Ber om förlåt till mina älskade barn

Jag ber tusen gånger om förlåtelse till mina älskade barn för kommande år. Demens sägs vara ärftligt i allafall vissa sorter av dem.

Den dagen jag förändrar min personlighet och Ni inte längre känner igen mamma i mig så tveka inte att skrida till verket. Ni har min tillåtelse att gå bak min rygg, tvinga mig mot ”min vilja” till en doktor. Snälla jag ber Er, se till att jag fortast möjligt kommer under utredning så är chansen större att jag får bromsmedecin i tid och får lov vara ”jag” under ytterligare några år.

Jag ber redan nu om förlåtelse för alla anklagelser jag i så fall kommer spy över Er.

Älskar Er med allt vad jag har inom mig, glöm aldrig det.

När mina tankar inte längre går i sina normala banor. När mitt minne sviktar och jag inte längre vet hur man lagar mat, löser korsord, broderar vepor, släktforskar eller sätter på tv-n. Så ska Ni ändå veta att jag är Er mamma även om jag inte känner igen Er.

Förlåt för all sorg detta kommer föra med sig till Er. Ni är det bästa som hänt mig i livet och min stolthet över Er är gränslös liksom den kärlek jag känner för Er.

Jag ber Er om att inte ha dåligt samvete den dagen Ni sätter mig på ett demensboende, jag får det bra där. Personalen är utbildade och kommer ta väl hand om mig utan att veta vem jag en gång var. De har inga minnen av mig som Ni kommer att ha.

Hoppas Ni istället kan minnas mig som en snäll mamma som månade om Er, som var lite knasig och totalt oblyg.

Minns tefatsåkning med ficklampor sent på kvällen, minns badandet ute under ösregn, minns våra resor i Tyskland och Österrike, minns mina bakade lussekatter och vitlöksdoftande köttgrytor. Stora duktiga dottern min  – minns våra fotoutflykter  & loppisutflykter, Älskade långa sonen  – minns tilliten oss emellan och klättringen, Söta rara yngste dottern  – minns våra shoppingrundor och långa filmkvällar.

Annonser
Published in: on juli 31, 2015 at 3:24 e m  Comments (1)  
Tags: