Sökande & längtande


Sökande & längtande går de två hand i hand?

Vad söker just du? Vad längtar just du efter?

* Det perfekta fisket, gammelgäddan i sjön hemmavid? (har hon väl nappat var gör du sen? släpper i henne igen?)

* En kvinna med kurvor likt en skogsväg och med röda heta läppar? (var det nån som sa i en film häromkvällen, vet du ens vad du skulle göra med henne?)

* Den perfekta karln? (klart han finns någonstans, ge ej upp hoppet om det är vad du söker. För den som matchar just dej blir sporrad till att vara perfekt just för dig liksom du blir för honom)

* Den sista vinylskivan som gör din skivsamling komplett? (om den nu någonsin kan bli komplett)

* Ännu ett renoveringsobjekt att sätta händerna i? (antar att de aldrig tar slut!)

* Det ultimata äventyret där din fysik testas över alla gränser? (dina egna gränser)

* Bara lugn och ro? (få inser tjusningen i tystnaden)

Vad jag själv söker efter! För ett år sedan hade svaret blivit ”jag söker inte”. Nu är jag osäker. Tvekar, vacklar och tvivlar i min beslutsamhet. Min beslutsamhet att vara stark ensam.  Kan inte säga att jag letar och längtar men är inte längre helt stängd inför möjligheten att om ”något” kommer i min väg som jag inte vetat om att jag saknade, kanske men bara kanske kan jag överväga…………. att ge mig in i det okända.

Men DET är inte detsamma som att söka och längta. Eller hur!

Så här skrev jag för två år sedan

”Fråga mej inte om mina intressen. Fråga mej inte om fritiden.

Fråga mej inte om vänner & umgänge. Fråga mej inte om framtiden.

Fråga mej inte om vad som gör mej glad. Fråga mej inte om vad jag drömmer om.

Fråga mej inte om vad som driver mej. Fråga mej inte om vad som ger mej energi.

Fråga mej inte vad jag längtar efter. Fråga mej inte vad som fattas mej.

För de enda svar du får är : ”Förr i tiden…….”

Varvid din nästa fråga blir: ”Men NU?  Hur är det NU?”

Och jag har inga svar. Hur jag än vrider och vänder. Hur jag än funderar så har jag inga svar.

Detta enda jag vet  är att jag FANNS förr.

Framför allt, kom ej för nära. För hela fridens skull ge mej inte en kram. Mäktar inte med den. Mäktar ej ge någon tillbaka.”

Så vad har förändrats. Själen kom till ro. Lugnet infann sig. Framför allt har jag fått konsten att sova en hel natt åter. Sova utan mardrömmar. Jag har fått tänka tanken ut i fred utan avbrott och utan  några pekpinnar. Jag har lärt mig ta emot en kram. Om jag gett någon tillbaka kan bara den svara på som kramat mig. Återkomsten till hembyn medförde ju en hel del möten med gamla vänner. De flesta som jag inte sett sen 70talet.  Tror att en del av dem var uppriktigt glada över att se mig.

Har detta gjort mig mjukare – njae tveksamt. Har det gett mig livslust – ja. Fast frågan om jag själv har något att ge någon annan vet jag ej. Har det gjort mig sökande – inte direkt. Men en längtan har vaknat fast jag vet ej efter vad……….

Annonser
Published in: on juli 5, 2014 at 9:07 f m  Comments (2)  

The URI to TrackBack this entry is: https://3pa2.wordpress.com/2014/07/05/sokande-langtande/trackback/

RSS feed for comments on this post.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. I mina öron – eller ögon snarare eftersom jag läser – verkar det gå åt rätt håll iallafall! Ingenting är för evigt och allt är i förändring! Tycker du verkar mer till freds nu…! 😀 ♥

    • jo så är det nog


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: