Dagens tanke om en ny partner

Har funderat/tänkt lite men det är inte hela sanningen för lägg därtill att jag läst en del och pratat en del med folk och lyssnat på media en del.

Inte bara just nu utan under lång tid. Detta har legat och växt till sig inom mej och på så vis kommer de flesta av mina bloggar till. Förutom de som är spontana reflektioner över livet i allmänhet.

Dagens fundering gäller singellivet på äldre dagar. Om att träffa någon ”ny” vilket inte är det enklaste – vilket alla som varit/är i den sitsen väl vet. Inte det enklaste ur flera synvinklar. Inte det enklaste för nu för tiden sitter de flesta inne när man passerat ungdomen, ja inte ”sitter inne” i bemärkelsen fängelse även om egna hemmet kan kännas som ett fängelse för den ensamma. Nej jag menar att nu för tiden så är tv/nätet/mobilen ett sätt att umgås som ur den negativa aspekten innebär att man inte får chansen träffa vänners vänner på samma naturliga sätt som i ungdomen. Därtill kommer åtminstone på mindre orter ”folkets öga” , där alla vet allt om alla eller i allafall tror sig veta allt om alla och bevakar alla singlar av olika anledningar. För att kolla så singeln skaffar sig en lämplig /godkänd partner – ingen gift, ingen för ung , ingen för gammal, ingen som är ute efter singelns pengar, ingen som singeln kan utnyttja…..osv. Vad andra anser vara den rätte för singeln är det sällan i praktiken. ”de skulle passa så bra ihop”…… ja det kan ju ingen veta förutom de två det gäller.

Det är inte bara ”gå ut o skaffa sej en karl” ett uttryck som de i fasta förhållande säger till mej ibland. Låter lite horaktigt som att de faktiskt föreslår att jag skall gå på gatan och sälja mej eller gå in till grannfrun och bara ta hennes karl. Faller talaren aldrig in att någon skall ju faktiskt låta sig ”bli tagen/skaffad”.  Jag brukar svara halvt på skämt ”Är inte så lätt, de har slutat sälja karlar på Pressbyrån” brukar bli rätt tyst då…

Om man inte är ute efter ett lösnummer, för det verkar lite trist nog vara lika lätt få i 60-årsåldern som i 20-årsåldern. Nej om man önskar sig ett förhållande. Ett öppet socialt officiellt förhållande. Så verkar det näst intill omöjligt.

Kraven är kanske fel ord Men sanningen är ju den att i 60-årsåldern vet man mer vad man vill ha, vad man mår bra av, vad man njuter av och framför allt vad man inte vill ha, vad man inte mår bra av, än man gjorde i 20-årsåldern. Visserligen är man mer kompromissvänlig men samtidigt kanske man inte är lika beredd på att foga sig som förr. Man är inte lika hetsig som förr, tar inte längre strid för vad som helst. Väljer sina strider med omsorg. Omsorg om sig själv och om partnern. Är mer rädd om partnern och tänker mer på partnerns känslor än man gjorde i 20-årsåldern. Men och det är ett stort MEN, För att komma dit – in i ett förhållande fodras att man lär känna någon.

Visst finns det de som även på äldre dagar säger sig drabbas av plötslig passion eller om Ni så vill den ”stora kärleken” och därmed handlöst kastar sig in i partnerskap. Ännu fler finns det som drömmer om just detta. Medans de flesta  är mer realistiska och inser att det inte kommer hända – kanske har de redan upplevt den stora kärleken , den förtärande brinnande passionen en gång i sitt liv. Kanske just därför har många bestämt sig för att aldrig mer ingå i partnerskap. Kanske har livet inte varit så enkelt eller så smärtfritt för många och därför vågar man inte chansa fler gånger. Många är märkta. Många är alltför självkritiska  – kanske som att väga upp för dem som aldrig är självkritiska alls. De orkar inte ta tag i livet igen kanske. De tror sig inte kunna bli attraherade av någon mer eller ännu hemskare att ingen skulle kunna bli attraherad av dem. Sorgliga tankar/insikter.

