60talets lekar

Om Ni liksom jag växte upp på 60talet minns Ni kanske följande lekar. bara tänk att vi fick dagarna att gå utan mobiltelefoner, facebook, internet och tv-spel………….

Kanske var det bara vi flickor som hoppade twist, långrep och hopprep. Hur det var med de här snörlekarna minns jag faktiskt inte. Gjorde pojkar dessa oxå?

lekar2lekar2 (2)lekar2 (3)

Visst tyckte jag detta var otroligt roligt att med en bit garn – gärna i någon fin färg – kunna få till figurer. Dock blev jag aldrig någon mästare på detta eftersom jag oftast saknade en väsentlig del, nämligen en kompis händer.

Skugglekarna minns jag mest att någon klasskamrat visade under roliga timmen på någon lördag. Jo jo jag tillhör dem som gick i småskolan även på lördagarna

lekar

Minns alla gånger någon räknades in eller ut beroende på vilken lek som lektes…….. Minns Ni?

”App lapp, sa att du slapp, sitta i fars gamla hatt, i förrgår natt, och suga på en rutten napp”

”Äppel, Päppel, Pirum, Parum, kråkan satt på tallegren. Hon sa ett, hon sa tu, ute ska du vara nu”

”Ett två tre fyra, alla byxor äro dyra. den som inga byxor har, den får gå med rumpan bar”

”Ole dole doff, kinke lane koff, koffe lane, binke bane , ole dole doff”

”Elle belle bi du är fri”

Även de bästaste vänner kunde bli hiskliga ovänner om ordningen på orden i en ramsa eller hur de uttalades. Var ju attans så noga med stavelserna för det bestämde ju utgången – vem som åkte ut eller ej.

Published in: on april 28, 2015 at 6:26 e m  Comments (1)  
Tags: , , ,

Offentlig amning

Debatten är högljudd och infekterad. Å ena sidan står de skrikande människor som anser sig ha rätten amma var som helst och när som helst……..  Motsidan är aningen lågmäldare och undrar var alla dessa ”rättighetsivrare” kommit ifrån. För diande barn och ammande mödrar har ju funnits i alla tider. Förr dessutom i större grad än idag då  endast dryga 60 % av halvårsgamla barn fortfarande ammas.

Förr var dock amning av barn något som skedde privat. Främst för att barn och moder skulle få lite lugn. Något som omgivningen respekterade.

Något som heter ”amningshjälpen” har tagit fram skyltar som skall sättas upp på ställen där det är fritt fram amma!! Exempelvis Bibliotek och caféer. Undrar lite hur de nu tänker sig detta. Särskilda avdelningar eller över hela stället? Undrar vem som tjänar på detta? Knappast det diande barnet…. inte heller caféet så tillvida att det inte just vill översvämmas av barnvagnar, stinkande bajsblöjor och barbröstade kvinnor. Många anser det rent oaptitligt att åse någon som flashar sitt bröst när de skall äta. Svårt att njuta av en god bakelse samtidigt som det byts blöjor vid bordet bredvid.

Å andra sidan är det ju bra med skylten för då kan ju vi som inte vill se diande barn samtidigt som vi äter middag välja en annan restaurang.

Jag tycker det kränker barnet i en känslig situation att offentligt visas upp när de diar. Precis som att öppet flascha deras nakenhet. Oavsett ålder på barnet.

För var går åldersgränsen när omgivningen reagerar.Precis som de allra flesta människor utbrister ”åååhh så gulligt” vid synen av en liten kattunge. Ler de flesta vid synen på en liten baby  oavsett om det är påklädd, naket eller diande. Men om barnet är fyra år då? Allt fler ammar sina barn till de är 4 -5 – 6 år och vad säger offentligt-ammande – förespråkarna då?

En annan aspekt som ter sig lite underlig är att på de flesta matställen måste man vara påklädd för att släppas in. Inga varken kvinnor eller män släpps in barbröstade. Så hur tänks det här?

”Attityden som vissa har mot amning begränsar kvinnor. Den förpassar kvinnor till hemmet och den inskränker kvinnors rättigheter.” Är bara en röst för offentlig amning. Mitt svar eller mer en undran är Var finns barnets rättigheter?  Är det inte varje förälders ansvar att först och främst skydda sitt barn? Den förälder som inte kan sätta sitt barns väl o ve först kanske borde ta sig en funderare……  Barnens väl o ve är ju knappast att bli ammade var och när som helst inför andras nyfikna blickar. Utan att modern ser till att det blir ammat eller matat. Lämpligt då i lugn miljö.

Ingen pratar om kvinnans skyldigheter. Är detta typiskt för feminister eller hur har denna sneda omänskliga attityd kommit fram? Skyldigheter som man tar på sig vid valet att bli förälder.

Andra länder i Europa ser på offentligt amning ungefär på samma sätt som gemene man i Sverige. Det är inte förbjudet men det anses mer eller mindre nödvändigt att modern går undan lite och skyler bröstet.

Så frågan för eller emot offentlig amning hamnar nog till sist med ”Vem skall man ta hänsyn till?” Det diande barnet? Omgivningen? Modern?

 

Published in: on april 15, 2015 at 10:37 f m  Comments (3)  
Tags:

Tre boktips för den lite äventyrslystne

Först
”Utposter” med underrubriken ”Svenska fyrplatser med logi”
utgiven på bokförlaget Arena med
ISBNnr 978-91-7843-233-2
utgiven 2009.
Sammanställd av Pippi Engstedt
Innehåller beskrivningar över 23 Fyrplatser i Sverige där du kan övernatta.
Med underbara fotografier.
Beskrivningar av omgivningen, lite historia , lite kuriosa samt ren fakta såsom Fyrens byggår – höjd – läge – telefon – öppettider – antal bäddar/rum – mat – prisklass.
En bok som lockar och inspirerar till äventyr.
En bok som enbart i sig är ljuvlig att bläddra i.
Hoppas starkt att det blir en fyrövernattning för mej i sommar tillsammans med någon som skulle tycka det var en häftig upplevelse.

150408 200

 

Andra boken idag som jag vill tipsa om är ”Till fots”
Skriven av Lars Magnusson.
Med underrubriken ”En vägvisare till sevärdheter längs södra Sveriges vandringleder”
I plastad kartong. Helt perfekt att ha i ryggsäcken.
Dels innehåller boken lite allmännt info om allemansrätt & allemansvett, bruksanvisning över vad som klassas som sevärdhet, varför och hur man vandrar.
Men främst innehåller den beskrivningar över våra vandringsleder, indelat i landskap.
Skåne – 5 leder, Blekinge – 2 leder, Halland – 1 led, Småland – 19 leder, Öland – 1 led, Bohuslän – 2 leder, Dalsland – 1 led, Västegötland – 5 leder, Östergötland – 1 led, Södermanland – 2 leder, Uppland – 2 leder, Värmland – 4 leder, Närke – 1 led, Västmanland – 4 leder.
Ledbeskrivningen består först av en allmän del om leden i helhet, sen beskrivs sevärdheterna längs leden med nr som hänvisar till en karta. Samt litterturhänvisningar om man är intresserad att läsa mer om just den leden. + telefonnr till fritidskontor och turistbyråer i anslutning till just den leden.
Boken kan man bläddra i hur länge som helst.
Först kollade jag in de lederna som låg närmast min hemvist men sen spinner tankarna på kommande semestrar och fantasin finner inga gränser.
Orkar man inte eller inte har intresse för att gå en hel led så kan man ändå ha stor glädje av info i boken eftersom du kan ta dej enbart till just den sevärdheten som lockar.
Exempel:
Österlenleden är 15 mil lång och startar i Ystad. För den oinvigde kan man kanske gissa sej till att den går via Ale stenar och Brösarps backar. Men när jag läser leden så lockas jag av för mej en helt okänd sevärdhet. Och den skulle jag gärna ta mej till utan att gå leden.
Nämligen sevärdhet nr 9 på Österlenleden – Hallamölla.
”Vid den gamla kvarnen i Hallamölla har Verkån skurit sig ner i sandstenen och bildar Skånes högsta sammanhängande vattenfall, med en total fallhöjd på 23 meter. Åns lopp kantas av lummig lövskog. Kvarnen, som har anor ända från 1400-talet är idag fint restaurerad och fortfarande brukbar. Verkeån har ett av Sydsveriges renaste vatten och här fortplantar sig havsöringen. Ovanför kvarnen finns en stationär öringstam, som förhindras att nå havet genom fallen. Vid kvarnen brukar forsärlan hålla till, och har du tur kan också strömstare och den granna kungsfiskaren visa sig utmed ån”
Låter det inte som ett underbart utflyktsmål så säg?

Kan tilläggas att en av lederna nämligen Blekingeleden har jag gått hela. Ett bra sätt att lära känna ett landskap. Hemifrån är min närmaste led Hallandsleden. Har inte gått leden även om jag besök många ställen utmed den som Vippentorpet, Knäred, Bollaltebygget, Mästocka ljunghed, Danska fallen osv. Var några år sedan så det skulle vara kul återse dem i sommar.

Boken är utgiven av Svenska Turistföreningen med ISBN nr 91-7156-152-8 och fanns på bokhandeln senast jag var inne.

150408 201

 

Tredje boken jag vill tipsa om är ”Hiking” av Karen Berger. En perfekt handbok för oss som gillar att vandra oavsett om det är i Sverige eller utomlands.  Med kapitel som planering, kläder, terräng, camping, säkerhet och utrustning. Mycket är givetvis sundt förnuft & självklarheter men ibland behöver man friska upp minnet. Massor med bra tips som exempelvis leder ute i världen. En som absolut lockar mig är ”West Highland Way”. 152 km låg är denna Skottlands äldsta vandringsled.

I boken får du handfasta tips om hur du packar ryggsäcken, valet av skor, checklista inför övernattningsturer osv

255 fullmatade sidor med lättförstålig text, kartor, foton och faktarutor. ISBN 91-7130-280-8

150408 202

Att köpa sig ett sällskap

Att köpa sig ett sällskap  – och NEJ jag pratar ej om sexuella tjänster. Det är en helt annan blogg.

Hur vanligt är det att människor betalar för sitt sällskap/partner/make, maka? Hur vanligt är det att pengar spelar en avgörande roll vid valet av partner?

Är detta enklare/mer hedervärt/moraliskt accepterat att vara den som har pengar än för den som är utan pengar? Är det lättare att blunda för sig själv om motiven, om det är en själv som är fattig i ett förhållande än om man vore den som är stadd vid kassa? Eller är det precis tvärtom?

Har alltid försörjt mig själv – med undantag  av de åren jag var så kallad hemmafru och tog hand om tre småbarn, hus, trädgård, bilar osv –

Men jag har aldrig haft överflöd av pengar. Aldrig haft så mycket så att någon skulle tänkas ”ta mig för pengar”…… milt uttryckt.

Har i ärlighetens namn inte varit en kvinna som männen sprungit benen av sig för. Inte heller har jag någonsin sprungit efter karlar – fel eller inte är svårt säga. Så här i efterhand. Av olika orsaker har jag inte heller haft problem med att säga ”nej tack” till inviter – de få som kom när jag var ung.

Om detta beror på mig eller på inviterna i sig eller på de karlar inviterna kommit ifrån är inte heller det enklaste så här i efterhand komma underfund med.

Jag är snart 60 år och lever ensam o har så gjort ett antal år. Många många år sedan jag slutade vänta & längta efter ”drömprinsen” Ni vet den där enda människan som skulle se bara mej och just mej o ingen annan. Som skulle se min insida och som skulle inte bara trivas vid min sida utan även kämpa för att få vara där. Jag växte helt enkelt  upp.

