En kväll för tjugo år sedan

Kära Dotter. Du är unik och enastående vacker. Inte bara till ditt utseende utan även på din insida. Samtidigt som jag är fullständigt trygg i vetskapen om att du alltid kommer finnas vid min sida – du är helt enkelt en person att lita på. Samtidigt är jag fullständigt medveten om att du aldrig befinner dig där man tror du borde vara. Varken kroppsligen eller i tankarna.

Detta gjorde du fullständigt klart för mig redan i fosterstadiet. Du tänkte dej att födas redan i vecka 21 vilket ju var på tok för tidigt. De följande månaderna levde du rullan i min mage, ständigt på väg ut – eller som barnmorskan sa ” det är ett dansande barn du bär på”

Runt jultid höll du på att skrämma vettet ur mej när du helt plötsligt slutade röra på dej. Läkarna sa det dock inte var någon fara. Ditt hjärta slog taktfast och bra. Men jag var orolig. Varför hade mitt barn slutat dansa? Försökte tvinga dej till rörelse genom att trycka på min mage varvid jag fick EN spark eller EN knuten näven till svar. Punkt & slut. Du var bestämd av dej redan då.

För exakt 20 år sedan ikväll var dina morföräldrar på fikabesök hos mej och dina två syskon som då nyss fyllt 2 år. Allt var lugnt, du skulle ju inte anlända förrän den 29 februari – trodde vi. Min rygg värkte, min svank ömmade, halsbrännan sved, huvudet dunkade och magen var stenhård hela tiden. Men jag var liksom van. Dina morföräldrar åkte hem till sitt vid sjutiden och strax efter nio kom grannfrun Y in till mej. För att hjälpa mej genom att gå ut med vår Golden Retriver-tik  Madicken. Det var snö och halt och Y var rädd för att hunden skulle dra omkull mej. Y som var sjuksköterska såg genast att jag inte mådde så bra och frågade om jag hade värkar. Vilket i sej var en rätt knasig fråga eftersom jag i flera månader haft värkar. Men okey då just ikväll var de ovanligt intensiva och enträgna.

Runt tiotiden övertalade så Y mej att ringa BB och de ville så klart att jag genast skulle åka in till lasarettet. Men se det hade jag  inte alls tänkt mej. Barnmorskan hade sagt att eftersom tvillingarna var födda med kejsarsnitt så räknades jag som förstföderska och att det då kunde ta lååång tid! Så det var väl ingen panik tyckte jag. Dessutom kunde jag ju inte åka hemifrån, jag hade ju tvillingarna att ta rätt på. Din pappa jobbade på Gotland och skulle ej komma hem än på en vecka. ”Njae så länge kan du inte vänta med att åka in” menade barnmorskan på BB. ”Okey då jag ringer Gotland imorgon och ber honom resa hem”Ånej RING NU” sa den allt mer arga Barnmorskan. Antog att hon var van vid att bums bli åtlydd. ”Asch det gör inte så ont” försökte jag och så där höll vi på i telefonen. Efter midnatt när även Y hade pratat med BB övertalades jag att ringa hotellet på Gotland där din pappa bodde. Knuten var ju att jag ej ville åka in till BB utan att istället stanna hos dina syskon.

Nu var det ju inte så enkelt som man kunde trott att ringa till din pappa. På den tiden hade vi inga mobiltelefoner. Jag ringde alltså till receptionen på hotellet på Gotland men jag skulle inte få bli kopplad till hans rum. För hotellet hade sitt anseende att tänka på och DE störde minnsann inte sina gäster efter midnatt. Det hjälpte inte vad jag sa, Till slut SKREK jag ”Jag ska till BB koppla mej för faen till den blivande pappan” Nu kopplades det kan tänka sig men pappa din svarade ej……… Receptionisten som nu lät mer uppjagad än vad jag var erbjöd sig att SPRINGA UPP och knacka på hans dörr. Efter en stund kom en andfådd receptionist tillbaka i luren och smått hysteriskt meddelande hon mej att han din pappa ej svarat eller öppnat. Jag mindes då att några kollegor till din pappa även de bodde på hotellet och den nu tjänstvilliga receptionisten kopplade mej till en av dem istället. Och se där satt din pappa och kollade på TV mitt i natten – var visst någon ishockey-turnering av större slag.

Kan lova att det blev fart på din pappa. Han hade inte varit hemma när tvillingarna föddes för då var han i Uppsala och jobbade, Fick flyga hem. Det skulle alltså åter bli fråga om att snabbt ta sig hem med flyg för en födsels skull. Dock gick det inget flyg från Gotland förrän på morgonen.

