i ett gammalt hyreshus. Ett hem jag känt mej trygg i. Trivts i och såg mej bo kvar i för lång tid, ja kanske för alltid. Är 60+ och känner väl att jag flyttat färdigt i mitt liv.

Vigseln lämnade kvar ett leende i hjärtat så att låsa upp dörren till ett KAOS var en djupdykning utan dess like. Märkte inget förrän jag som sagt låste upp dörren. Det ”luktar” inte matos, inte avlopp, inte….. ja jag vet inte vad som luktar. Toalett och duschrum strax till höger i hallen så går in där först…. nä där kommer ej lukten ifrån. Kastar en blick in i sovrummet…. utan att märka något anmärkningsvärt. Går in i köket …. inte heller därifrån kommer lukten. Sällskapet som kom med mej anmärker att det kommer kanske utifrån pga blåsten….. ”Ja kanske det”. Tar av finskorna men fortfarande i bröllopskläder – finklänning och kavaj – kliver jag in i stora rummet och tänder taklampan.

Tror ej mina ögon, men känner att de förstoras och tåras. NEJ NEJ NEJ hör jag mej själv upprepa vid synen som möter mej. Stor bit av taket = tapeten och gipsskivor har rasat ner i rummet. Känner att jag är blöt om fötterna, Blickar ner och ser att jag står i vatten. Tittar upp igen  – på det gapande hålet där isolering och bräder möter min blick. Hörs att det droppar. Men inte utifrån höstregnet utan inifrån. Inne där jag står i mitt finrum.

Jag darrar i kroppen när jag försöker överblicka förödelsen. Vad finns eller fanns under gipsskivorna. Vad har hänt. Förstår inte. Har sinnesnärvaro ta av mej finkavajen och nyinköpta bröllopsklänningen, Även sällskapet byter kläder. Grannar hjälper mej bära tunga blöta svampliknande mattor ner i källaren. Hjälper mej lyfta blöta gipsskivor för att försöka få fram det som kan räddas under dem. Allt så blött, början till uppluckring. Ringer hyresvärden som har svårt förstå. Sänder honom foto…. bra med mobiltelefon och bredband. Hyresvärden ringer åter och lovar komma söndag/imorgon. Upptäcker tunga bubblor i taket på andra ställen utanför det gapande hålet, sticker hål på dessa och mer vatten kommer ner. Vatten kommer alltid ner förr eller senare. Försöker så gott det går svabba upp gipsblandat skräpblandat vatten från golvet och sätter ho där det fortfarande rinner vatten ner.  Grannarna lämnar mej åt mitt öde.

Lämnar mej gör oxå glädjen och tryggheten. Mår illa,darrar och nu kommer tårarna, sakta rinner de utan att jag gråter. Öppnar fönster för att vädra ut odören. Lägger mej men sova går inte. Hör hela tiden hur det droppar och måste upp och kolla var det rinner vatten. Måste upp om o om igen även om det inte hörs droppar. Måste kolla – är det sant  – har jag ett gapande hål i mitt tak. Så svårt förstå.

Söndagen kommer utan att sömnen kommit på besök. Grannen ovanför som vi ej fick tag på i går. Låg ej död i ett översvämmat badkar – likt nån engelsk deckare. Nä han hade valt att sticka hemifrån efter ”torkat upp det lilla vatten som läckt ut från hans diskmaskinen”. Va ? va? Utan förstå att vatten rinner ner. Utan att tänka sig försöka meddela mej, Utan ge mej en chans att rädda något INNAN taket brister. Hyresvärden kommer och tittar. Han pratar mycket, tror han inte heller förstår riktigt. Han har varit hyresvärd i många många år och med många lägenheter men aldrig varit med om nåt sånt här. Den vetskapen mildrar inget för mej. Får mej inte lugnare, inger ingen trygghet, stoppar inte det som darrar inom mej. Grannen dyker upp och ber om ursäkt – hör att jag är iskall, pratar saktare än vanligt , snudd på otrevlig, NEJ jag vill inte ha hans ursäkt.

Söndagens timmar bara försvinner, Vet inte var de tar vägen, Förstår att det inte är så mycket jag kan göra, Förstår att …. ja jag vet inte . Men anmäler till mitt försäkringsbolag via internet. Ännu en natt går utan sömn, Med öppna fönster trots att kylan knäpper till (blev första morgonen denna höst att skrapa rutor). Men det har slutat droppa i finrummet – tro jag.

Måndagen kommer med grus i ögonen, sorg i hjärtat. illamående, huvudvärk och darret inombords är kvar. Pratar med försäkringsbolaget som säger en sak och med hyresvärden som säger nästan en annan sak. Har tur i oturen ledig dag men inser att detta fixas inte idag, Det fixas inte ens nån handlingsplan.  När skall takets isolering rivas bort? När skall taket öppnas mer? När skall detta torkas? När skall den sura parkettgolvet rivas bort? Var skall ja bo under tiden? Var skall mina skadade grejer ta vägen? Var skall resten av vardagsrummets möbler och saker förvaras under tiden? När? var? hur? OCH vem betalar? Jag ringer arbetet, Tar ledigt imorgon – får jobba ifatt senare.

HJÄLP vad gör jag…..

Fortsättning följer

Published in: on september 24, 2018 at 11:14 f m  Comments (3)  
Tags: , ,