Minnen man helst vill glömma

Det är inte alltid av godo att ha ett bra minne. Önskat många gånger att jag haft en ”delete”-funktion i hjärnan. Nu ska man ju akta sig för vad man önskar. Går kanske in i demens-dimman fortare än man anar.

Kroppen & hjärnan tar oftast hand om oss på en finurligt vis. De värsta upplevelserna – de minnen som smärtar mest förträngs. Mer eller mindre omedvetet.

Skall till en påminnelse. Att någon eller något triggar igång minnet. Kan ibland ske genom en kroppslig reflexartad reaktion. Exempelvis: handen som en gång brännt sig på spisplattan rycker till då den åter känner värmen från spisplattan innan den når ända dit.

Minnet tar lite längre tid på sig innan det kommer upp till ytan, även om en ”flash-syn” kan dyka upp innanför ögonlocken.

För mig vaknar ofta minnen genom mardrömmar, för att efter en tid även dyka upp i vaket tillstånd. Oftast strax före sömnen borde infinna sig eller i ”vargtimmen” på morgonen då man egentligen borde kunna sova en stund till.

Den där kroppsliga reflexen är jag ibland inte ens medveten om. Så många gånger en reflexartad undan-manöver från min sida sårat andra. Varvid deras reaktion i sin tur sårat mig. Som att jag ryckt undan huvudet när någon sträckt ut en hand för att i all välmening ta bort en insekt i mitt hår. ”VAFAEN är det MED dig…. Tänkte väl för FAEN inte slå dig” Ingen ide förklara en reflexartad rörelse som man inte ens är riktigt medveten om att man gjort.

Allt efter åren går minskar smärtan och de reflexartade rörelserna dämpas. Men kroppen är fortfarande på sin vakt (beredd på flykt) och kommer kanske så alltid att förbli.

Ältar inte längre minnen jag ej vill tänka på. Har försökt gå igenom och sortera ut minnen jag så att säga är färdig med. Men så dyker en påminnelse upp. Ett minne som jag inte ens mindes att jag hade, av en händelse jag inte ens visste att jag varit med om!

Så startar allt om igen. Likt en gammal film som inte ens är nån stumfilm.

Mardrömmar i sovande tillstånd eller i vaket tillstånd spelar mindre roll.

De skrikande orden dånar & brusar i öronen och går ej stänga av. Kroppen skakar. Halsen sticker av torrhet liksom munnen, blandat med blodsmaken. Ögonen svider av endera tårar eller återhållen gråt. Musklerna är spända med kraftlösa. Magen drar ihop sig i kramp. Kallsvetten bryter fram. I allra värsta fall kramas mitt hjärta hårt som i kramp och jag tappar andan. Bedövad av förödmjukelse……

Vill inte hamna där igen. Vill inte, tänker inte hamna i skräck och rädsla mer men minnet skonar ingen………….

 

 

Annonser
Published in: on juni 22, 2015 at 7:26 e m  Comments (1)  
Tags: ,