Historien om E


En del människor passerar ens liv utan att i förväg meddela sitt inträde, utan att stanna och utan att lämna några djupare spår.

Försvinner lika snabbt som de kom.

Eftersom jag bor på en liten ort där alla känner alla – åtminstone till namn & utseende  – nöjer jag mig med att kalla historiens huvudperson enbart för E.

Detta hände i november 1979. En händelse som fallit i glömska. Tills minnet väcktes för ett tag sedan då jag såg E fulla namn i ortens lokaltidning. Ja jag bor åter i hemorten efter att varit utflyttad i 33 år.

Nåväl.

Vid den här tiden då historien utspelas är jag singel. 22 år. Boende ensam i en tvårumslägenhet på andra våningen i ett gammalt hyreshus utan portkod och utan titthål i ytterdörren. Hade dessa två ting funnits hade historien om E aldrig utspelats.

Jag studerande företagsekonomi vid denna tiden och var inte ”ute” alla helger.

Vaknade någon gång efter midnatt en natt till lördagen av att det ringer på dörren. Eftersom jag alltid sover näck svepte jag bara om mej en tunn kort morgonrock i form av en kimono. Öppnade dörren och utanför står en lätt svajande E……… E och jag tillhörde ej samma umgänge även om jag visste vem han var. Nåt år äldre än mig och relativt snygg enligt min smak på den tiden.

Nu iklädd vad jag minns, ljus skjorta, mörka byxor och någon slags kavaj. Med andra ord en kostym. Men barfota!!!!! inte bara utan skor alltså utan helt barfota. Och detta mitt i november.

E tittade lika granskande på min uppenbarelse  som jag på hans.  Om han kände igen mig! Om han visste vem jag var! och vems dörr han ringt på?…….. tja det förstod jag aldrig riktigt. Ingen av oss sa något. Som bekant ekar det lätt i trappuppgångar och detta var som sagt mitt i natten.

Jag gjorde en snabb bedömning att E mer var sorgsen än berusad och i sitt erbarmliga tillstånd ofarlig. Så jag släppte in honom. När jag stängt och låst dörren sa E ”Behöver sova”

I mitt vardagsrum fanns en bäddsoffa som jag fällde ut och bäddade. Utan att säga ett ord. E tog av sig och vek under mitt överseende prydligt ihop sina kläder på en stol. Innan han iklädd endast kalsonger svepte täcket om sig och somnade innan huvudet landade på kudden. Jag stod en stund och betraktade denna oväntade nattgäst. När så andningen skvallrade om djupet av hans sömn släckte jag överallt och la mig själv i mitt sovrum för att sova.

Lördagsmorgonen var jag uppe som vanligt rätt tidigt och ägnade förmiddagen åt att studera sittande i köket. Framåt lunchtid dök E upp i köksdörren, påklädd och med rufs i sitt vackra mörka hår.

Frågade om han ville ha frukost men E svarade bara med en gest åt sina nakna fötter ”mina skor”?

”Du var barfota när du kom” sa jag och gick ut till E i hallen. Han tittade på mig med visserligen helt nyktra ögon men med sådan sorg att det klack till i mig. Så sträckte han ut handen och strök mig över kinden ”Tack” och gick ut genom dörren.

Samma procedur upprepades natten därpå. Dock med den skillnaden att E var helt nykter och inte längre barfota…….

Hela händelsen var så lugn och så tyst. Så fåordig. Så overklig på nåt vis. Klart jag undrade var han kommit ifrån och vart han var på väg. Aldrig fått nåt svar på min undran och ett halvår senare flyttade jag från hemorten och har aldrig sedan dess sett E. Inte förrän hans namn och foto dök upp i lokaltidningen härom veckan  och minnet väcktes.

Så här i efterhand kan jag förundra mig över mitt eget agerande mer än hans. Hade jag agerat likadant nu när jag är 58 år och tiden är en annan? Ja förmodligen ………… En människa med sorg vill en inget illa och är så lätt ge en hjälpande hand.

Annonser
Published in: on februari 28, 2015 at 11:41 f m  Comments (5)  
Tags:

The URI to TrackBack this entry is: https://3pa2.wordpress.com/2015/02/28/historien-om-e/trackback/

RSS feed for comments on this post.

5 kommentarerLämna en kommentar

  1. Vilken spännande historia! Det är ju inte utan att man undrar varför han kom de där nätterna!! Men det låter som en bra början på en mycket läsvärd spänningsroman!! 😀

    • oj där väckte du en tanke……..

      • Mmmmm… Det var tanken!! 😉 😛 Hoppas du gör mer än bara tänka på det!! 😀

  2. Är född i Danmark, har mina första nitton levnadsår från den danska levnadskulturen, lämnade det danska gemytet, flyttade till Markaryd där jag snabbt kom till insikten- svenskar i stort är ett folk bakom stängda dörrar samtidigt som svenskarna under sommar halvåret suddar bort sina tomtgränser, lämnar grindar och dörrar öppna och utökar sitt umgängesliv.
    Din trevliga berättelse om E är en motpol, nämligen där finns alltid plats till en till, minns i sammanhanget speciellt min mormor, hon hade inte sällan störa bjudningar, där fanns alltid dukat en extra tallrik, det ifall någon okänt råkade komma… Tänkvärd eller hur?

    • Gör inte ont alls att sträcka ut en hand till en medmänniska


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: