Ut och träffa folk


Åhh vad jag blir trött på kommentaren ”ut och träffa folk”

Alltså själva kommentaren på de fyra små orden är det inget fel på. Men i sammanhanget de sägs. Jag var hemmafru i 1o år när barna mina kom. Av den enkla anledningen att när första barnledigheten tog slut var jag tvungen säga upp mig. Ljungby kommun saknade vid den tiden kvälls/nattdagis och jag jobbade skift.

Så jag var hemma i tio år totalt. Hade ett par olika småjobb under den där perioden men barna var aldrig varken på dagis eller fritids förutom en ”provapå-dag” på fritids. Av den orsaken att de var nyfikna på vad man gjorde på fritids. Nåväl. Ofta fick jag under de där småbarnsåren höra hur synd det var om mina barn som inte fick umgås med andra barn och hur isolerad & insnöad jag måtte vara som ”bara ” var hemma med barnen. Barnen MÅSTE ju få gå på dagis så de kommer ”ut och träffar folk”. Du MÅSTE ju ha ett arbete så du kommer ”ut och träffar folk”. Jag (sa andra småbarnsmammor) skulle bli tokig att bara vara hemma med barnen – jag måste ha ett jobb så jag kommer ”ut och träffar folk”.

Så trött jag var på de kommentarerna och jag tröttnade rätt snart på att förklara. Varför skulle jag försvara vårt sätt att leva? Särskilt inför några som inte hade koll på vad de egentligen pratade om?

Under småbarnsåren så var mina barn på sagostunder, på barngymnastik, i badhus, på öppna förskolan, på barntimmar i kyrkans regi osv osv. På hemmagatan och på kvarterets lekplats vimlade det av andra barn. Så nog kom de ”ut och träffade folk” alltid.

Jag började arbeta redan innan jag slutade grundskolan och har försörjt mig själv på ett eller annat sätt sedan dess. Många olika sorters yrken finns representerade på mitt CV och många olika arbetsplatser. Men aldrig har anställningar gjort att jag kommit ”ut och träffat folk”………. På mina arbetsplatser har jag skött mitt arbete. Utfört mina sysslor. Betjänat kunder. Inte har det funnits varken tid eller plats till att ”träffa folk”…………

Nu så är jag arbetslös igen. Av den enkla anledningen att mitt senaste arbete var ett projektarbete och när jag betat av det som skulle åtgärdats tog anställningen slut. Av personliga orsaker passade jag så på i arbetslösheten att flytta närmare släkten. Till en mindre ort med inte fullt så många arbetstillfällen och där det tar ett tag att komma in i samhället. För hur det nu än är – så faktum är att endast 20% av alla nyanställningar annonseras ut. Resten går via interna omplaceringar, mun mot mun-metoden och genom bekantas bekanta. Har tagit mig 5 månader men nu börjar telefonen ringa och mailen komma med tips om uppdrag och lediga platser. Så att då begränsas med att tvingas ut på en praktikplats 5 dagar i veckan 6 månader framöver känns som ett hinder och ett bakslag. Kommentarerna lät inte vänta på sig. Orden att det är bara bra att komma ”ut och träffa folk” gör mig så trött………

Varför utgår så många människor ifrån att den som är hemmafru eller arbetslös är isolerad från omvärlden? Och hur sjutton sköter dessa kommentars-människor sina egna arbeten egentligen?

Annonser
Published in: on mars 22, 2014 at 2:53 e m  Comments (1)  

The URI to TrackBack this entry is: https://3pa2.wordpress.com/2014/03/22/ut-och-traffa-folk/trackback/

RSS feed for comments on this post.

One CommentLämna en kommentar

  1. Håller med dig och känner igen argumenten! Jag har också varit hemma många år med mina barn – men jag har aldrig, inte en enda sekund känt mig ensam och isolerad!!! Inte kidsen heller!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: