Dokusåpor……….

Tillhör Ni  liksom jag dem som tycker om att titta på just dokusåpor! I så fall har Ni kanske funderat på hur Ni själva skulle agerat i de olika situationerna. Kanske har Ni även vägt för eller emot ifall Ni själva skulle deltaga! Till de flesta dokusåpor är det ju just möjligt att sända in en deltagaranmälan eller skall man säga deltagaransökan.

Självklart har jag åsikter om både deltagare och på hur de agerar. Så skulle jag vilja vara en sådan deltagare…………

Bonde söker fru” Nej och åter Nej. Är ingen bondmora eller skogsägarinna så ”Bonden” kan jag ej ställa upp som. Ej heller den som söker ”Bonde”. Jag är ingen kvinna som tävlar om en karls gunst. De gånger i mitt liv då ”vi” varit två eller fler som haft ögonen på samma karl har jag backat. Nu skall man ju aldrig se tillbaka men kan konstatera att jag med detta agerade förlorat en o annan guldklimp.

Farmen” Nej för mycket socialt spel och för lite farmande för att det skulle bli någon utmaning.

Robinsson” kanske om jag varit yngre. Men det blir ett nej av den enkla anledningen att jag kan inte simma. Men sonen min skulle vara en bra kandidat.

Halv åtta hos mig” Nej gillar inte tanken på att folk skulle snoka runt i mitt hem. Annars är själva konceptet tilltalande.

Hela Sverige bakar” Nej eller Ja eller nej Skulle nog vara både roligt och lärorikt men är nog inte kreativ nog.

Mästerkocken”Nej Visserligen älskar jag att laga mat men under tidspress!!! inför tv-kameror!!!! Nej tveksamt om jag ens skulle klara uttagningen.

Lets Dance” Alltså nu är jag ju ingen kändis men om vi bortser från den lilla detaljen så Ja, hade de kunnat fixa fram finskor som funkar så hade jag med glädje ställt upp.

Ice road truckers” Ja utan tvekan. Vore ju den ultimata drömmen

Amazing Race” JA JA JA Skulle med glädje deltaga och som sällskap skulle jag lätt välja någon av mina tre barn. Har rest förr med ett barn i taget och de sporrar & kompletterar mig på helt skilda vis.

 

 

Annonser
Published in: on mars 28, 2014 at 11:01 e m  Comments (3)  
Tags:

Ut och träffa folk

Åhh vad jag blir trött på kommentaren ”ut och träffa folk”

Alltså själva kommentaren på de fyra små orden är det inget fel på. Men i sammanhanget de sägs. Jag var hemmafru i 1o år när barna mina kom. Av den enkla anledningen att när första barnledigheten tog slut var jag tvungen säga upp mig. Ljungby kommun saknade vid den tiden kvälls/nattdagis och jag jobbade skift.

Så jag var hemma i tio år totalt. Hade ett par olika småjobb under den där perioden men barna var aldrig varken på dagis eller fritids förutom en ”provapå-dag” på fritids. Av den orsaken att de var nyfikna på vad man gjorde på fritids. Nåväl. Ofta fick jag under de där småbarnsåren höra hur synd det var om mina barn som inte fick umgås med andra barn och hur isolerad & insnöad jag måtte vara som ”bara ” var hemma med barnen. Barnen MÅSTE ju få gå på dagis så de kommer ”ut och träffar folk”. Du MÅSTE ju ha ett arbete så du kommer ”ut och träffar folk”. Jag (sa andra småbarnsmammor) skulle bli tokig att bara vara hemma med barnen – jag måste ha ett jobb så jag kommer ”ut och träffar folk”.

Så trött jag var på de kommentarerna och jag tröttnade rätt snart på att förklara. Varför skulle jag försvara vårt sätt att leva? Särskilt inför några som inte hade koll på vad de egentligen pratade om?

Under småbarnsåren så var mina barn på sagostunder, på barngymnastik, i badhus, på öppna förskolan, på barntimmar i kyrkans regi osv osv. På hemmagatan och på kvarterets lekplats vimlade det av andra barn. Så nog kom de ”ut och träffade folk” alltid.

Jag började arbeta redan innan jag slutade grundskolan och har försörjt mig själv på ett eller annat sätt sedan dess. Många olika sorters yrken finns representerade på mitt CV och många olika arbetsplatser. Men aldrig har anställningar gjort att jag kommit ”ut och träffat folk”………. På mina arbetsplatser har jag skött mitt arbete. Utfört mina sysslor. Betjänat kunder. Inte har det funnits varken tid eller plats till att ”träffa folk”…………

Nu så är jag arbetslös igen. Av den enkla anledningen att mitt senaste arbete var ett projektarbete och när jag betat av det som skulle åtgärdats tog anställningen slut. Av personliga orsaker passade jag så på i arbetslösheten att flytta närmare släkten. Till en mindre ort med inte fullt så många arbetstillfällen och där det tar ett tag att komma in i samhället. För hur det nu än är – så faktum är att endast 20% av alla nyanställningar annonseras ut. Resten går via interna omplaceringar, mun mot mun-metoden och genom bekantas bekanta. Har tagit mig 5 månader men nu börjar telefonen ringa och mailen komma med tips om uppdrag och lediga platser. Så att då begränsas med att tvingas ut på en praktikplats 5 dagar i veckan 6 månader framöver känns som ett hinder och ett bakslag. Kommentarerna lät inte vänta på sig. Orden att det är bara bra att komma ”ut och träffa folk” gör mig så trött………

Varför utgår så många människor ifrån att den som är hemmafru eller arbetslös är isolerad från omvärlden? Och hur sjutton sköter dessa kommentars-människor sina egna arbeten egentligen?

Published in: on mars 22, 2014 at 2:53 e m  Comments (1)  

De första böckerna

Att jag har många böcker har nog de flesta redan anat. Har ”ägt” böcker i hela mitt liv. Det var något som man fick i julklapp och till födelsedag. I hemmet fanns en stor bokhylla som till skillnad från grannarnas bokhyllor med prydnadssaker faktiskt endast innehöll böcker.  Att kunna läsa själv var en längtan som jag bar på långt innan förste klass. Alla sa ”vänta bara tills du börjar skolan, då får du lära dig läsa” Därför var besvikelsen enorm och tårarna rann på kvällarna den där första skolveckan 1964. För inte kunde jag läsa ”bums” bara för att jag börjat förste klass. Tålamod lär vara en dygd och den dygden hade jag ej. Längst bak i klassrummet hade fröken Birgit Hjalmarsson en rad med kapitelböcker. De som redan kunde läsa och det var ett par stycken fick låna hem varsin bok på lördagen när skolan var slut. Jo ja jag är så pass gammal att vi gick lördagsförmiddagarna i skolan. Åhh vad jag längtade efter den dagen när fröken skulle låta mig på låna hem en kapitelbok.

När jag väl lärde mig läsa gick det sedan i raketfart. Min bokslukarålder började redan i 8årsåldern och har liksom aldrig slutat……….

Men nu var det de allra första böckerna jag skulle berätta om.

Älskade barnböcker 3

 

Något tryckår står ej att finna i boken och inte heller något skrivet. Vilket är synd för jag vet idag inte vem som givit mig boken men den kostade 2:75 🙂 och fanns hos mej redan innan lillebrors ankomst 1962.

Älskade barnböckerÄlskade barnböcker 2

 

I denna bok står skrivit på insidan pärmen ” Till  Lena med anledning av vårrengöringen 1963″ Vems städning om det var hemma eller borta vet jag ej. Tempo fanns ej i ”byn” så den måste ha inhandlats någon annanstans. Kanske hos släkten uppe i Karlskoga. Denna berättelsen minns jag väl. Handlar om en pojke vid namn Timpo som går med sin mamma att handla just på Tempo. Där han fick ett par blåa stickade vantar som i berättelsen får liv. Vantarna kan prata. Sista sidan i boken lyder ”Nå, sa Tumme Vante. Borta bra men hemma bäst? – Jo, sa Timpo, det sa han. Men han sa nåt annat också. Du vill ha reda på så mycket, sa han. Och det finns ett så bra sätt, sa han också. Res till sagolandet, sa gubben i boken. Men var ligger det landet, farbror Tumme?. – Det ligger nog lite varstans det, kära Timpo. Det beror alldeles på dej själv. Men nog vet du ett ställe, där det finns så mycket att se, där allt möjligt från jordens alla hörn har stämt träff? – Jag vet, skrattade Timpo. Jag vet. Jag har varit där. det landet heter TEMPO”

Älskade barnböcker 4

 

Familjen Jetson visar att jag redan som mycket liten tittade på tv. Boken är tryck 1963 och jag har själv skrivit mitt namn på insidan pärmen LNA. 🙂  den här tv-serien är nog den allra första tecknade barnprogrammen jag minns.

Är det fler som minns serien?

Strykning

Tillhör ni dem som stryker? eller Anser ni att det inte behövs?

Jag tillhör dem som stryker eller för att vara helt ärlig nu för tiden tillhör strykningen hemmaboende dotterns uppgifter. Vem som lärde mig stryka var mamma. Genom att i tonåren stryka familjens tvätt samt mangla handdukar fick jag ett extra tillskott på veckopengen. När så mina barn  gick i mellanstadiet lärde jag dem stryka och de blev snabbt duktiga på det även om det inte tillhörde deras favoritsysselsättningar.

Är så mycket skönare ta på sig en välstruken tröja än en skrynklig!

Nåväl. Igår var jag på en loppis här i byn och bläddrade bland böckerna. Jaja egentligen har jag nog med böcker men eftersom jag samlar på vissa sorters böcker måste , bara måste jag ju bläddra igenom för att inte missa något guldkorn. Samlar på böcker givetvis från vissa orter – kopplade till släktforskningen och hemorten. Men även på bak-kok och böcker om hemmet /hushållet. Särskilt de som är minst 50 år gamla.

Igår var lyckan med mig när jag fann en liten skrift tryckt 1951. Då såldes den till det höga priset av 45 öre.

