En kväll för tjugo år sedan


Kära Dotter. Du är unik och enastående vacker. Inte bara till ditt utseende utan även på din insida. Samtidigt som jag är fullständigt trygg i vetskapen om att du alltid kommer finnas vid min sida – du är helt enkelt en person att lita på. Samtidigt är jag fullständigt medveten om att du aldrig befinner dig där man tror du borde vara. Varken kroppsligen eller i tankarna.

Detta gjorde du fullständigt klart för mig redan i fosterstadiet. Du tänkte dej att födas redan i vecka 21 vilket ju var på tok för tidigt. De följande månaderna levde du rullan i min mage, ständigt på väg ut – eller som barnmorskan sa ” det är ett dansande barn du bär på”

Runt jultid höll du på att skrämma vettet ur mej när du helt plötsligt slutade röra på dej. Läkarna sa det dock inte var någon fara. Ditt hjärta slog taktfast och bra. Men jag var orolig. Varför hade mitt barn slutat dansa? Försökte tvinga dej till rörelse genom att trycka på min mage varvid jag fick EN spark eller EN knuten näven till svar. Punkt & slut. Du var bestämd av dej redan då.

För exakt 20 år sedan ikväll var dina morföräldrar på fikabesök hos mej och dina två syskon som då nyss fyllt 2 år. Allt var lugnt, du skulle ju inte anlända förrän den 29 februari – trodde vi. Min rygg värkte, min svank ömmade, halsbrännan sved, huvudet dunkade och magen var stenhård hela tiden. Men jag var liksom van. Dina morföräldrar åkte hem till sitt vid sjutiden och strax efter nio kom grannfrun Y in till mej. För att hjälpa mej genom att gå ut med vår Golden Retriver-tik  Madicken. Det var snö och halt och Y var rädd för att hunden skulle dra omkull mej. Y som var sjuksköterska såg genast att jag inte mådde så bra och frågade om jag hade värkar. Vilket i sej var en rätt knasig fråga eftersom jag i flera månader haft värkar. Men okey då just ikväll var de ovanligt intensiva och enträgna.

Runt tiotiden övertalade så Y mej att ringa BB och de ville så klart att jag genast skulle åka in till lasarettet. Men se det hade jag  inte alls tänkt mej. Barnmorskan hade sagt att eftersom tvillingarna var födda med kejsarsnitt så räknades jag som förstföderska och att det då kunde ta lååång tid! Så det var väl ingen panik tyckte jag. Dessutom kunde jag ju inte åka hemifrån, jag hade ju tvillingarna att ta rätt på. Din pappa jobbade på Gotland och skulle ej komma hem än på en vecka. ”Njae så länge kan du inte vänta med att åka in” menade barnmorskan på BB. ”Okey då jag ringer Gotland imorgon och ber honom resa hem”Ånej RING NU” sa den allt mer arga Barnmorskan. Antog att hon var van vid att bums bli åtlydd. ”Asch det gör inte så ont” försökte jag och så där höll vi på i telefonen. Efter midnatt när även Y hade pratat med BB övertalades jag att ringa hotellet på Gotland där din pappa bodde. Knuten var ju att jag ej ville åka in till BB utan att istället stanna hos dina syskon.

Nu var det ju inte så enkelt som man kunde trott att ringa till din pappa. På den tiden hade vi inga mobiltelefoner. Jag ringde alltså till receptionen på hotellet på Gotland men jag skulle inte få bli kopplad till hans rum. För hotellet hade sitt anseende att tänka på och DE störde minnsann inte sina gäster efter midnatt. Det hjälpte inte vad jag sa, Till slut SKREK jag ”Jag ska till BB koppla mej för faen till den blivande pappan” Nu kopplades det kan tänka sig men pappa din svarade ej……… Receptionisten som nu lät mer uppjagad än vad jag var erbjöd sig att SPRINGA UPP och knacka på hans dörr. Efter en stund kom en andfådd receptionist tillbaka i luren och smått hysteriskt meddelande hon mej att han din pappa ej svarat eller öppnat. Jag mindes då att några kollegor till din pappa även de bodde på hotellet och den nu tjänstvilliga receptionisten kopplade mej till en av dem istället. Och se där satt din pappa och kollade på TV mitt i natten – var visst någon ishockey-turnering av större slag.

Kan lova att det blev fart på din pappa. Han hade inte varit hemma när tvillingarna föddes för då var han i Uppsala och jobbade, Fick flyga hem. Det skulle alltså åter bli fråga om att snabbt ta sig hem med flyg för en födsels skull. Dock gick det inget flyg från Gotland förrän på morgonen.

Y erbjöd sig att stanna hos de vid detta laget sedan länge sovande tvillingarna och att ta dem med in till sig dagen därpå .BARA jag satte mej i en taxi in till BB. Klockan hade sedan länge passerat midnatt när jag så ringde efter en taxi för att åka de tre milen in till staden. Satte mej fram hos den väldigt unga chauffören – själv hade jag nyss fyllt 35 år. Vi språkade glatt med varandra. Samtalsämnen fattades inte då jag själv hade förflutit som yrkeschaufför. ”Du behöver inte vara rädd” sa chauffören flera gånger när vi sladdade i snömodden. Han trodde väl att jag satt och bromsade när jag vid varje värk tog spjärn med benen. Vilket tur att han ej fattade att hans passagerare var höggravid och skulle till att föda. Nattens mörker och en stor gul dunjacka dolde magen. När vi så kom in i staden och började avverka trafikljus efter trafikljus frågade han ”Vart ska du” ”Lasarettet” sa jag mellan sammanpressade läppar väl medveten om att det skulle ta ett tag – vi skulle ju tvärs igenom hela staden. Chauffören nickade endast, han trodde jag skulle jobba på lasarettet – fick jag senare höra. Väl framme vid lasarettsområdet fick jag åter frågan ”Vart ska du?” ”BB

En snabb blick på mej och min mage varvid Taxin tog ett skutt och sedan rusade uppför den hala branta backen till baksidan på stora byggnaden där intaget för BB låg. Tvärnit och sen rusade chauffören ut och runt bilen medans han svor ”Jädrans Jädrans” ”Detta var min första BBskjuts” Jotack det var det jag befarade hela tiden. Därför jag inte vågat säga något från början.

Blev väl omhändertagen uppe på BB även om jag fick lite bannor för att jag inte kommit in tidigare på kvällen. De tog ultraljud och kopplade in CTGmaskinen. Förlossningens alla turer är en helt annan historia och inte lika rolig.

Din Pappa hann ner i tid före din födelse vid fyratiden den 31 Januari Det visade sig att du trasslat in dej rejält i magen – av allt ditt dansande – navelsträngen fem varv funt halsen. Du blev snabbt lagd i kuvös och förflyttad till IVA i ett annat hus.

Allt gick bra och efter flera långa veckor fick du komma hem till dina syskon som så länge väntat på sin lilla lilla lillasyster.

Kära dotter imorgon fyller du 20 år. Tänk vad tiden går.

 

Annonser
Published in: on januari 30, 2012 at 6:40 e m  Comments (4)  
Tags: , , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://3pa2.wordpress.com/2012/01/30/en-kvall-for-tjugo-ar-sedan/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. Så vackert, så beskrivande, så härligt ärligt!
    Gratulerar er båda ⁑

    • Ylva: Tusen tack 🙂

  2. Åh vilken härlig historia!! Vilket drama!! Tack för att du delade!! Det var jätteroligt att läsa! 😀

    • Anneli: Tack. Jo nu kan jag se komiken i det hele , det kunde jag inte då


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: