Första advent 2014

Imorgon är det första advent och traditionerna gör sig påminda. Julgardinerna kom upp samtidigt som de elektriska ljusstakarna sattes på fönsterbrädan.

141129 013

De flesta julgardiner går i färgerna rött och grönt men det behöver inte vara så. Blått och vitt kan även det bli julaktigt, Eller?

141129 015

Passade nog har jag en modern ”strut” med blåa lampor.  Vanliga värmeljus i glaslyktor sprider ett hemtrevligt sken.

141129 011141129 009

Min adventsljusstake är av vitt porslin som jag brukar sätta röda kronljus i. I år lyckades jag aldrig hitta några röda kronljus och de röda ljus jag fann i livsmedelsaffärerna var inte röda rakt igenom. Till slut fann jag röda danska ljus, egentligen alldeles för långa men de är i allafall röda rakt igenom. Vitmossa runt ljusen och så skall jag bara pryda mossan med ”flugsvampar” så är traditionen utförd,

141129 023

Förmiddagen ägnades åt bakning. Lussekatter som hälften bars hem till åldrande föräldrar.

141129 003

Hann precis klart till skidorna på tv………… Nu kan december komma för nu är jag i stämning

141129 007

Annonser

Bryskt uppvaknande

Rubriken kan läsas och tolkas på olika sätt. Denna novemberlördag då jag inte hade allt för bråttom upp från sängen utan slölyssnade på radions ”Ring så spelar vi” samtidigt som jag kollade av facebook på mobiltelefonen. Denna lördag som skulle varit fylld av ljuvliga dofter – inplanerat bakning av lussekatter – och vackra vinterbilder – tänkte se Kalla i spåret via tv-n. Denna lördagmorgon satte igång helt andra tankar och helt andra känslor hos mig. Vad! Vad! Kanske Ni undrar. Vad? kan rubba den ”tant” i hennes invanda rutiner………..

Jo en facebookvän hade länkat denna sida http://blogg.varldenidag.se/birros-blogg/sparkad-fran-expressen/

Har alltid varit en ”fan” av Marcus Birro och det här är inte”sant” var min första reaktion. Nästa tanke som kom upp ”Låt inte detta tysta din penna, vi/jag/landet behöver dig Marcus Birro” Dig och andra som vågar ….. och har förmågan att sätta på pränt.

Nu är jag ingen 08, ingen journalist, inte ens någon Expressen-läsare utan BARA en gråhårig 57årig småländska som tycker om att skriva ner mina tankar och funderingar. Som tror på yttrandefriheten och demokratin överlag och särskilt i vårt land.

VAD sjutton är Expressen rädd för? Att inte platsa i de fina salongerna? Men där har de väl aldrig hört hemma! Någon någonstans borde begripa att Expressen om någon förlorar och förlorar stort på detta.

Vinnare är vi som gillar Marcus Birro och som uppskattar att någon för alla  våras talan. För vi är många som tänker likt MB.

Efter jag hade klickat iväg dagens blogg slog mig tanken ”den länkade sidan kanske försvinner” Skulle i o för sig inte alls förvåna mig. Inte efter detta ”uppvaknande” så här kommer Marcus Birros ord

*******

Sparkad från Expressen.

| 2014-11-24

Strax efter kl 23 på söndagskvällen ringer telefonen.

Det är en av mina tusen chefer på Expressen.

Han förklarar att tidningen ser mycket allvarligt på att jag talat nedsättande om Expressen i  ett för tidningen suspekt sammanhang.

Jag förklarar att jag möjligen varit naiv och defentivit okunnig vilken typ av program jag svarat på frågor i men inser också att sammanhanget inte på något sätt är olagligt eller liknande. Det är ett ifrågasatt sammanhang och jag borde nog ha tagit reda på lite mer om det. Men vi lever ju (har det sagts mig) i en demokrati och i en demokrati är det tänkt att tusen oika tankar och värderingar ska mötas, stötas, blötas och diskuteras.

Men det är inte sammanhanget som sådant Expresen ser allvarligast på. Det är istället den (relativt milda) kritik som jag framför mot hur jag anser att tidningen behandlat det faktum att en av deras mest lojala medarbetare just blivit mordhotad ett tiotal gånger, varav några varit så allvarliga att experter anser att jag bör polisanmäla och varav någon redan polisanmälts av privatpersoner.

  • Vi har haft möten där vi förklarat att det inte är okej att prata om tidningen så där, säger chefen och jag minns ett kortare samtal (även det på telefon) med en annan chef där han diskret lindat in tanken att man bör bara lojal mot tidningen och inte kritisera den.