Stryckninga av herrskjorta B

Utgiven av ICA-Förlaget

Stryckninga av herrskjorta

Här får man med hjälp av fotografier lära sig steg för steg hur man stryker just en herrskjorta. Skulle väl säga att man går likadant tillväga vid strykning av en damblus.  🙂

citerar inledningen

”Denna broschyr vill tala om hur man snabbt och enkelt stryker en herrskjorta. Om man följer den beskrivna arbetsgången och gör till en vana att arbeta metodiskt, kan man minska tiden för strykningen från i genomsnitt 15 – 20 minuter till 5 – 7 minuter och skjortan blir väl struken”

Detta var långt före ångstrykjärnet…………

”För att arbetet skall gå bra:

* Arbeta systematiskt i en praktisk ordningsföljd. Gör inga onödiga rörelser

* Var noga med stänkningen

* Stryk långsamt så att tyget blir torrt med en gång”

Stänker minns jag hur man gjorde men det är tack vare ångstrykjärnet numera ett minne blott.

Dock får jag nog erkänna att ordningen för hur man stryker en skjorta/blus är för mig precis densamma som i broschyren. Vilket verkligen får mej att le stort.

Stryckninga av herrskjorta C

Bladet innehåller 50 svartvita foton med moment så detta visar bara en bråkdel.

Åhhh vad det är härligt med loppis

Published in: on mars 11, 2014 at 1:54 e m  Comments (7)  
Tags: ,

Februari 2014

Inne i en ny månad och dags att summera föregående. Bara andre mars och jag får lägga pannan i djupa vecka för att minnas vad jag egentligen sysslade med under februari.

1. Februaris tv-program:  OS upptog största delen av mitt tv-tittande , speciellt då all längdskidåkning som alltid varit min favorit på vintersport. Nu har dessutom hemmaboende dottern blivit rejält biten och har suttit som klistrad framför tv-apparaten. Inte bara under skidgrenarna utan även vid annan sport. ”Hjälp ! jag har närt en sportfantast vid mitt bröst” Nä inte så farligt, bara roligt för vi har haft många roliga spännande timmar där i tv-soffan. Tack Kalla & Nelson & Co för det. Dessutom så har jag tagit mig i kragen och håller på att äntligen se klart en av Australiens bästa tv-serie som jag har på dvd, nämligen ”McLouds döttrar” . Får mej att längta till inte bara att resa ner till Australien utan även att gå i jeans, boots och storrutiga skjortor.

140302 022

2. Februaris musik: Inte mycket mer än ”Du gamla du fria” under medaljutdelningarna.

3. Februaris insikt: Maria Montezami lär ha sagt ”Framtidsplaner. Jag skall leva mitt liv till det fyllersta” Log först åt hennes ordval men gick sedan och funderade och insåg att jag gör inte det. Lever inte till det fyllersta. Låter tiden gå och låter livet liksom stå på vänt. Väntar på att planera & se fram emot saker tills jag får ett jobb. Är så mycket jag vill göra men inte har dels råd med, dels inte möjligheter till i o med arbetslösheten. Kan inte bara låta livet passera i väntan………… men har ingen idé på jag skall låta bli just det.

4. Februaris utomhusnöje: Var faktiskt iväg för besök på ”byn” Kulturhus och lyssnade på stand-upare Ann Westin. Var väl sisådär.

5. Februaris inomhusnöje: Börjat titta så smått på släktforskningen igen. Samlat allt mitt material på ett o samma ställe. Inspirerad av facebook-grupper.

140302 025

Just idag hade förresten både min farfar och morfar haft namnsdag. Dagens namn är Ernst.

6. Februaris sociala aktivitet: Kanske inte så väldans mycket ”aktivitet” men möte med ”Lokalhistoriska föreningen” har det blivit i allafall.

7. Februaris döende svan: Vintern som aldrig riktigt blev en ordentlig snörik vinter. Så nu kan det vara. Hoppa gärna direkt till våren. Snödroppar blommar utmed husknuten.

8. Februaris uppåtgående sol: Är en stund varje dag modstulen om att någonsin få ett arbete. Men tack vare goa facebook-vänners peppande så klamrar jag mig fast vid orden ”Plötsligt händer det” Kanske låter desperat och alltför fantasifullt men har ju inget val. Känns inte längre som om jag styrde mitt eget liv.

9. Februaris nya bekantskap: 0= zero

10. Februaris lästa: Olika släktforskningsbloggar, sajter, facebookgrupper. Känns kul att ta tag i forskningen igen, den har legat i träda alldeles för länge.

140302 028

Gäller att träna igen på läsning av gamla stilar. Plockat fram min gamla kursbok sedan 1979. ”Läsning av gamla handstilar” av Alf Åberg.

Dessutom en bok från bokrean.

140302 030

Inspirerad av äldste dottern. ”Äkta vara” av Mats-Eric Nilsson. Inser hur mycket jag redan kan om livsmedel. de där åren på ICA under 70talet gav verkligen lärdomar för livet. Tack Maja & Margareta för det.