3 Boktips

”Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel” av Virginia Ironside. 265 sidor skriven i dagboksform. Där vi under två års tid får följa Marie Sharp nyss fyllda 60 år. Om svårigheterna och utmaningen med att bli äldre, få barnbarn, acceptera singellivet men framför allt lära sig älska sig själv. Utspelar sig i London i nutid. Lättsam, underhållande och läsvärd.

”Anonyma skoälskares klubb” av Beth Harbinson. Bara titeln gjorde att jag föll för boken. 370 sidor som många gånger får mej att le och stundtals även skratta högt.  Fyra olika kvinnor men med samma skostorlek. Alla älskar de skor men av olika orsaker får de svårt bekosta sitt nöje. Utspelar sig i nutid i Washington DC. Nå? Hade ni besvarat denna annonsen på nätet ” Är du som jag? Älskar skor men har inte råd köpa vad du vill? Om du har storlek 38 och är intresserad av att byta dina Manolos mot Maglis etc. så ses vi på tisdagskvällar. Kanske kan vi hjälpa varandra……… Svar till Anonyma skoälskares klubb” Om ditt svar är JA…….. läs boken. 🙂

Om de andra två är lättlästa moderna böcker är detta en mera klassisk skriven roman. ”Välsignade Ost” av Sarah Kate Lynch utspelar sig på Irland. Svårt att beskriva innehållet mer än att det verkligen handlar om ost. Kärlek, sorg, generationer, hantverk och livets stora gåta. Allt ryms i denna helt underbara roman skriven med fingertoppskänsla som griper tag i en.  330 sidor som man önskar aldrig togo slut. ”På en liten gård på Irland sker det förunderliga ting. Medan musiken ur Sound of Music strömmar ur högtalarna mjölkar höggravida ogifta mjölkerskor de förnöjda korna. Därefter tillför farbröderna Corrie och Feésin sin egen magi och resultatet blir gudomligt goda och världsberömda ostar”

Markaryd förr

När jag växte upp fanns det man som vid sin pensionering började filma. Edwin Wickström från Södra Århult. Var det än var som hände  i vår ”by” så var han där med sin filmkamera. Nu är han ju borta men Markaryds Lokalhistoriska Förening gör ett jättearbete med att sammanställa hans filmer och ge ut dem i dvd-format. Finns att inhandla på Markaryds Bibliotek.

Jag hade hörts talas om att filmerna skulle ut på dvd och vid mitt senaste besök i Markaryd slank jag in på Biblioteket. Fann till min glädje att två filmer fanns utgivna än så länge, den tredje förväntas bli klar i höst.

Igår satte jag mej så ner för att titta på dessa två dvd:er. Förväntade mig inget särskilt. Visste att det var amatörfilmer utan ljud. Men de var så fint bevarade och så vackert sammanställda. Pianomusik spelas till filmerna, musik lämpade just för filmen karaktär. Exempelvis Luciasången när Lucia tågar förbi. Bengt Göran Söderlind är perfekt som berättarröst. Lugn & behaglig att lyssna till med precis den rätta känslan för filmerna och händelserna så stämning blir ytterst påtaglig. Men så är han ju ett berättar-proffs oxå.

Detta var inte första gången jag såg Wickströms filmer. Som barn var jag på någon visning (tror det var nere i Sparbankens källare hur konstigt det än låter) men minns inte så mycket från själva filmerna. Tyckte mest det nu skulle bli roligt se gamla byggnader från Markaryd som numera är rivna och här fick jag verkligen se gamla miljöer.

Första dvd spänner åren 1964 – 1966. Här och var skymtade jag bekanta till mina föräldrar och det var ju lika roligt var gång. Säker på att om mamma eller pappa suttit bredvid och tittat skulle jag upptäckt fler bekanta.

Andra dvd är filmer från 1966 hela bunten och nu började det hända saker. Butikerna visade upp sina ägare och anställda. Givetvis kände jag igen människorna. Ropade högt från min soffhörna ”Åhhh där är Affe” ”Åhhh han känner jag igen” Skrattade högt och blev mer o mer uppspelt. Skolorientering där flera gamla lärare och en del ”ungar” kändes bekanta. Min konfirmationspräst Prosten Lindstam och Maja Appelqvist som jag spelade piano för syntes. Markaryd Marknad var filmad och vem zoomades in? Jo min granne och bästa lekkamrat Marianne Andersson.