Det tar tid lära känna en ny bekantskap. Tid som de flesta inte har.  I 60-årsåldern har de allra flesta rätt stort socialt nätverk av arbetskamrater, barn, barnbarn ,grannar, gamla vänner osv Eller så är det precis tvärtom – en del saknar precis allt av detta. Oavsett är det lika lika svårt släppa in en ny bekantskap. Inte går man ensam ut på samma sätt som man kanske gör i 20-årsåldern. Chanserna att finna eller låta sig finnas av en ny partner är nästan obefintliga.

Det är här som kontaktsajter på nätet fyller en funktion. Åtminstone tjänar några pengar på de ensammas jakt efter närhet. Njae kontaktsajter lockar nog inte alla.

Vad återstår?

En gammal vän eller en gammal kärlek eller flört som söks upp. Där är mycket av ”lära känna” redan avklarat. Känslor som man hade förr blossar upp igen och gemensamma minnen ligger som en bra grund att bygga vidare på. Sägs inte utan fog att ”gammal kärlek rostar aldrig” Är bägge singlar så visar en aktuell undersökning att chansen är så hög som 72 % att dessa förhållande skall lyckas och bli ett hållbart sådant. Är den ena eller bägge ”gamla flammor” upptagna uppstår en rad komplikationer.

Dagens social medier som Facebook gör det lätt söka och finna gamla flörtar Lägg därtill Ratsitt, hitta.se och dylika sajter.

Det man inte vågade säga och göra för 40 år sedan vågar man i 60-årsåldern. Är inte så ovanligt som jag trott att bli uppsökt av en gammal flirt. Bra eller dåligt? Ja det beror nog lite på hur det där uppsökandet görs. Hur ens levnadshistoria varit sedan sist och hur benägen man är på att lyssna på den andre.

Det fanns ju något som gjorde att man en gång i tiden fann varandra, attraherades av varandra och gjorde att man en gång i tiden blev ett par. Eller om det inte gick så långt. Det fanns något som attraherade men aldrig fick förverkligas . Kanske finns detta kvar än idag. Sidor hos den andre som man tycker om och som framkallar ens egna goda sidor. Att det yttre förändrats tycks sakna betydelse för i ögonen själen hjärtat finner man den som man en gång haft känslor för. Känslor som kanske aldrig gått över utan bara lagts undan i malpåse.

Jag har lätt för att prata om alla ämnen med dem som jag kan prata med, Måste ”klicka” som det uttrycks. När jag berättat om gamla ”flirtar” som kontaktat mej så har endera jag varit oerhört förvånad eller så har den jag talat med blivit förvånad. Jag är en lojal person. Så de ”upptagna” män som kontaktat mej kan vara lugna, jag berättar varken för deras fruar eller andra vilka – med namn – som hört av sig till mej. Säger ”nån jag kände en gång”. det har hänt flera gånger de sista 10 åren att gamla flirtar och vänner hört av sig till mej och velat/ vill ha kontakt igen. Undrar varför och fått höra de mest underbara saker om mej själv som jag önskat att jag fått höra då/förr. Det är smickrande, lockande och väcker både känslor och tankar hos mej. Men varför sa de inget då? Ja svaren skiftar ”du var inte intresserad” ”du flyttade” – vilket jag gjort många gånger – ”du var upptagen” ”Jag hade ju redan träffat hon som blev min fru” ”jag vågade inte”. Ligger nog många sanningar i de svaren.

Tanken på ungdomskärleken lämnar de flesta av oss aldrig. Ofta tänks tankar hos många om hur det kunde blivit om ”om” inte funnits. Om livet inte kommit emellan. Eller om modet varit större.

När det gäller mej själv så dog min första kärlek i en bilolycka när jag var 16  men visst finns det flera karlar därefter som ibland poppar upp i minnet och tankarna ”vad gör han nu” ”vad kunde blivit”.

Nu är jag ingen som tar onödiga risker så ”nej” blir svaret på frågan ”kan vi ses” . Hårdare NEJ när karln numera är gift. Fast det klart man undrar ”varför just nu”.

Många par glider isär efter många år tillsammans. Särskilt vanligt visar undersökningar att det är när livet går in i ett annat skede, som när barnen flyttar hemifrån eller pensionen endera närmar sig eller redan trätt in. Man tar sig en god blick på sin situation och upptäcker att man vill mer i livet. Den närhet o gemenskap man haft med maken/makan finns ej kvar. Man har utvecklat andra egna intressen med tiden. Vilket egentligen inte är så konstigt. Alla människor i allafall de allra flesta går framåt och utvecklas. Att bägge i ett förhållande skulle utvecklas samtidigt och i exakt samma inriktning är inte så troligt. Då är det lätt att tanken på henne/honom som de en gång tände på/tyckte om /tyckte var intressant och så får de kanske reda på att just han/hon numera är singel och iden om att ta kontakt föds. Inte konstigt alls egentligen om man tänker efter lite. Rent mänskligt skulle jag nog säga.

Man får låta bli upprivas. Bättre lyssna lite och ta det hela som en komplimang. Ett beröm att man gjort sådant intryck på en annan människa att man finns kvar efter alla dessa år.

Men förvånad har jag blivit flera gånger. Hade ju ingen aning , då , förr……

Lite vemodigt sorgsen har jag blivit andra gånger. Då mina egna känslor oxå funnits då en gång i tiden men var för blyg för att visa……. och så kom livet emellan.

Tänker och säger som så: Ni som tänker på gamla ”godingar” våga ta steget, ta kontakt! Livet är för kort. Livet kan abrupt ta slut i morgon. Har Ni lite tur är den andre oxå nyfiken och intresserad. I de bästa fall kan det bli hur bra som helst. Bättre än Ni anar. Om inte annat så får Ni veta och kan sluta fundera. Troligtvis gör Ni den andre glad. För visst är det så att vi alla mår bra av att få höra ”Jag tycker/tyckte om dej”

Så: Stort Lycka Till.

 

 

Published in: on mars 11, 2017 at 12:38 e m  Comments (4)  
Tags: , , ,

På insidan

Folk har nog i allmänhet sett mej som stark när jag var ung, smal och aktiv både arbetsmässigt, socialt och på fritiden. Såg nog mej själv oxå som stark om jag nu ens tänkte i de termerna. Men allt efter åren gått och jag tagit mej igenom livets dalgångar, svårigheter och utmaningar – är ju så livet är för de flesta – så har bilden av mej förändrats. I allafall inom mej själv. Har inte smitit ifrån ansvar eller plikter. Men det har tagit mej hårt – det som kallas livet. Masken utåt som var så hård och fast krackelerade när jag fyllde 50 och jag tillät mej själv inför ett fåtal vänner visa mina tårar och min smärta. Underbara vänner som förvånande nog tyckte om mej och som återkom för att fira min 60årsdag. Deras leende och vänskap la sig som bomull runt mitt hjärta- Är dem så tacksam. Allt eftersom åren gått och de gråa håren ökat precis som antalet kilon så har jag sett mej själv som svagare och svagare som person. Inser att nu när jag är medveten om mina svagheter gör detta att jag är mer mottaglig för kritik särskilt om den återkommer om o om igen. Försöker att inte ta åt mej, försöker säga till mej själv att det är personen som vräker ur sig skiten som har problem o inte jag. Men samtidigt kan jag inte låta bli fundera över om personen hade sagt detsamma till mej om jag varit yngre smalare och gladare i sinnet. För många år sedan när min åsikt, mina erfarenheter mina tankar och min smak var skit, fel,obegriplig, lögn – då tystnade jag till slut. Behöll allt inom mej och fogade mej utåt allt för ”husfridens” skull. Tog mej hårt men tog mej bort från detta och den gamla ”jag” började komma fram eller ska man säga rätta jaget! Nu när jag åter hamnat där mina tankar, kunskaper, erfarenheter är felaktiga, osanna, bristande, så är jag åter på väg in i tystnaden och jag har förbaske mig inte gjort mej förtjänt av detta. Är för gammal och för trött för att tystna och foga mej men vet ingen annan väg. Är i en situation som jag inte ser nån väg ur….Energin och livslusten dalar allt mer. Stressen på mej sänker  mitt immunförsvar och just nu visar sig detta i en kraftig envis virusinfektion.

 

Published in: on mars 1, 2017 at 11:02 f m  Comments (3)  
Tags: ,