Våga Vara en Vän

Hörde på radio Kronoberg igår om mannen som blev dömd till fängelse samt att betala skadestånd för att han bland annat viftat med en kniv i fruns ansikte o hotat döda henne. Starkt gjort av kvinnan eller vem det nu var som anmälde honom.
Har Ni misstankar eller aningar om att någon i Er omgivning/vän/granne/arbetskamrat/släkting blir illa behandlad var så modiga att Ni gör något. Fråga om o om igen om det är något Ni kan göra. Det är INTE att visa hänsyn att låta bli ingripa.
Få utsatta har modet eller ens viljan att anmäla. Den som blir utsatt för fysisk eller/och psykisk misshandel är oftast manipulerad kanske under flera år och tror hur konstigt det än låter att ”behandlingen” är normal.
Dessutom är skamkänslorna enorma över att ha blivit utsatt.
Så fråga vederbörande rakt ut. Fråga om allt är bra, Fråga om det är något han/hon vill berätta. Fråga om gårdagen/helgen. Fråga varför hon/han kom för sent, Fråga varför hon/han avbokade ett möte. Fråga varför han/hon bär långärmat mitt i sommaren. Kommer maken ensam till festen med förklaring att makan inte mådde bra. Ring upp och ”kontrollera” , visa att Ni bryr Er, Fråga fråga fråga fråga.
Uteblir svaret eller svaret låter svävande eller svaret är en genomskinlig bortförklaring. Visa att Ni bryr er. Tala om att Ni finns och att Ni bryr Er. Inte en gång utan gång på gång.
Har Ni fått misstankar så tro inte på allt vad maken säger om Er ”vän”.
Är maken/partner öppet hånfull/kritisk/ övervakande/ordmärkande mot er ”vän” i Ert sällskap var då säker på att han/hon är hundra gånger värre inom huset väggar. Skratta inte med i det dåliga skämtet gentemot er ”Vän” . Försvara er ”vän”, Visa att Ni bryr Er. Att ”misshandlaren” inte får med sig omgivningen i sitt nedvärderande av partnern gör att han/hon får en vink om att han/hon är observerad.
Ingen är värd, ingen har gjort sig förtjänt av hot & misshandel.
Även efteråt, när den som blivit utsatt kommit ur misshandeln så behöver hon/han Ert stöd. Ärren inombords tar åratal att läka om de någonsin går bort. Så bryr Ni Er? Är Ni en vän? Sluta inte bry Er.

Annonser
Published in: on maj 26, 2015 at 10:30 f m  Comments (1)  
Tags:

Resultat

Att komma till resultat är det vad alla människor strävar efter ? Bör sträva efter ? Eller kan man se på livet annorlunda och ändå bli accepterad?

Vi  uppmuntras sen tidiga barnaår att ”lära” & öva, träna & studera just för att nå resultat. Men inte vilket resultat som helst duger, eller hur?

Vi växer upp och samma saker gäller oavsett om vi är på jobbet eller hemma. Nå resultat. Godkänt resultat fast helst en nivå högre, minst.

Är meningen att vi skall komma vidare  – uppåt. Både i boende, förhållande, vänner, social status, karriär, löner, antalet resor osv osv.

När jag kan tycka att vägen dit borde vara det som är själva meningen , inte resultatet. Om vi inte njuter av studerandet & lärandet utan endast har fokus på målet torde ju mycket gå förlorat som aldrig går att reparera.

Alla människor & platser som vi passerar på vår väg mot målet glöms  då bort. Vänskaper tappas, insikter kommer aldrig till stånd, glädjen och njutningen över resan i sig går förlorad.

Är vi som just njuter mer av vägen än målet förlorade i utvecklingen? Lurar vi oss själva och begränsar oss omedvetet eller är det vi som är vinnarna i livet.

För mig berikar lärandet, resan, utvecklingen min själ betydligt mer än målet kan göra. Tror inte jag är ensam om detta för många flyttar ständigt fram målet. Eller flyttar de fram målet just för att de missar själva meningen.

 

Published in: on maj 3, 2015 at 2:07 e m  Comments (1)