Allra mest oväntat och glädjande var trots allt se mej själv med föräldrar och bror. Kan fortfarande inte riktigt smälta att rätt som det var zoomades vi in. Där stod vi stilla och beskådade Hantverksmässan. Pappa lite nochalant bakåtlutande pratade med vår granne. Mamma tuff som attan i solglasögon och snygg kappa. Lillebror med mössa och växlande ansiktsuttryck som inte gick ta miste på vem han var. Spelade om scenen flera gånger och kan inte påstå att jag känner igen mej själv precis även om jag vet att det är jag som står där emellan mina föräldrar. Åhhhh så roligt.

Väntar med spänning på nästa utgåva.

Gott till lördagsfikat

Mazarinmuffins. Ett recept som jag fann i en gammal bakbok inköpt på loppis – naturligtvis.

200 gram mandelmassa, 100 gram rumsvarmt smör, 1 dl strösocker, 2 ägg, 2 1/2 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver. Dessutom florsocker & vatten + karamellfärg.

* Riv mandelmassan grovt

* Blanda samman mandelmassan med matfett o socker

* Vispa samman äggen och rör dem  ner i smeten

* Blanda mjöl & bakpulver. Rör den blandningen i smeten

* Fördela smeten i pappersformar – räcker väl till 16 stora formar

* Grädda mitt i ugnen ca 15 minuter

* Låt dem kallna innan ni brer på glasyren

Vi valde göra hälften svagt gröna och hälften svagt rosa.

Published in: on april 28, 2012 at 1:42 e m  Comments (1)  
Tags:

I Smålands ljusaste hörn dag 3 o hemresa

Ännu en natt i paradsängen och en morgon med extra goda smörgåsar från Centralkonditoriet. Idag blev det hemfärd men först liten gående rundtur i ”byn”.

Nakna damer tycks vara populärt som staty-motiv i Markaryd. Dessa stod i den lilla parken utanför Villa Linnea. Nya bekantskaper för mig. På 60talet sattes ju annars Pomona upp på torget.

Även om mycket  är förändrat så fanns det sånt som gjorde att jag likväl kände mig ”hemma”. För vad vore ”byn” utan granna åk!

Gick en promenad neråt Jetesjön och passerade på vägen ytterligare en av mina skolor. Denna stod dock kvar.

Hagaskolan lär de väl ändå inte riva i första taget. Gick här våren i tredje klass samt hela fjärde klass. I lågstadiet med Birgit Hjalmarsson som lärare och i mellanstadiet med Karin Svensson som lärare. Har flyttat runt en del pga av jobb men var faktiskt tillbaka i Markaryd ett halvår i mitten av 80talet och praktiserade en månad i en tredje klass just på Hagaskolan. Det var som att bli 9 år igen. Allt var sig likt. Lukten, ekot att klackar på golven osv.

Jetesjön med ön England i mitten var ett ställe dit man ofta gick under skoltiden. Både utbildningsmässigt med hela klassen men även under raster i skolan. Badplasten var väl inte den bästa. Gruset grovt och omklädes-rummen aldrig riktigt hela. Dessutom blev man alldeles brunprickig om man nu badade i det rätt kalla vattnet. Fast för det fanns bot – de iskalla duscharna som stod på strandkanten.  Dock badade jag här med kläderna på en gång, eller badade o badade……. snarare vadade ut till låren med blåjeansen på. Då var man ju ung och gick i jeans. Riktiga blåa jeans som både torrfällde och färgade av sig blöta. Det var sista eller näst-sista veckan i högstadiet. Vi var ett helt gäng nior som drog oss ner mot sjön under lunchrasten. Vadade ut av någon anledning jag inte riktigt minns. Vad jag däremot minns är efterspelet. Våra blöta jeans lämnade under eftermiddagen blåa spår efter oss vart vi än gick i skolan. Städerskorna var INTE glada. Varvid vi fick stanna kvar efter skolan slut och knäskura golven. Vad jag minns kändes det inte ens som straff för vi bara hade så roligt. Minns även att den lilla fontänen på skolgården sista veckan ”av någon underlig anledning” sprutade rosa skum :-). Hattar skulle man oxå ha så här sista tiden i nian. Jag fick en chaufförs-mössa av pappa där han tagit bort märket. Den dekorerades på allahanda sätt och så syddes det fast långa vita band där klasskamraterna skrev sina namn.  Rätt kul ha kvar som minne.

Vädret var inte det bästa idag men fåglar fanns det som vanligt i Jetesjön.

På vägen tillbaka från sjön upptäckte vi att det i ”Gula huset” var loppis så det blev en sväng inom där oxå. Gula huset låg bredvid Hagaskolan inom skolområdet och det var dit man skulle gå för att få spruta hos skolsystern. När man gick i de lägre klasserna gick detta på löpande band. Alla fick klä av sig i underkläder och ställa sig i en lång rad. Så kom skolsystern, grabbade tag i överarmen, lyfte upp och stack i sprutan. Utan prat – utan prut. Vi frys både av den kalla lokalen men även för att vi var lite rädda. Några grät och någon sprang hem.

Efter mer släktbesök och middag packades bilen och så begav vi oss hemåt. Så var denna mini-semester slut.

Ifall ni undrar över bloggens rubrik de här dagarna så fick jag ideén från informationsskylten vid Sjötorpet utmed Jetesjön. Ja Markaryd ligger i det sydvästra hörnet av Småland, Kronobergs län, Sunnebo Härad. Och i mina minnen är detta ett ljust hörn.

Published in: on april 25, 2012 at 2:15 e m  Comments (3)  
Tags: , , , ,

I Smålands ljusaste hörn dag 2

Sov otroligt bra i paradsängen. Vaknade med Steffo Törnqvist, vilket inte är fy skam.

Liggandes kvar i sängen med tv4 på platt-tvn, ser vi morgonprogramet. Här varvas hemska nyheter  – Herkulesplanet – med sådant som får oss att le – ”Mystery” tolkat på teckenspråk. Detta är verkligen synonymt med semester. Dottern och jag liggandes i sängen tittande på morgon-tv. Enda skillnaden mot tidigare semestrar är språket som denna gången är svenska istället för som annars tyska. För oavsett om vi befunnit oss i Berlin, Budapest eller Alpbach så är det tysk morgon-tv som gällt.

Dottern klev tvärs över gatan in på Centralkonditoriet och inhandlade varsin smörgås. Som vi njöt av i vårt fina rum. Det gula huset till vänster på bilden rymde en tobak & bokhandel när jag växte upp. På den tiden hade affärerna personnamn. Som Mannes, Vanjas, Affes osv. Personnamnen behölls även om affären bytte ägare, ni minns väl alla de affärsnamn med ordet ”Efterträdare” Ofta var ingången placerad i hörnet av huset – precis som på bilden. Man tryckte ner handtaget på dörren själv, öppnade och klev in. Till ljudet att den pinglande klockan som satt ovanför dörren. Till skillnad från nu där dubbla glasdörrar glider åt sidan när man närmar sig en affär och någon ringklockan hörs aldrig………  Se där då var jag där igen – inne i nostalgin.

Idag är det varmare och soligare än igår så vi tar bilen för en kort tur i bygden. Besökte bland annat kyrkogården och satte en blomma på graven jag brukar besöka. Min ungdoms kärlek.  Passade på visa dottern kyrkan jag konfirmerades i. På den tiden hade man inga kåpor utan egna kläder. Konfirmationen skedde 1972 och som modet föreskrev hade vi flickor alla kort-kort. Minns hur prästen väste i mungipan vid fotograferingen. ”Knip ihop med knäna” 🙂  Han var en underbar prost att lyssna till . Ingemar Lindstam står det med darrande spretig stil i min bibel.

Visade även på den gamla ”Hune-stenen” stående utmed kyrkväggen som ingick i sevärdheterna bland hembygden man fick cykla ut och betitta i småskolan. Som enligt sägnen är rest över smeden Hune som använde sin hammare i strid.

En tur gående i samhället hanns även med. Där min gamla skola förr stått fanns nu endast en stor grusplan – så snopet!

Höjdenskolan låg förr här. Där började jag skolan 1964 men gick enbart första klass där. Sedan flyttade vi runt i samhället. Andra och halva tredje klass gick vi i EFS-huset. Halva trean och hela fyran gick vi på Hagaskolan för att sedan åter vara uppe på Höjdenskolan under femte och sjätte läsåret. Högstadiet gick vår klass på Huneskolan. Dottern lyssnade tålmodigt på alla mina minnen från skoltiden. Baksidan av skolan vette brant ner mot en damm/översvämning som frös under vintern. Först när rektorn gett klartecken fick vi gå ut på isen. Minns hur Michael hade med vaxade fruktlådor till skolan – hans pappa hade affär – och ni kan tro att den blev fart i snöbacken ner mot dammen i dessa vaxade lådor.

