Saknar post – uppmaning till er alla


Jag saknar det skrivna ordet, skrivet för hand. Så fort jag lärde mej stava så skaffade jag mej brevvänner. Sparade vykort och brev. På min tid i skolan så lärde vi oss skriva skrivstil – en utdöende artform. Tack och lov lärde jag mej skrivstil innan reformen kom om lika skrivstil i hela landet.

http://spraktidningen.se/artiklar/2009/04/skrivstilen-som-havererade

Vi renskrev våra uppsatser med bläck och läskpapper. Vet ungdomar i dag ens vad detta är?.

Tycker det är så sorgligt att skrivstilen alltmer försvinner. Nu är jag ju inte ensam om att faktiskt reagera inför detta faktum

Skrivstilen som försvann

Förmågan att ta anteckningar vid högre studier är något som måste tränas under skoltiden. Man måste lära sig skrivstil. Det ger ett aktivt förhållningssätt till studierna, till skillnad från att bara passivt lyssna på inspelade föreläsningar, skriver professor Torsten Lindström.

För mig blev det uppenbart att skrivstilen försvunnit ur skolan för några år sedan när mina äldre söner skulle söka pass. De uppmanades då att ge namnteckningsprov i skrivstil. Jag påtalade saken för deras rektor och lärare. Svaret var att det finns datorer numera. Skolan kunde dock åta sig att lära mina söner att skriva en signatur, hette det.

Skrivstilsfrågan handlar inte enbart om att producera en signatur. Det allvarligaste är att något sådant kan försvinna ur läroplanen utan diskussion. Alla former av bestående inlärning förutsätter att studenten på något sätt aktivt försöker koppla undervisningsmaterialet till sina egna förkunskaper och erfarenheter. Materialets bildningsvärde bestämmer i vilken utsträckning det är nödvändigt att skapa bestående inlärning. Ett förhållandevis effektivt sätt att åstadkomma detta är just genom att göra anteckningar på en så fri form som möjligt.

Att passivt lyssna på inspelade föreläsningar, eller att skapa ett bibliotek av kopierat föreläsningsmaterial, medför inte automatiskt någon koppling till förkunskaperna. Samma sak gäller ord för ord-memorering av det som sades på en föreläsning genom att skriva ner det som sades på datorn.

Detta kan till på köpet bli rätt så arbetsamt ifall undervisningsmaterialet är rikt på strukturer som inte kan antecknas rad för rad, exempelvis korsreferenser, formler, bråk, skisser mm. Ändringar i mjukvaran gör dessutom att eventuell kunskap om hantering av sådana strukturer på datorn föråldras och saknar bildningsvärde.

Den som behärskar skrivstil uppmuntras däremot till ett aktivt förhållningssätt i en undervisningssituation. Förutsättningen är naturligtvis att skrivstil är något som redan har automatiserats på samma sätt som läsning och multiplikationstabeller.

Förmågan att ta anteckningar är något som måste tränas under skoltiden och får vare sig hindra kunskapsbygget eller begränsa bildningsinnehållet i de högre utbildningarna.

Torsten Lindström
professor i matematik
Linnéuniversitetet i Växjö
UNT 22/1 2013″

Men är vi tillräckligt många för att få fram en förändring eller är skrivstilen helt utdömd i o med internets framfart?

Bild

Så här vackert skrev min farmor i ett brev till min 17årsdag. Äldre släktingars fina handstil har jag alltid beundrat

.Bild

Min Mormors likaså.Detta vykort är från 60talet. Tittar man så i gamla psalmböcker finner jag ännu äldre och ännu vackrare handstilar

Bild

Detta från min farmors syster psalmbok

Bild

Bild

Så vad göra? Vi föräldrar kan så klart uppmuntra de yngre till brevskrivning samt öva på sina namnteckningar. Är väl inte så ofta de nu för tiden behöver skriva under något och övning ger som bekant färdighet. Vet att äldsta dottern verkligen satt och övade på sin namnteckning när det blev aktuellt för henne att signera sina ”verk”. Är nog en tanke att hålla fast i – för de yngre. Man vet aldrig vad framtiden bär med sig och rätt som det är – sitter du kanske där och skall signera. Bäst att kunna skriva sin namnteckning med elegans, schvung och framförallt läsbar, eller?

Jag skall göra mitt genom att genast återuppväcka mitt slumrande brevskrivande. För lika roligt som det är att få handskriven post lika roligt är det faktiskt att skriva ner ett brev själv. Visst säger Ni men alla mina bekanta håller jag kontakt med via sms,mail och facebook. Kanske är det så för flertalet. MEN tänk efter noga – visst har även DU någon gammal släkting eller bekant som endera ej har dator eller som du helt enkelt inte har mailadressen till. Gör slag i saken nu. Leta rätt på ett papper och kuvert – går bra att återanvända något brunt kuvert då själv erhållit – bara att stryka över ditt namn och adress och skriva dit ett annat. Sex ynka kronor kostar ett frimärke – sex ynka kronor för att förgylla någons dag med ett brev på posten…………..

Annonser

The URI to TrackBack this entry is: https://3pa2.wordpress.com/2013/02/14/saknar-post-uppmaning-till-er-alla/trackback/

RSS feed for comments on this post.

One CommentLämna en kommentar

  1. Tänkvärt!! Och jag ska i ärlighetens namn avslöja att jag faktiskt inte ens vet om mina två hemmavarande söner (snart 14 och snart 19 år) ens KAN skriva skrivstil!! Det måste jag fråga dem om!! (Jag vet bara att de skriver som krattor båda två!!)
    Själv har jag märkt att jag blivit sämre på att stava i o m den automatiska stavningskontrollen på datorn! 😦
    När jag var i 16 – 17-årsåldern hade jag typ lika många brevvänner som antal år jag var! Bl a hade jag varit på läger i Holland på sommarlovet och fick flera brevvänner där! Jag skrev flera brev i veckan – år ut och år in! Jag har alltid haft skrivklåda!
    Min man Janne och jag träffades genom en kontaktannons för ganska snart 20 år sen och vi skrev som galningar till varandra under den månaden det tog innan vi träffades ansikte mot ansikte! Jag har kvar alla brev och vykort – inte bara från honom, utan från alla mina brevkompisar! Det är en rejäl hög!! 😀
    Jag håller verkligen med dig om att de gamla handstilarna var vackra! Jag har kvar brev som t ex min farmor har skrivit, och min mamma skrev väldigt fint också – om än modernare än farmor..!
    Förresten fick jag aldrig skriva med riktigt bläck och läskpapper när jag gick i skolan, men jag minns att våra skrivböcker alltid hade ett läskpapper i mittenuppslaget till ingen nytta. Och nån skrivstilsreform har jag aldrig ens hört talas om – förrän nu när du skrev det!! (Och jag är bara ett drygt år yngre än du…)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: