Deltävling i melodifestivalen från Örebro 2015

Kvällens deltävling tar sin plats i Örebro. Storartad öppningsnummer med en rockig Sanna. Det kan man kalla en rivstart.

Melodi 1: Midnight Boy framförde ”Don´t say no” Synd en sådan söt liten pojke bara hade råd till en halv rakning. Skinnbrallor röd skjorta utan knappar samt ett gigantiskt halsband. Vickade nästan rumpan ur led i sitt försök till extra poäng. För inte kunde det väl varit ett försök till att vara sexig. Nu var ju detta Melodifestivalen och inte Paradise Hotel. Låten en poplåt rätt o slätt. Som man glömt så fort den klingat ut.

Melodi 2: Caroline Wennergren med ”Black Swan” iklädd kort vit paljett- klänning. Snyggt. En Bondlåt!!! Va? har vi hört den förr? Bra låt och bra framförd.

Melodi 3: JTR med ”Building it up” ytterligare ett pojkband har sett dagens ljus…. suck.  Säkert några flickhjärtan som klappade lite fortare. Men tyvärr var detta ovanligt dåligt. Svarta jeans svart kavaj och ljusare skjorta…….. ja det hade vi oxå sett innan.

Melodi 4: Hasse Andersson framförde ”Guld och gröna skogar” schablon-replik för alla karlar som inte har annat än munläder att komma med. Synd att titeln gav så dåliga vibbar. Detta var 80talet som träffade mig i pannan med en smäll. Ler med hela ansiktet och nostalgin sjunger med i texten fast jag inte hört låten innan. Frågan är dock om någon annan generation än min uppskattar detta? Blev så glad av låten att det kvittar vad han hade på sig *ler*

Melodi 5: Dinab Nah framförde låten ”Make me” Lila-rosa långt hår och vit snäv byxdress. Njae näää sorry. Blir bara tummen ner. Dags för pisse-paus.

Melodi 6: Annika Herlitz med låten ”Ett andetag” Äntligen en out-fit i klass med festivalen. Mörkgrön lång klänning med spets och paljetter. Passade så bra till hennes röda hår. En lugn finstämd låt som går in i hjärtat.

Melodi 7: Måns Zelmerlöw med låten ”Heroes” Jublet stiger i Örebro och det kan man ju förstå. Snygg välvårdad man går väl alltid hem i stugorna, men när blev han country-artist. Förvånande nog har han röst till det. Synd bara att inte låten fullföljde den första versen. Mycket synd och trist. Så där förlorade han min röst.

Till andra chansen gick: Hasse Andersson – blir en tuff match  och så lalalalal Dinab Nah

Stor applåd till Robin & co för underhållningen under röstningen.

Direkt till finalen gick: JTR….. hm vad gick fel nu då! har inte föräldrar nån koll på sina barns ringande!

Dessutom gick Måns Zelmerlöw Är det någon någonstans som blev förvånad!!!!

Annonser

Historien om E

En del människor passerar ens liv utan att i förväg meddela sitt inträde, utan att stanna och utan att lämna några djupare spår.

Försvinner lika snabbt som de kom.

Eftersom jag bor på en liten ort där alla känner alla – åtminstone till namn & utseende  – nöjer jag mig med att kalla historiens huvudperson enbart för E.

Detta hände i november 1979. En händelse som fallit i glömska. Tills minnet väcktes för ett tag sedan då jag såg E fulla namn i ortens lokaltidning. Ja jag bor åter i hemorten efter att varit utflyttad i 33 år.

Nåväl.

Vid den här tiden då historien utspelas är jag singel. 22 år. Boende ensam i en tvårumslägenhet på andra våningen i ett gammalt hyreshus utan portkod och utan titthål i ytterdörren. Hade dessa två ting funnits hade historien om E aldrig utspelats.

Jag studerande företagsekonomi vid denna tiden och var inte ”ute” alla helger.

Vaknade någon gång efter midnatt en natt till lördagen av att det ringer på dörren. Eftersom jag alltid sover näck svepte jag bara om mej en tunn kort morgonrock i form av en kimono. Öppnade dörren och utanför står en lätt svajande E……… E och jag tillhörde ej samma umgänge även om jag visste vem han var. Nåt år äldre än mig och relativt snygg enligt min smak på den tiden.

Nu iklädd vad jag minns, ljus skjorta, mörka byxor och någon slags kavaj. Med andra ord en kostym. Men barfota!!!!! inte bara utan skor alltså utan helt barfota. Och detta mitt i november.

E tittade lika granskande på min uppenbarelse  som jag på hans.  Om han kände igen mig! Om han visste vem jag var! och vems dörr han ringt på?…….. tja det förstod jag aldrig riktigt. Ingen av oss sa något. Som bekant ekar det lätt i trappuppgångar och detta var som sagt mitt i natten.

Jag gjorde en snabb bedömning att E mer var sorgsen än berusad och i sitt erbarmliga tillstånd ofarlig. Så jag släppte in honom. När jag stängt och låst dörren sa E ”Behöver sova”

I mitt vardagsrum fanns en bäddsoffa som jag fällde ut och bäddade. Utan att säga ett ord. E tog av sig och vek under mitt överseende prydligt ihop sina kläder på en stol. Innan han iklädd endast kalsonger svepte täcket om sig och somnade innan huvudet landade på kudden. Jag stod en stund och betraktade denna oväntade nattgäst. När så andningen skvallrade om djupet av hans sömn släckte jag överallt och la mig själv i mitt sovrum för att sova.

Lördagsmorgonen var jag uppe som vanligt rätt tidigt och ägnade förmiddagen åt att studera sittande i köket. Framåt lunchtid dök E upp i köksdörren, påklädd och med rufs i sitt vackra mörka hår.

Frågade om han ville ha frukost men E svarade bara med en gest åt sina nakna fötter ”mina skor”?

”Du var barfota när du kom” sa jag och gick ut till E i hallen. Han tittade på mig med visserligen helt nyktra ögon men med sådan sorg att det klack till i mig. Så sträckte han ut handen och strök mig över kinden ”Tack” och gick ut genom dörren.

Samma procedur upprepades natten därpå. Dock med den skillnaden att E var helt nykter och inte längre barfota…….

Hela händelsen var så lugn och så tyst. Så fåordig. Så overklig på nåt vis. Klart jag undrade var han kommit ifrån och vart han var på väg. Aldrig fått nåt svar på min undran och ett halvår senare flyttade jag från hemorten och har aldrig sedan dess sett E. Inte förrän hans namn och foto dök upp i lokaltidningen härom veckan  och minnet väcktes.

Så här i efterhand kan jag förundra mig över mitt eget agerande mer än hans. Hade jag agerat likadant nu när jag är 58 år och tiden är en annan? Ja förmodligen ………… En människa med sorg vill en inget illa och är så lätt ge en hjälpande hand.

Published in: on februari 28, 2015 at 11:41 f m  Comments (5)  
Tags: