GLAD PÅSK

130327 påsk 005

Önskar alla en Glad Påsk även dem som inte har det så muntert eller sitter helt ensam. Önskar Glad Påsk för det är så man gör. Har precis lagt på påskdukarna och påskpyntat lite även om det inte är som förr. Minns med glädje när barna var små. Hur vi pysslade till påsk i flera veckor innan det egentligen var dags. Hur påskmaten planerades – brukade köpa en extra julskinka som jag kokade och griljerade till påsk. Hur barnen med ljus i ögonen fantiserade och såg fram emot påskäggen de skulle få. Hur vi gjorde egna påskkort och sände iväg till nära och kära.

130327 påsk 007

Tur man har minnen när man inget annat har. Tycker inte synd om mej själv även om jag är otroligt ledsen. Även om jag inser att jag gjort felval i livet så tror jag ändå jag gjort samma val om jag fick välja om. Gjorde just då de valen för att jag trodde att det var det bästa valen för alla inblandade. Man styr sig eget liv. Man formar själv sin mängd med umgänge, bekanta och nära vänner. Man gödslar själv kontakten med släkten. Så min ensamhet är helt och hållet min egen formad ensamhet.

Vet bara inte hur jag skall finna energi till 30 -40 års levande till. Tycker jag bara förspiller mina levnadsdagar. Till ingen nytta för någon. Åstadkommer inget. Lär mej inget.

För ett par veckor sedan gick två gamla vänner bort. Bägge varma kärleksfulla kvinnor med många barn och många vänner. Tycker det är så orättvist att de som hade så många runt sig skulle avlida. De gjorde sig så mycket mer förtjänt av livet än vad jag gör. Som endast ser framtiden som en enda lång pina.

Published in: on mars 27, 2013 at 2:06 e m  Comments (6)  
Tags:

Snurra min jord

Snurra min jord  – en gammal schlager med Jan Malmsjö om jag inte minns helt fel. Passande rubrik för dagens blogg.

Jag tillhör ej den snurriga typen i betydelsen vimsig,  i alla fall om jag får säga det själv. Visst kan jag vara disträ – vem är inte det ibland. Och visst kan jag i samtal hoppa från ämne till ämne men de flesta brukar ”hänga med” i mina snabba associationer.

Dock tillhör jag den skaran av människor som vill stå stadigt på jorden – på alla sätt och vis.

Avskyr när det gungar oavsett om det beror på ”lustiga huset”, sjögång eller annat. Åker aldrig karuseller. Blir sjösjuk i vattensäng. Dricker aldrig sprit så jag blir berusad – om jag kan avstyra. Även om allt det där har hänt så försöker jag undvika det. Vill ha min värld stilla.

Att det knakar och knastrar i min kropp har jag vant mej vid. Accepterat det som en del av åldrandet. Knakar i mina knän. Knäpper i mina atros-drabbade tår. Förr innan den utväxta brosken karvades bort i axeln kunde det ”smälla” rätt högt om jag gjorde för yviga gester. Så när det i torsdagskväll knakade till i nacken ett par gånger reagerade jag inte nämnvärt. Jag sa nog ”AJ” men mer av reflex än av smärta.

Natten till fredag var som vanligt. Jag vaknade ett par gånger av klimaterie-vallningar och ett par gånger gråtande av mardrömmar. Samt var uppe vid fyratiden och kissade. Inget ovanligt. Så där har mina nätter sett ut de senaste tio åren. Ibland är nätterna värre då sömnen inte alls vill infinna sig.  Men knappast bättre. Fast jag hoppas ju att jag så småningom skall få sova mer.

Nåväl

Vaknade så till slut i fredags morse runt sjutiden. Låg kvar och filosoferade. Lyssnade till ljud både i och utanför huset. Som arbetslös och med tom kalender gjorde jag mej ingen brådska. Dottern skulle iväg men inte förrän lite senare. Till slut slog jag upp ögonen och vred på huvudet för att kolla vad klockan var.

HJÄLP vad hände. Hela rummet snurrar och då menar jag verkligen SNURRAR. I en hiskelig fart och motsols. Stänger ögonen men det slutar ej att snurra för det. Tar tag med vänster hand i madrassen och med höger hand som stöd mot väggen. Klamrar mej förtvivlat fast för att inte ramla ur sängen. Illamåendet väller upp. Rummet snurrar allt mer vansinnigt och paniken kommer smygande. Känner hjärtat bulta och kallsvetten komma. Jag sätter mej sakta upp och ropar förtvivlat på dottern. Tack och lov att hon ej hunnit gå. Hon pratar med mej och hon står still framför mina ögonen även om rummet bakom henne virvlar runt. Hon får mej att luta mej bakåt mot väggen och hämtar kallt vatten åt mej. Illamåendet dämpas en aning och sittande helt stilla slutar efter en stund rummet att snurra.

Men vad HÄNDE!!!! Efter att dottern gått iväg lägger jag mej sakta försiktigt ner för att vila. Så fort jag vrider på huvudet virvlar rummet igång igen. Men nu kan jag behärska paniken och vänta ut snurrandet. Tar mej så småningom upp och loggar in på facebook där vänliga vänner säger att jag förmodligen drabbats av ”kristallsjukan” VA???? Aldrig hört talas om.

Väntar med dusch och hårtvätt tills dottern kommer vid lunchtid och tur var det för utan hennes hjälp hade jag förmodligen slagit ihjäl mej i duschen. *suck* hatar vara så här hjälplös.

Ringen  vårdcentralen där en lugn manlig läkare upplyser mej om att jag har kristallsjukan. Tydligen har vi alla flimmerhår i balansorganet i örat. Flimmerhår som ytterst har kristaller vilka ser till att oavsett i vilket läge vi har huvudet så befinner sig rummet ”rakt upp” Nu har tydligen en av mina kristaller lossnat och far vilse runt bland de andra flimmerhåren vilket ger mej ett intryck av att omvärlden snurrar i en vansinnig fart. (låter helknäppt)

Vad som orsakat denna sjuka vet man ej. Inte heller finns någon bot. Det brukar gå över om ett par dagar och som längst en vecka. *suck* Under tiden får jag absolut ej vrida/vända på huvudet. Vilket är svårare låta bli än man kan tro. Vilken tur att jag är en samhällsparasit som är arbetslös. Hade ju knappast varit lämplig som yrkeschaufför den kommande veckan. Får visserligen ett telefonnummer till en sjukgymnast MEN det är efter fredag lunch och bara en telefonsvarare. Dessutom en telefonsvarare där vederbörande har så stark brytning att jag inte har en chans uppfatta vad mänskan egentligen säger *suck*

Asch jag har ändå inte råd med nån sjukgymnastik.

Helgen är skit. Min teaterbiljett i fredags fick jag ge bort. Håller mej inne trots det fina vädret. Stilla gående i slow-motion mellan sängen och tv-soffan. Mår illa. Så jag äter inte så mycket – vilket i sig tjock-kärringen borde må bra av. Redan läst ut två böcker – vilket i sig gav nöje.

Men säger bara KRISTALLSJUKA – FY FASEN

 

Published in: on mars 24, 2013 at 12:32 e m  Comments (3)  
Tags: , , , ,

Så var det dags igen

Har åter varit på en konsert med Marinens Musikkår, även denna gång inne i Karlskrona på Konserthusteatern. Temat var ”An American in Paris”

130316 lunch 013

Nästan fullsatt  och förväntan minst sagt hög efter den fina julkonserten jag var på. Dirigent denna gång var Fredrik Burstedt. Konferencier även denna gång Lars Hedlund – en kille med mycket humor. Solist var den begåvade Rigmor Gustafsson som jag endast hört tolka Monica Zetterlund förr men visste att hon var en hyllad jazzsångerska.