I den där bilden av ”drömprinsen ” som tonårstjejer drömmer om finns det ju alltid medföljande detaljer som är dyrbara – vackert boende, fin bil, husdjur osv. Sällan drömprinsen går i trätollor, kör rostig gammal volvo och är arbetslös……..

Drömprins eller ej låter vara osagt men synen på hur han med stort H skulle vara ändrades ju med åren. Andra värden är de ytliga kom in i idealet så att säga.

Nog om detta. Nu är jag äldre och de barnalstrande åren är passé. Kroppen säckar ihop både utvändigt och invändigt och pensionen närmar sig. Så tycks även karlar få en annan syn på partner. De blir liksom mer desperata och är mer villiga att ”betala” för att få någon vid sin sida. För rättvisans skull måste nämnas att även kvinnor tänker i de banorna. Åtminstone en del…….

Sägs hela tiden i reklam att man skall se om sitt hus och börja spara inför pensionen. Nog tycks folk överlag även se om sitt hus vad gäller partnern. Hualigen att behöva vara ensam när man blir gammal. Måste ut o hitta ett sällskap – kosta vad de kosta vill – ungefär. Inte nog med att jag från välment håll får tips om skilda män & änklingar som äger företag/skog osv och att enbart detta faktum är min enda ”räddning” för att överleva ålderdomen. Jag har dessutom fått inviter/förslag som är kryddat med mannens årsinkomst……..  Inte längre tal om att jag skulle vara lockande på något sätt utan enbart vad som kan erbjudas mig! Detta från de som är ensamstående vill säga. De inviter som kommer från ”upptagna” är mer fysiska förslag med tillägget att de aldrig kommer ”lämna frun” – det skulle ”kosta” alldeles för mycket.

Så trött jag blir bara att tänka på eländet. Givetvis fortsätter jag med mina ”nej tack” envis som en röd gris. Men så startar funderingarna. Skulle jag reagera annorlunda om jag inte var fattig. Om det var jag som hade gått om pengar men inget sällskap. Skulle jag misstänka att de inviter som kom, kom för att jag kunde tillföra just pengar i förhållandet? eller skulle jag helt plötsligt känna mig frimodig nog att börja springa efter karlar – gubevars – jag skulle ju kunna locka med min tjocka plånbok…………. Nej säger förnuftet. Det skulle nog vara ett elände. Att hela tiden misstänka att någon valde mitt umgänge för att jag hade pengar. Fast………. betala för ett middagssällskap, ett resesällskap skulle kanske inte vara så fel eller? Men vart går gränsen………..? Skulle Ni med pengar tänka Er köpa en partner? Skulle Ni utan pengar tänka Er gladeligen bli betalda för att vara någons partner?

Hur länge skall ett förhållande vara för att mina och dina pengar suddas ut och blir våra pengar? Blir det någonsin så ifall bara den ena har pengar?

Jag är absolut ingen feminist som envist måste betala för halva notan oavsett vad notan gäller. Men jag är inte heller den som inbillar mej att en betald middag kräver något i gengäld. Oavsett om det är jag som står för notan eller middagssällskapet.  Ju mer jag tänker på detta ju krångligare tycks framtiden te sig. Detta nu om jag mot alla odds skulle göra en helomvändning och verkligen vilja ha en livspartner. Är oändligt trött på fattigheten – finns det ordet? – och skulle nog ha svårt med en partner som var i samma sits. Försöker ju se det positiva i livet även utan pengar. Eftersom kontanta medel saknas är ju då möjligheterna att träffa någon som har pengar just mikroskopiska eftersom jag aldrig är ”ute” och aldrig kan följa med på ”något”…………

Färdigtänkt för idag. Framtiden kommer ju i vilket fall som helst oavsett om jag tror på den eller ej……….

Published in: on april 6, 2015 at 7:00 e m  Comments (3)  
Tags: ,