Den vackra spången på bilden fanns inte på min tiden. Utan det var mer plankor som vi balanserade på. Under högstadietiden genade jag och mina kompisar den vägen till skolan. Där var där Marianne o jag blev stående en morgon med försenad ankomst som resultat. När biologiläraren Lennart Hedlund frågade vad vi hade för förklaring. Svarade jag att vi sett en hägring!!!! Lärare Hedlund hade respekt med sig så ingen i klassen skrattade eller röjde med en min hur tokigt det där lät. ”Då tycker jag att vi går ut och tittar på denna hägring” sa läraren. Vi fick ta med block o pennor för nu skulle det hållas biologilektion utomhus. Väl framme på krönet av backen med utsikt ner mot dammen sken läraren upp och talade länge om det fina exemplaret av Häger som stod där nere………………….. 🙂

Eftermiddagen ägnades åt att titta igenom gamla fotoalbum och mycket prat om människor som ej längre finns i livet.

Dessa dagar är verkligen en nostalgitripp av stora mått. Jag mår så bra.

Var mörkt när vi väl gående tog oss tillbaka till Villa Linnea och den magnifika sängen.

http://www.villalinneamarkaryd.se/Villa_Linnea.html

 

 

 

I Smålands ljusaste hörn

I mars var jag och dottra på ett par dagars resa eller mini-semester i nostalgins tecken kanske man kan kalla det för. Gällde att passa på innan den stundande fot-operationen. Hade ju ingen aning vad som egentligen väntade mej.

Vi startade tidigt på torsdagens morgon från ett Blekinge i dimma. Körde upp till Småland via E22:an i trygg ”vagga” mellan två polskregistrerade trailers lastade med sprillans nya motorbåtar. Det enda häpnadsväckande som sker under färden upp är att vi ser en trana i ensamt majestät precis invid vägen efter vi passerat den småländska gränsen. Vilket får mej att allvarligt fundera på en tripp till Hornborgarsjön. Det hade varit en upplevelse!

Två nätter skall vi bo på vandrarhemmet i Markaryd. Villa Linnea som det gamla Turisthotellet numera heter. Bjuder på underbart sagolikt vacker inredning. Mysfaktorn är stor vill jag säga.

Utsikten från rummet vi fått oss tilldelat visar att mycket har förändrats sedan min uppväxt. Många är de hus som försvunnit och minnena blir allt blekare över hur det egentligen såg ut.

Dagen förflyter med prat prat prat. Roliga samtal om släktingar och gamla bekanta. Hur var det då?, vad hände då?. Var är de nu? osv…..

Synd inte fler porträtt tas nu för tiden. Porträtt där människor är nyfriserade och finklädda. Svart-vita foton håller dessutom så mycket bättre än färgfoton.  Visst är de vackra min mamma och mina mostrar!

I takt med att dimman & mörkret sänker sig boar vi ner oss i ”paradsängen” DETTA är semester

Café Mandeltårtan Ronneby

Ofta har jag gått här förbi. Närmare bestämt sisådär varje söndag från april  till oktober under flera års tid.

Har dock varit så fokuserad på lockelsen från loppisen i Brunnsparken att huset och dess innehåll undkommit mig. Flera av mina bekanta har varit där och fikat. Talat sig varma om den mysiga inredningen och det goda bakverket.

Så idag stödd på dottras arm bestämde jag mej för att nu skulle vi inta fikan just här på Café Mandeltårtan. För trots att jag är relativt nyopererad i höger fot kunde jag inte hålla mig borta från loppisen i Brunnsparken. Sonen ställde upp och skjutsade ner oss samt hämtade oss.

Lite kom med i tygkassen hem. Ett Urshults-ljus för den ringa pengen av 5:-.

En dvdfilm modell katastroffilm. En liten plåtburk i gott skick och så en bjällra. Dock inte i metall eller mässing utan i porslin. Så det platsar inte i min samling men jag kunde inte motstå den ljuva klockan från Rörstrand – kanske starten på en ny samling!

Café Mandeltårtan levde mer än väl upp till förväntningarna. Inredningen var underbar för en nostalgi-freek som mig. Bakverket utsökta. Har redan bestämt mig för att detta är ett mer än värdigt sätt avsluta sina loppisbesök på. Så i fortsättning blir här söndagsfika på Café Mandeltårtan 🙂

Published in: on april 22, 2012 at 12:47 e m  Comments (7)  
Tags: , , , ,

Ett efterlängtat besök

Till slut så kom hon då. Äldsta dottra med sambo ner från Borås på besök över helgen. Träffar henne inte så ofta och måste erkänna att jag längtar mej halvt fördärvad efter henne stundtals.

Solen och värmen kom om så endast för en dag. Men vi var raska med att plocka fram altanmöblerna.