Som titeln på kvällen antydde spelades här en mix av melodier från Frankrike och USA. Först ut var ”Short Ride in a Fast Machine” av John Adams. En rivig start minst sagt. Därefter Sjöng Rigmor Gustafsson ”You´re My Thrill”  Joni Mitchells gamla låt som man känner igen från filmen ”Love Actually”. Innan paus fick vi även höra ”Daphnis et Chloé, suite No.2” av Maurice Ravel. Balettmusik där harpan på scenen användes av Gloria Joyce Burt. Aldrig sett en harponist in action på så nära håll och det var verkligen en upplevelse ( vi satt som vanligt på tredje rad) Detta stycket skulle egentligen avnjutas med slutna ögon för det var så vackert.

Efter paus spelades så ”French National Défile March” som jag kände igen men vet ej från vad. Därefter ”Dance Macabre OP.4” Solisten Rigmor rev i snabb takt av ”Once upon a Summertime” fast på franska som då blev ”La Valse Des Lilas” , Cole Porters ”Anythings Goes” samt Irvin Berlins ”Let´s face the Music and Dance”. Den sista just sådan härlig storbandsjazz som undertecknad älskar. Konserten avslutades programenligt med ”An American in Paris”

130316 lunch 003

Extra nummer denna gång var ett medley med ”Diamond are a girls best friend” ihop med ”I am a material girl” där överraskande Marinkårens kvinnor sjöng. Vilket givetvis framkallade jubel hos publiken.

Som tradition tydligen är vid Marinens Musikkårs framträdande i Karlskrona avslutades så aftonen med ”Flottans defileringsmarsch” och eftersom mitt sällskap för kvällen är en ”Flottans man” vart även han nöjd.

Konserten var mer än njutbar och den kan verkligen rekommenderas. Ikväll 19 mars i Örebro och imorgon 20 mars i Stockholm för er som har möjlighet.

Systembolaget – Tänk till lite mer………

I Systembolagets senaste nummer av sin tidning ”Bolaget” finns följande fråga från en kund:

” Jag har hört att tygkassar är bättre för naturen än plastkassar. Varför använder i så fall inte Systembolaget tyg i påsarna?” undertecknat Miljövän.

Frågan är så klart relevant. Själv har jag ivrigt påhejjad av döttrarna i stort sett helt gått över till att använda tygkassar när jag handlar – oavsett vad jag skall handla. Vid senaste flytten kom jag mej äntligen för att samla alla hushållets tygkassar på ett o samma ställe. Oj Oj så många tygkassar jag äger!!! Dels händer det rätt ofta när man handlar utomlands att man får just en tygkasse och dels brukar jag som souvenir handla med mej en tygkasse på mina resor. Så enkelt vika ihop en tygkasse och stoppa i väskan eller jackfickan när man skall på loppis eller shoppingrunda.

Så här lyder då Systembolagets svar:

”I dagsläget kommer vi inte att ta fram en tygkasse. Tygkassar har större miljöpåverkan än våra plastkassar, och vi rekommenderar självklart våra kunder att återanvända våra bärkassar. För att en tygkasse ska komma ner till samma påverkan på miljön som vår bärkasse måste den användas över 80 gånger. Detta eftersom bomullsodlingar har hög miljöpåverkan och produktionen är energikrävande”

Hm. Vad säger man? Tja bärkassarna av plast återanvänds säkert – som soppåse .

Men har Systembolaget  aldrig tänkt tanken att även om det skulle dröja länge innan gemene man besökt systembolaget för 80:e gången, så kanske kanske skulle gemene man använda tygkassen vid andra tillfällen………… och på så sätt snabbt komma upp i 80 gånger………………

Kan härmed tipsa Systembolaget om ett Norskt företag som tillverkar miljövänliga tygkassar. Det har de fått svanen miljömärkning på. Man ser dessa kassar på allt fler ställen. Kassen är ickevävd av PP polypropylenplast. Företaget är dessutom medlem av  ”Initiativ för etisk handel” Man räknar med att varje Allsidige Nord kasse ersätter 10 engångskassar av plast och /eller papper.

http://www.allsidigenord.no/

Bakslag

Så vart det vinter igen

130314 007130314 006

Även om det endast kom ett litet lager med snö så dröjer det ett tag till man kan sitta ute och njuta av en öl.

130314 005

Kurar inomhus med raggsockar på fötterna och en stor mugg the i händerna.  Medans jag funderar över varifrån dosan jag funnit kommer ifrån…………

130311 020

Plockar ju i mina lådor och sorterar upp det mesta i mitt liv – känns det som. Denna dosa fann jag i en lådan som jag fått ifrån mamma & pappa när de flyttade sist. Vrider och vänder på den för att få någon ledtråd men finner ingen. Mer än att det ytterst svagt står Gunnar med snorklig skrivstil mellan pipan och lövet. Vilket inte gör mej ett dugg klokare. Lyfter på locket

130311 024

Där ligger fortfarande piptobak som även om den är torr behållit sin doft.  Doften påminner mej om min pappa medans dosan för tankarna till morfar.Hm vems?

 

Published in: on mars 14, 2013 at 1:06 e m  Kommentera  
Tags: ,

Fortsätter med fokus uppåt väggarna

För visst har jag mer på väggarna än tavlorna jag berättade om sist.

Alla har väl någon form av klockor på väggen, så även jag.

130308 sent 005

1998 var jag och tvillingflickan i London. En dag på väg hem till hotellet passerade vi en marknad där det mest var tavlor till försäljning. Dock satt en äldre man på en liten pall och framför honom på en filt låg massor av tavlor eller mer tittskåp med klocka i. Vi blev nyfikna och stannade för att titta närmare. Mannen visade sig vara pensionerad urmakare och hade kommit på att av alla sina klockor som låg hemma och skräpade – ur funktion – plocka smådelar och göra tavlor av berömda Londonbyggnader. Tittar ni närmare på bilden så kan ni se de små små ur-delarna. Jag bestämde mej för denna klockan och bad honom paketera den väl. Den gamle urmakaren frågade vart vi kom ifrån och sken upp med hela ansiktet när vi sa Sverige. Hans dotter bodde i Norge så han var van vid att paketera väggklockor för flygtransport. Nu hänger klockan på min vägg och påminner mej om en underbar Londonresa med dottern.

130308 sent 008

Dessutom har jag denna ståtliga klocka iform av en vapensköld. Egentligen är det sonens. Han inhandlade den för flera år sedan under en resa till Budapest. Men tycker att den ”tickar” för högt så därför finns den nu i min lägenhet. Tycker den är rätt fin i all sin kitchighet 🙂

130308 sent 007

Inomhustermometern är inköpt på ett stensliperi utmed Mosel under en resa dit i början av 2000talet. Tycker om som ni kanske förstår att omge mej av reseminnen.

130304 fm 037

Största tavlan i gruppen reseminnen inhandlades i Paris 1985. Där jag besökte ateljén hos den svenska konstnären Gudmar Olovson.

Dessutom tavlor som visar områden i Sverige som ligger mej extra varmt om hjärtat.

130308 sent 009

Den lilla tavlan föreställer stranden i Laholmsbukten där jag spenderade barndomens sommarlov och sedemera även bodde 17 år. Det är nåt visst med den där långa sandstranden, det vassa gräset och ljuset över vattnet.

130304 fm 047

Den stora tavlan visar Laholms torg i vinterskrud. Småstadsidyllen är helt underbar.

Annars så klappar mitt hjärta för Småland.

130304 fm 039

Björn Gidstam konstnären är sedan 70talet bosatt i Urshult där min släkt på farmors sida stammar ifrån ända tillbaka till 1500talet. Ja, så långt bak har jag kommit i min släktforskning, just på den grenen. Tavlan är så Småländskt det bara kan bli.

130304 fm 038

Flygfotot är mej extra kärt. Här bodde farmor & farfar när jag var liten. Bara namnet Hultatorpet får mej att le.Tror ens rötter är mer viktiga än man kan tro.

130304 fm 031130304 fm 032

På morssidan stammar jag från Värmland så givetvis har jag ett par tavlor med Karlskoga-motiv på väggarna. Stilrena i sina svarta ramar.

Skolåren bodde jag annars i Markaryd.

130304 fm 035130304 fm 036

Tavlorna av Allan Olsson visar byggnader som numera är rivna. Nostalgi med andra ord. 🙂

130304 fm 033

Lennart Lindberg var min teckningslärare i högstadiet så en tavla av honom känns bara rätt.

Har även Ni era rötter på väggarna?

 

 

 

Telenor

Alltså Ni vet Sören……. han med Telenor-reklamen. Han som ständigt har nya mobiltelefoner.

Nu i senaste reklamen så går han ut på promenad med hunden. Så in i nordens upptagen i sitt samtal med Serpo att han bara låter hunden leda honom rakt ut i skogen.

Skall visst visa på hur duktiga Telenor är som har täckning överallt, i villakvarteret, på gatan, i tunneln, i skogen, ja till o med i ödemarken………..

Men det är nu Telenor tappar mej som blivande kund……… för reklamen går väl ut på att skaffa nya kunder? Eller?

Jag menar som så att om nu Sören ständigt förses med nya mobiltelefoner av Telenor varför har inte hans mobiltelefon GPS så han hittar hem igen?

Är detta vad som kallas i bugg i systemet?

Eller en missad kugge i det stora jobbhjulet?

Kan detta vara orsaken till varsel om permitteringar på Telenor i Karlskrona………???

Mystiken tätnar. Kommer lösningen i nästa reklamfilm? Eller är reklampengarna slut……………

Published in: on mars 8, 2013 at 11:15 e m  Comments (2)  
Tags: , ,

Våren är i antågande

Vi går mot ljusare tider, det har ni väl märkt?

Vid dagens promenad i solskenet utmed Ronnebyån var det riktigt varmt. Gräsänderna var i full gång med parningen 🙂

Vid hemkomsten och vid vattningen av mina krukväxter upptäckte jag till min glädje både ett o annat.

Ampelliljan skjuter skott

130306 022

Svärmorstungan som jag nyss planterat om skjuter även den upp nya skott

130306 019

Blomman jag fick i höstas av Boråsboende dottern blommar om igen

130306 023

Den gamle påskkaktusen gömd bakom gardinen blommar och har fler knoppar. Men jag mindes ej att blommorna var vita?

130306 020

Så lite som behövs för att man skall känna vårens antågande. Längtar så till sol o värme

Published in: on mars 6, 2013 at 5:27 e m  Comments (1)  
Tags: , ,

Mina väggar

Vad pryder du dina väggar med och då menar jag det yttre rummets väggar. I motsats till dina inre rums väggar. Så djupa skall vi inte vara idag.

Jag har alltid prytt mina väggar med bilder. Började redan med  tonårsrummet som ”tapetserades” med ”elefant”-bilder ur Bildjornalen på Hepstars, Hounds, Monkees osv. Minns Ni?

Idag pryds mina väggar av en salig blandning. Här är en liten del……..

130304 fm 016130304 fm 017

Madicken var min älskade Goldenhund, som jag saknar oerhört. Hon var verkligen speciell. Fick henne som fodervärd och det var väl tänkt att jag även skulle tagit ytterligare en valp så småningom men så blev det aldrig. Resor och separation kom i vägen. Nu har jag inte råd skaffa hund även om jag längtar efter att göra just det.

130304 fm 022130304 fm 023

De vackra batik-bonaderna har min  kära Faster gjort. Jag gick faktiskt själv i kvällskurs i batik på 70talet och det var obeskrivligt roligt att pyssla med men svårt. Undrar om någon alls nu för tiden sysslar med batik?

130304 fm 019130304 fm 020130304 fm 021

Änglar finns nog i de flesta hem och har nog funnits i alla tider som prydnad. Tavlorna med guldram har jag fått i gåva och den ovala tavlan är inköpt i Christina Schollins affär i Stockholm nån gång på 90talet.

130304 fm 026130304 fm 027

De fina skissade djuren är inköpta på Markaryds Marknad 1990. Den unge konstnären Lars Nerman satt där och signerade sina tavlor. Vi blev verkligen tilltalade av dem och köpte bägge två bladen som vi sedan ramade in.

130304 fm 030

Tavlan hängde hemma hos min farmor & farfar och påminner mej ständigt om dem. Vilket ger mej ro i hjärtat.

130304 fm 028

Detta är faktiskt en plansch inramad hos Gallerix. Dottern var inne i butiken för att beställa en indianplansch och jag som bläddrade i deras kataloger kunde inte motstå denna som mäter 55 x 55 cm. Var vore Nyårsafton utan ”Grevinnan o Betjänten”? Tv-humor som följt mej hela livet.

130304 fm 025

Flickan med hunden är inköpt på Jylland i byn Nibe när jag i mitten av 70talet var över där för att besöka mina dåvarande svärföräldrar.

Det jag väljer att pryda mina väggar med är sådant som tilltalar min blick, som talar till mitt inre och som framkallar minnen som skänker mej ro i själen.

 

 

Published in: on mars 5, 2013 at 12:23 e m  Comments (5)  
Tags: , ,

Köket är hemmets hjärta

Köket där allt händer. Tänker jag på hemma är det köket jag ser för min inre bild. Oavsett vilken bostad det gäller. Jag har flyttat många, alldeles för många gånger och det jag minns av mina boenden är just köken. Köket är det rum i bostaden där jag mest vistas i. Där bakar, stryker, syr, diskar, lagar mat, läser, löser korsord, fikar, umgås och lever jag.

Ändå när jag tittar igenom mina foton så finns det ytterst få foton från mitt kök eller andras kök.

130304 fm 011

Huset jag bodde mellan 1991 – 2003 hade det största köket jag haft. Tre dörrar ledde in till köket som saknade skafferi något jag tyckte var en nödvändighet med 3 barn som stundtals även var 5 barn. Lät en byggmästare snickra upp ett stort skafferi som täckte den dörröppning som ledde in till vardagsrummet. Vilket i sig givetvis hade ytterligare en ingång. Vardagsrummet alltså. Nåväl den där byggmästaren var nog ingen vidare byggare för en dag ramlade den ena skafferidörren av gångjärnen och slog i köksgolvet. Tack och lov var varken hund eller småbarn i köket just då. Det enda som vart skadat var köksgolvet som fick ett stort hack. Jag lyfte ner den andra skafferidörren från gångjärnen och hängde upp ett lakan för skafferiet. Det där lakanet satt för övrigt kvar där i många år.  Lillflickan fann i skafferiet ett förträffligt gömställe vilket i sin tur höll på att skrämma slag på mej, stackars mamman. När jag vände ryggen till en dag var tösen borta. Hur jag än ropade och letade fanns ingen unge att finna. Blev mer o mer uppjagad och var i färd med att ta på ytterkläder för att leta ute när tösen lyfte på lakanet och skrattade för fullt. ”Mamma inte hitta” skrattade hon. *suck*

Efteråt har det blivit en av alla de familjehistorier som hos mej är kärt även om ungarna kanske tröttnat på att höra den.

Published in: on mars 4, 2013 at 2:06 e m  Comments (1)  
Tags: ,