Det hela känns lite overkligt. Här har vi alltså en av mina chefer som ringer upp mig mitt i natten för att berätta att de ser allvarligt på att jag sagt något kritiskt om tidningen jag jobbar på.

När bytte Expressen namn till Pravda?

Men det blir värre.

  • Vi har beslutat oss för att säga upp kontraktet, förklarar chefen.

Jag får alltså sparken. Inget möte att tala om saken. Ingen chans att få reda på exakt vad detta handlar om. Bara rätt upp och ner i telefonen.

Låt oss tala klarspråk här. Jag får alltså på stående fot och med omedelbar verkan sparken för att jag kritiserat tidningen för att inte ha hört av sig till mig efter det att jag blivit mordhotad…

Är det rimligt?

Låt oss nu zooma ut lite. För detta handlar givetvis inte bara om att jag talat kritiskt om Expressen i ett tvivelaktigt sammanhang.

Redan för ett år sedan ringde samma chef upp mig och förklarade att det nu var slutskrivet om Gud i tidningen. Denna vädjan (att betrakta som ett krav) kom trots att cheferna vet att det är just de texterna som verkligen nått ut till den stora massan, och som alltid länkats, gillats och uppskattats på samtliga sociala medier, en del enskilda texter över etthundratusen gånger Det spelade ingen roll. Jag var tvungen att sluta.

Ungefär i samma veva blev också Gunilla Herlitz chef över cheferna på tidningen. Hennes avsky för mig och mitt skrivande känner jag till sedan tidigare. Även inne på tidningen finns starka krafter som vill ha bort mig.

Flera krönikor jag skriver blir stoppade. Tonen mot mig från chefer, medarbtare och ledning  förändras. En del av dem slutar säga hej när jag är på redaktionen. Jag känner hur förtroendet för mig vacklar. Det är en väldigt plågsam och sorglig känsla.

Tidigt i höstas får jag sedan reda på att jag får sparken från sporten på Expressen. Jag får också beskedet att mina krönikor bara ska publceras varannan vecka istället för varje vecka inne i huvudtidningen.

Jag försöker påtala det faktum att mina krönikor är de som uppmärksammas mest av alla i tidningen men ingen lyssnar på det argumentet.

Jag har satt något alldeles för stort och alldeles för farligt i rörelse. Jag har ifrågasatt landets mediala elit, utamanat dem med mitt träsvärd, och nu börjar eliten lita febrilt efter skäl att helt enkelt göra sig av med mig.

Och så hittar dem då en anledning. Jag trodde först att det handlade om intervjun, att den publicerats i ett sammanhang det finns all anledning att diskutera. Jag är beredd att ta den diskussionen. Jag är också givetvis beredd att förklara hur jag tänkte, eller inte tänkte, men att jag också onekligen tror väldigt hårt på det fira ordet, i alla dess sammahang.

När chefredaktören för Eskilstuna-Kuriren blev mordhotad ryckte chefredaktören på min tidning ut med djupt indignerad ton på sin blogg. När en lojal medarbetare på hans egen tidning blir mordhotad är det knäpptyst. Det var detta jag sade i intervjun. Och för detta har jag nu fått sparken.

I mitt kontrakt står det ingenting om att jag inte får kritsera tidningen. Det står ingenting om att jag inte får medverka i intervjuer i teveksamma sammanhang. Det står en del om andra tidningar jag inte får skriva för men ingenting om det jag just fått sparken för. Jag tänker dra det här vidare. Det lär inte ändra någonting men jag tänker slåss för mina rättigheter.

Jag vill också gratulera alla dem av er som de senaste dagarna ägnat er åt kollektiv masspsykos och passat på att virituellt veva några slag när ni sett mitt namn.

Jag vill gratulera alla er som hört av er till mig och cheferna och krävt min avgång. Jag vill gratulera den delen av vänstern som älskar att mordhota och hata sina meningsmotståndare i den gyllene Älska olika-andans namn.

Jag vill säga grattis och bra jobbat till alla er som äskar att se korridoren av åsikter smalna av. Jag vill gratulera alla er små, förkrympta hjärtan som jagat mig med hugg och slag den här senaste tiden. Jag hoppas ni är nöjda nu.

Jag vill gratulera alla fega anonyma som nu applpåderar sin seger bakom sina skärmar. Jag vill också gratulera cheferna på Expressen som nu äntligen slipper en av få unika pennor. Jag vill gratulera alla tysta medlöpare, vänner, kollegor, bekanta som i halsdarrig feghet inte lyft ett finger för att bistå under en period som kanske varit den svåraste i mitt yrkesmässiga liv.

Grattis.

Det är sorgligt att det i den uppysta världens skrythörn inte är högre i tak än att en tidning kan sparka en medarbetare i telefonen för att han kritiserat tidningen han arbetar på.

Jag började på Expressen 2008. I början skrev jag enbart om italiensk fotboll. Från våren 2009 ( när Aftonbladet var på väg att värva över mig) har jag också skrivit krönikor i huvudtidningen. Jag har varit medlem i Manspanelen, sänt teveprogrammet Birros Bord, skrivit för resesidorna och haft Podarna Hemma hos Birro och Calciomania.

Jag vann (som Expresen-skribent) Aftonbladets (!) Stora Bloggpris och 2009 vann jag Guldskölden för Årets bästa blogg och Årets bästa sportkrönikör.

Liksom alla andra på Expressen har jag varit mycket lojal mot tidningen och arbetat väldigt hårt för att erbjuda läsarna de bästa texterna i Sverige.

Låt oss alltså ännu en gång vara tydliga med en sak. Det är inte sammanhanget som sådant jag får sparken för att jag svarat på några frågor i, utan det är för att jag kritiserat Expressen i detta sammanhang som jag får sparken.

När de av er som älskar detta slutar jubla kan vi kanske försöka formulera några tankar om vad detta säger om Sverige som demokratiskt, yttrandefritt land.

Vilken oerhörd ynkedom att ge någon sparken med ett telefonsamtal. Vilken ynkedom att gömma sig bakom lögner och skitsnack. Vilken ynkedom att gå ner på knä framför mobben på sociala medier.

Jag trodde så oerhört mycket mer om det fria ordets kraft och magi.

En bra grej är väl att jag nu får mer tid åt att skriva böcker och sådant som äger ett mer bestående värde.

Men vilken unken smak av skam detta lämnar efter sig.

Marcus Birro, författare.

*******

För mig är detta en farlig utveckling när en tidning inte tål ifrågasättande/kritik från det egna ledet. Trovärdigheten hos nämnda kvällstidning dalar hos mig.

 

Published in: on november 29, 2014 at 10:01 f m  Comments (3)  
Tags: , ,

Oktober 2014

Här de senaste åren försökt med ett månadstema. Nu är det bara ett par bloggar kvar på denna ”personliga sammanfattning” Funderar redan på nästa års månadstema…………

1. Oktober tv-program har för mej som vanligt mest varit i nostalgins tecken. Ett nytt program började på tv4 ”Bytt är bytt” vilket visade sig både vara underhållande och lärorikt. Utmärkt kombination med andra ord. Den skånska expertiskvinnan är ju bara helt underbar.

2. Oktober musik vet inte riktigt vart tiden tagit vägen. Den lilla musik jag lyssnar på har varit från radions p4 lokalstation. Bättring bör ske denna  månad.

3. Oktober insikt Att allt oftast inte blir så illa som jag befarat. Även om enstaka händelser utvecklas till nästan outhärdlighet.

4. Oktober utomhusnöje Mest har jag njutit av höstens färger i naturen

141105 034

Men var även i en större stad där vi bland annat beskådade flertalet ”konstverk”

141014 telefonen 699141014 telefonen 706141014 telefonen 710

Ser Ni inte var det är? Tror nog att några av Er känner igen Malmö.

5. Oktober inomhusnöje. Förutom att jag var på en föreläsning med Kristina Lundberg som verkat som bataljonspräst i bland annat Kososvo och Afganistan. En kvinna utöver det vanliga kan man säga. Mycket lärorikt och oerhört fascinerande lyssna på. Så har jag  stickat i ett härligt melerat garn………. vad avslöjar jag inte, för det skall bli julklappar. Har även rent allmänt pysslat i hemmet och upptäckte så en dag att en av mina krukväxter blommar eller vad man nu kan kalla det för! Vet inte vad växten heter och inte om det är en blomma…………

141105 078

6. Oktober sociala samvaro Har några underbara väninnor vilket glädjer mig mycket.

7. Oktober döende svan trevligt nog har jag inget att skriva här. 🙂

8. Oktober uppåtgående sol  Mitt lugnare jag som verkligen ger mig en klarare syn på tillvaron över huvudtaget.

9. Ny bekantskap en rar tös från Degeberga som jag hoppas få se mer av.

10. Läst  gamla tidningar från 40 – 50talet. Så roligt med annonser och den tidens syn på omvärlden. Tror det är rätt nyttigt med tillbakablickar. För att få lite perspektiv.

Published in: on november 5, 2014 at 12:57 e m  Comments (3)  
Tags: , ,