Medans vi njöt av extra lyxig fika – glass med varm hallonsås och mågens egenhändigt lagade varma sagolikt goda kolasås –

Valde Husets Herre att lapa sol

Påskägg delades ut även om den var några dagar sen påsk. Åh se på sjutton även gamla mamma fick sig ett påskägg fyllt med njutning som heter duga.

Njutes en o en ihop med varmt the. Skäms inte ett dugg för att jag inte bjuder någon………..

På kvällen samlade vi ihop oss i lag och spelade ”När och Fjärran”

Inget går upp mot ett hederligt gammalt familjespel. Vi hade riktigt roligt och lärde oss en hel del på kuppen. Både om varandra och om världen.

Ett leende kunde jag inte hålla tillbaka över dottras förtjusning när hon fann hyllan som innehöll en del av hennes gamla barnspel……..

Tack mina Kära för detta besöket.

Published in: on april 19, 2012 at 6:54 e m  Comments (2)  
Tags: ,

Dagens boktips

Dagens boktips är inte en bok utan två. Deckare denna gången. Den ena en lättsam bagatell som inte lämnar några varaktiga spår. Medans den andre kryper in under skinnet och stannar där. Går bara inte att glömma.

Vi börjar med den lättsammare. Heather Graham ”Bilden av Sheila” Som de flesta av mina nyförvärv av böcker nu för tiden inköptes denna på Röda Korset. Av det humana priset på 5:-. En lättsam deckare passande för när man är på resande fot. Lästes under senaste Boråsresan. Utspelas i nutid i Key Largo Florida på typiskt USA-manér. Alltså en grupp av 30åringar som har någon form av återförening.  Där Shelia då är försvunnen och ”bilden” de andra har av henne visar sig stämma illa med verkligheten. Efter halva boken och ett antal dödsfall misstänker alla varandra eller försöker övertala sig själva att ”inte” misstänka varandra. Klart underhållande. Klart läsvärd som reslektyr men lämnar som sagt inga djupare spår i min läsarsjäl.

Desto djupare har den andra boken gripit tag i mej. Läste den i höstas och den lämnar mej ingen ro. Vill absolut inte lämna den ifrån mej som annars brukligt – oftast till någon av barna. Vill inte ens låna ut den. Vill absolut läsa om den. Önskar att jag hade den oläst. Vill varmt rekommendera den men har haft så svårt veta hur jag skulle formulera mej att den blivit liggandes.

”Ett sista livstecken” skriven av Hannah Nyala. Full av visdom och tänkvärda meningar som gör att man måste lägga boken ifrån sig stundtals för att riktigt ta in och smälta. Stundtals vill man absolut å andra sidan inte ta ögonen från bokens sidor. Den är hissnande gripande så till den grad att man bokstavligen tappar andan.  Utspelar sig bland bergen i Wyoming tillsammans med klättringsmänniskor. Bara en sådan sak ! Hur övervinner man höjdrädsla samtidigt som man kämpar för sitt liv? Hur mycket tål ens kropp innan livslågan helt släckts? Den mentala styrkan och den fysiska styrkan tävlar om att minsann inte vara den som ger upp först. Förresten ”ger upp” ingår ej i huvudpersonens vokabulär.  En deckare men ändå inte. Jodå döda kroppar finns och gåtan om vem och varför svävar hela tiden som olyckskorpar över bokens sidor. Men kampen om överlevnad och hur man överlever tar över. Vem o varför får en underordnad betydelse.  Kan bara säga LÄS DEN!

Länktips för en Lady

Jag är  kvinna och har alltid kännt mig stolt över att vara just kvinna. Även när jag gjort okvinnliga saker såsom svurit som en borstbindare eller kört lastbil. Bäst trivs jag i högklackat och kjol. Fast det är ytterst tveksamt om jag någonsin mer kan gå i högklackat. Till min stora sorg men till dotterns stora glädje – vi har samma skostorlek och hon får väl då ärva alla mina sagolika fantastiska högklackade skor jag köpt med mej hem på mina utlandsresor. Mitt långa hår och mina låna rödlackerade naglar får mej att känna mej kvinnlig även nu när jag är en gammal klimateriekärring.

http://likealady.shop.textalk.se/sv/likealady.html

Likealady har kläder jag gärna burit om det inte vore så att min storlek oftast är slutsåld!

http://www.likealadysweden.blogspot.se/

Även om skribenten är så mycket yngre att jag förmodligen kunde vara hennes mamma är det kul läsa hennes bloggar.

 

 

Published in: on april 18, 2012 at 9:32 f m  Comments (3)  
Tags: