Minnen man helst vill glömma

Det är inte alltid av godo att ha ett bra minne. Önskat många gånger att jag haft en ”delete”-funktion i hjärnan. Nu ska man ju akta sig för vad man önskar. Går kanske in i demens-dimman fortare än man anar.

Kroppen & hjärnan tar oftast hand om oss på en finurligt vis. De värsta upplevelserna – de minnen som smärtar mest förträngs. Mer eller mindre omedvetet.

Skall till en påminnelse. Att någon eller något triggar igång minnet. Kan ibland ske genom en kroppslig reflexartad reaktion. Exempelvis: handen som en gång brännt sig på spisplattan rycker till då den åter känner värmen från spisplattan innan den når ända dit.

Minnet tar lite längre tid på sig innan det kommer upp till ytan, även om en ”flash-syn” kan dyka upp innanför ögonlocken.

För mig vaknar ofta minnen genom mardrömmar, för att efter en tid även dyka upp i vaket tillstånd. Oftast strax före sömnen borde infinna sig eller i ”vargtimmen” på morgonen då man egentligen borde kunna sova en stund till.

Den där kroppsliga reflexen är jag ibland inte ens medveten om. Så många gånger en reflexartad undan-manöver från min sida sårat andra. Varvid deras reaktion i sin tur sårat mig. Som att jag ryckt undan huvudet när någon sträckt ut en hand för att i all välmening ta bort en insekt i mitt hår. ”VAFAEN är det MED dig…. Tänkte väl för FAEN inte slå dig” Ingen ide förklara en reflexartad rörelse som man inte ens är riktigt medveten om att man gjort.

Allt efter åren går minskar smärtan och de reflexartade rörelserna dämpas. Men kroppen är fortfarande på sin vakt (beredd på flykt) och kommer kanske så alltid att förbli.

Ältar inte längre minnen jag ej vill tänka på. Har försökt gå igenom och sortera ut minnen jag så att säga är färdig med. Men så dyker en påminnelse upp. Ett minne som jag inte ens mindes att jag hade, av en händelse jag inte ens visste att jag varit med om!

Så startar allt om igen. Likt en gammal film som inte ens är nån stumfilm.

Mardrömmar i sovande tillstånd eller i vaket tillstånd spelar mindre roll.

De skrikande orden dånar & brusar i öronen och går ej stänga av. Kroppen skakar. Halsen sticker av torrhet liksom munnen, blandat med blodsmaken. Ögonen svider av endera tårar eller återhållen gråt. Musklerna är spända med kraftlösa. Magen drar ihop sig i kramp. Kallsvetten bryter fram. I allra värsta fall kramas mitt hjärta hårt som i kramp och jag tappar andan. Bedövad av förödmjukelse……

Vill inte hamna där igen. Vill inte, tänker inte hamna i skräck och rädsla mer men minnet skonar ingen………….

 

 

Published in: on juni 22, 2015 at 7:26 e m  Comments (1)  
Tags: ,

Minnen

En del förundras eller kanske tvivlar på mina minnen. Men de är ju just mina minnen. Jag vet att jag har ett ”bra minne” om man syftar på att jag kommer ihåg mycket. Har massor av totalt oviktigt vetande i huvudet som endast kommer väl till pass i diverse frågetävlingar. Inget vetande som jag går runt o tänker på men de här fakta-grejer poppar upp när någon frågar. Oftast vet jag inte var ifrån jag fått vetskapen så jag brukar svara ……….. ”har väl läst det nånstans”

En annan sorts minnen är ju egna upplevda händelser. Vet inte hur Ni minns men jag minns med alla sinnena. Svårt att förklara i ord men skall försöka. Exempelvis om någon frågar ”har du som barn nån gång sovit i tält”

Javisst svarar jag och ler. För minnet som poppar upp är ett fint minne. Luften är så där lite råkall och saltmättad som den oftast är vid havet.  Huden stränar lite av för mycket sol och ansiktet ömsom hettar ömsom fryser lite.  Sniffar jag i luften anar jag svagt doften av salubrin. Kroppen ligger ner och jag kan utmed hela ryggraden känna valkarna i gummimadrassen. Den är nog för lite pumpad för när jag andas så rör den sig under mig aningen likt sjögång. Mina fötter är nakna och jag vickar lite på tårna. Håret är aningen blött och hårt flätat. Är torr i munnen och om jag vispar runt lite med tungan så känner jag smaken av mariekex och apelsindryck – Ni vet sån där man dricker ur trekantig tetra med sugrör. Tror den heter sunkist. Slår jag upp ögonen så är ljuset dämpat och svagt orange för att solen tränger igenom den oranga tältduken.  Pjonk pjonk pjonk pjonk – hörs det utifrån tältet. Några spelar badminton och jag vill vara med så nu har jag inte tid ligga här längre. 🙂 🙂 🙂

 

Published in: on juni 17, 2015 at 7:53 e m  Comments (3)  
Tags: ,