Att sälja sig själv

Som arbetslös förväntas du sälja dig själv. Inte så drastiskt att du skall gå på gatan……… men du måste kunna marknadsföra dig själv, dina färdigheter och dina erfarenheter.

Inte det lättaste för en 55+ kärring som växt upp med Jantelagen.

Söka arbete är inte som förr då man ”knackade dörr” eller fick tips via bekantas bekanta. Nu sker de flesta sökningar via nätet och ansökningarna sändes in via e-mail. Men en sak har inte förändrats och det är att  – inte alltid får man nåt besked om att tjänsten är tillsatt – av nån annan. Sökte ett jobb i september som skulle startas ”snarast” När tiden går och veckor blir till månader utan att jag blivit kallad till intervju begriper jag ju så klart att jag inte är aktuell för tjänsten. Men det klart man undrar, vad som hänt. Anser väl att det är hyfs meddela även om det är 600 sökande till tjänsten. Just detta jobb fick jag dock till slut besked – igår via email att tjänsten är tilldelad en annan sökande……….. ja ja bättre sent än aldrig.

Har för första gången i mitt liv blivit kallad till ett Rekryterings-seminarium……… bara själva ordet var nytt för mej och jag fick googla mej till vad detta egentligen skulle innebära. Själva idén är mycket god. Att i klump samla dem man valt ut för intervju till en gemensam information om vad tjänsten innebär. För att därefter boka intervju.

Jag vart utvald bland 600 sökande till just ett sådant seminarium. Lätt räknat kallade de 10%. De allra flesta kvinnor. Varför överdelen sökande till kontorstjänster är fruntimmer kan man ju fundera över. Är det ett omanligt yrke? Är själva faktumet att det är ett låglöneyrke som gör att män ej söker sig till kontorslandskapen eller är det ett låglöneyrke för att största procenten utgörs av kvinnor?

Själva seminariumet var intressant. Efter att ha skrivit in mej och fått en ”besöksbricka” fick jag så höra om organisationen i stort, deras vision, deras olika enheter. Dessutom om vad anställningen ger för ”fördelar”, om själva arbetsplatsen, kamratskapen och miljön. För att till slut få reda på lite mer om själva arbetsuppgifterna följt av möjlighet till utbildning och möjlighet till ytterligare tjänster. Denna tjänsten jag sökte var på ett år. Tycks överlag vara så att det nu för tiden inte är mer än ”projektanställningar” ” tidsbegränsade anställning” Som om hela landet håller andan och inte vågar ge fast anställning på obestämd framtid. De var fyra olika som höll i detta seminarium vilket var bra. Då man fick höra deras personliga erfarenheter.  Allt avslutades som sagt med att en intervju bokades in veckan efter. Kände mej upplyft och glad när jag gick därifrån. Kände att den här arbetsplatsen skulle kunna ge mej mer än enbart pengar till hyra & mat.

Så igår var det dags. Morgonen bjöd på ett underbart väder. Njöt av utsikten från tågfönstret.

130208 020130208 019

Även om tågfönstret är smutsigt och farten hög kan ni nog uppfatta vad jag såg…….. eller hur!

Från tågstationen och upp till Karlshamns stad passerade vi ett annorlunda konstverk

130208 023

Intervju för en ev framtida anställning är nog bland den värsta sortens intervju man kan gå på. Har en lätt obehaglig känsla av att jag BORDE vara nervös innan. Att jag på något vis borde förbereda mej. Men vet ej hur. Jag är ingen försäljar-typ. Visst jag kan sälja varor och tjänster. Kan prata mej varm för ”varan” så länge det inte gäller att sälja in mej själv. Kanske har det ålder, uppfostran och Jante-lagen att göra. Vad vet jag!

Så sitter man då där mittemot 2/ 4 / 6 par forskande ögon. Nollställda men ändå genomträngande blickar som om intervjuarna tror sig kunna läsa en tankar. Så är det så klart inte. Men de är ju kunniga i att ”läsa av” människor. Iaktar ens kroppsspråk. Noterar nyanser i ens språk. osv. Man blir så ombedd att redogöra för ens erfarenheter – rent yrkesmässigt. Berätta om ”hur det kom sig” att man fick den o den anställningen. Varför man sökte sig till just det o det yrket. Det är ändå den lätta delen av intervjun för jag har aldrig haft problem på mina arbetsplatser. Har trivs både som affärsbiträde, kontorist, telefonist och bokbusschaufför. Har alltid gjort mitt bästa, varit plikttrogen, flitig och punktlig. Men det låter som skryt och är därför så svårt att säga.

Den värsta delen av intervjun är när de frågar vad jag tror ”att de lämnade referenserna skall säga om mej”????? ”Ingen aning” låter inte som nåt bra svar. ”Bra hoppas jag” låter tafatt.  Men bägge svaren är med sanningen överensstämmande. *suck* Har ingen aning om vad intervjuarna tänker om mej. Inte denna gången heller.

Har funnits gånger där allt känns så bra och jag lämnat intervjun övertygad om att jag fått jobbet. Har till och med hänt att de uttryckligen sagt att de vill ha just mej och önskat mej välkommen och sen har jobbet gått till nån annan. Men det har även funnits gånger då jag varit tvärsäker på att ”detta gick inget vidare” och DÅ har jag fått jobbet!!!

Det är NU som nervositeten sätter in. De närmaste veckorna innan jag får besked. Man vill ju så gärna ha ett jobb och förtjäna sitt uppehälle men man vågar inte hoppas. Vågar inte se framåt. Vågar inte ta ut nån glädje i förskott – sånt kan straffa sig. Fick jag anställningen? dög jag? eller räckte jag ej till denna gången? Är jag fortfarande ute i kylan – i arbetslösheten? Att bara vänta och se är så mycket mer än BARA………………………………..

Dottern reste med mej och satt på stadens bibliotek medans min intervju varade. Blev ett tröstande café-besök efteråt där jag kunde pusta ut och samla ihop mej lite

130208 025

en cheese-cake och en kopp the är aldrig fel.

Väl hemma igen försöker jag låta bli fundera över intervjun och det ev jobbet. Fast det är svårt.

Avslutar kvällen framför tv-n mumsande på den bästa knäckebrödsmacka som finns……….. den med köttbullar på

130208 029

Annonser
Published in: on februari 8, 2013 at 2:33 e m  Comments (4)  
Tags: , ,