Y erbjöd sig att stanna hos de vid detta laget sedan länge sovande tvillingarna och att ta dem med in till sig dagen därpå .BARA jag satte mej i en taxi in till BB. Klockan hade sedan länge passerat midnatt när jag så ringde efter en taxi för att åka de tre milen in till staden. Satte mej fram hos den väldigt unga chauffören – själv hade jag nyss fyllt 35 år. Vi språkade glatt med varandra. Samtalsämnen fattades inte då jag själv hade förflutit som yrkeschaufför. ”Du behöver inte vara rädd” sa chauffören flera gånger när vi sladdade i snömodden. Han trodde väl att jag satt och bromsade när jag vid varje värk tog spjärn med benen. Vilket tur att han ej fattade att hans passagerare var höggravid och skulle till att föda. Nattens mörker och en stor gul dunjacka dolde magen. När vi så kom in i staden och började avverka trafikljus efter trafikljus frågade han ”Vart ska du” ”Lasarettet” sa jag mellan sammanpressade läppar väl medveten om att det skulle ta ett tag – vi skulle ju tvärs igenom hela staden. Chauffören nickade endast, han trodde jag skulle jobba på lasarettet – fick jag senare höra. Väl framme vid lasarettsområdet fick jag åter frågan ”Vart ska du?” ”BB

En snabb blick på mej och min mage varvid Taxin tog ett skutt och sedan rusade uppför den hala branta backen till baksidan på stora byggnaden där intaget för BB låg. Tvärnit och sen rusade chauffören ut och runt bilen medans han svor ”Jädrans Jädrans” ”Detta var min första BBskjuts” Jotack det var det jag befarade hela tiden. Därför jag inte vågat säga något från början.

Blev väl omhändertagen uppe på BB även om jag fick lite bannor för att jag inte kommit in tidigare på kvällen. De tog ultraljud och kopplade in CTGmaskinen. Förlossningens alla turer är en helt annan historia och inte lika rolig.

Din Pappa hann ner i tid före din födelse vid fyratiden den 31 Januari Det visade sig att du trasslat in dej rejält i magen – av allt ditt dansande – navelsträngen fem varv funt halsen. Du blev snabbt lagd i kuvös och förflyttad till IVA i ett annat hus.

Allt gick bra och efter flera långa veckor fick du komma hem till dina syskon som så länge väntat på sin lilla lilla lillasyster.

Kära dotter imorgon fyller du 20 år. Tänk vad tiden går.

 

Annonser
Published in: on januari 30, 2012 at 6:40 e m  Comments (4)  
Tags: , , ,

Jag tänder inte längre………..

Jag tänder inte längre! Gör du? och på vad?

Stanna upp och tänk. Inga förhastade slutsatser. Skall försöka förklara. Finner inga andra ord än just ”tänder” som rubrik på denna blogg. Kanske Passion kanske engagemang men bara kanske……….

Pratar inte om tänder som i sexuell lusta. Pratar inte heller om en inre stillsam tillfredsställese, nej utan om något mycket större explosionsartat. Men inte heller den berusning av lycka som man kan känna när ett migränanfall släppt eller efter en fysisk prestation typ klättring……..

Syftar mer på vad som triggar igång livsglädjen som är så stor inom dej att ingen kan undvika se den. Vad är det som får dina ögon att glittra, hela ditt väsen att lyfta ett snäpp?

Jag tänder inte längre……….. ”gör inte du” kanske min omgivning muttrar ”du har ju ett jävla temperament” *suck* jag drar inte ens på smilbanden åt kommentaren. HJÄLP till och med min humör tycks ha försvunnit. Jag saknar den där tändningen som fick mej så fokuserad att inget annat existerade – just då. Numera är jag bara en trist tråkig grå sengångare…………

Förr när jag var riktigt ung så älskade jag att dansa.

Jag åkte iväg till danställen (iklädd extra fin kjol och höga klackar) som Folkets Hus i Strömsnäsbruk eller Folkparken i Bjärnum och Grottebacken i Osby för att inte tala om Älmhults danställen Silverdalen, Balders Hage och Stjärnborgen. Oj oj det var tider det 🙂  Jag for inte för att träffa en ”kille” även om drömmen om prinsen givetvis fanns i bakhuvudet i den åldern. Nej jag for ut för att just dansa. Stillsamma tryckare eller svängiga buggar. Extra stor var lyckan om man fick dansa med någon som verkligen kunde föra. Som kunde de där lite extra trixiga svängarna i bugg. Minns fortfarande Silverdalsens danskung i sin vita sammetskostym som även jag fick chansen att dansa med då och då. Nu visade han ju sig knappast vara någon drömprins men en jäkligt bra dansör om inte den bästa, det var han. Så dansen kan man nog säga var en passion för mej i yngre dar. Måste vara minst 30 år sedan jag var ute på något sådant……. bär nog fortfarande på en liten liten längtan att åter få dansa…….. någon annanstans än i hallen för mig själv.

En annan sak som verkligen fått mej att tända är resandet och den passionen har jag haft så länge jag kan minnas, sen tidiga barnaår  och den finns fortfarande – när jag reser – vilket blir allt mer sällan.

Tänk att stå på en perrong i väntan på tåget, att kliva ombord och slå sig ner. Att luta sig tillbaka och lugnt se landskapet svepa förbi utanför fönstret

eller

kliva högt upp in i en långtradarhytt, in i värmen bort ifrån dieseloset som luktar så gott :-). Sjunka tillbaka mot sätet, lyssna på nattradion och bara vara medans man färdas i mörkret genom landet.

eller

lasta in resväskorna i lastutrymmet på en långfärdsbuss som med destination någonstans ute i Europa skall ta dej med på semester. Till nya vyer, nya smaker, nya hörselintryck……..

Släktforskningen började jag med redan 1980 och även om den inte är så aktiv för mej just nu så finns den där någonstans. Förr, om någon stackare orkade höra på kunde jag tala i timmar. Om gamla foton, föremål och generationers liv långt bak. Har faktiskt gått en kurs i läsning av gamla handstilar. Tänk jag klarar läsa kyrkoböcker skrivna för hand för flera hundra årsedan medans nutidens ungdom inte ens kan läsa skrivstil …………

Det här var passioner för mej, åtminstone förr. Numera tycks inget tända mej längre. *suck*

Att just kunna känna passion eller vad ni nu vill kalla det för. Det tror jag är livsviktigt för att orka leva. Riktigt leva – inte bara existera. Tror passionen ger energi till sinnet så man orkar med arbetslöshet, kroppsliga krämpor och misslyckanden överlag.

TACK Stina Wollter som genom Karlavagnen igårkväll inspirerade mej till denna blogg

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?formatid=108&programid=3117&artikel=2071053

det är sport de första fem minuterna men sen hör ni Stinas ljuva stämma

http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=3117

Dödsfall

Man blir olika berörd av olika dödsfall. Givetvis lite baserat på hur nära man stod den som avled. Det där med ”hur nära” är ju objektivt och ses kanske inte likadant ut beroende på vem man frågar. Nu kan du ju inte fråga den som avled, men han/hon kanske inte kände den närhetsgrad som du känner/kände och tvärtom. Men oavsett hur den avlidne kände för dej så har du ju rätt till din beröringsgrad eller för att gå ett steg längre – din sorg.

Beröringsgraden blir även olika beroende på hur personen avled. Led han/hon? Var dödsfallet orsakat av sjukdom, olycka, naturkatastrof, mord, ålder och självmord………. Även åldern på den som avled är en faktor som spelar in på hur vi blir berörda.

Hur vi reagerar vid dödsbeskedet är högst olika. Både synbart och inom oss själva. Självrannsakan, egoism, medlidande med den avlidne för allt den ej fick uppleva, medlidande med de anhöriga osv.

Flyttade redan 1980 från min uppväxtort och mycket har hänt sedan dess. Kan känna lätt oro vid besök på uppväxtorten vid möten med gamla bekanta. Oro för att jag skall fråga efter familjemedlemmar till dem, familjemedlemmar som har dött – som jag kanske redan vet men glömt. Man vill ju inte förorsaka sorg eller vara plump på något vis.

Rent allmänt brukar folk vid dödsfall säga ”Åhhh så hemskt” Men vad är det egentligen som är sååååå hemskt? Påminnelsen om ens egen dödlighet? Dåligt samvete för att man ej besökt sin vän/bekant/släkting på länge? Omsorg om den närmaste familjen? Eller sorg för vad den avlidne ännu ej hann uppleva.? Om det nu inte så att den avlidne var mycket gammal för då anses dödsfallet ”inte lika hemskt” eller tvärtom ifall den avlidne var ett väldans ungt barn…….. Underligt resonemang egentligen för den avlidne lider ju så att säga inte längre utan den gör ju de efterlevande och visst sörjer man oavsett om det är en 95 årig farmor eller ett nyfött barn!

Oavsett anledningen/orsaken till dödsfallet och oavsett orsaken till att man tycker ”det är så hemskt” så sker någon form av självrannsakan och det mår vi nog alla i längden bra av. Är det här talesättet ”Inget ont som inte har något gott med sig” kommer ifrån?

Innan mobiltelefoner med smsfunktion och internet med mailadresser fanns . Innan så kallade sociala medier som facebook existerade så beklagade man sorgen för de anhöriga via postbrev eller när man mötte dem på gatan. Men nu – hur gör man nu? Inte är det hyfs och stil att sända ett beklagande sms? eller ? Hur gör man på den avlidnes facebooksida eller blogg? Går man in där och beklagar eller skriver en hälsning?

När tar man bort den avlidne från sin mobiltelefon, adressbok, mailadressbok, vänskap på facebook osv?

Nya tider nya seder men hur gör Ni?

Vad gör anhöriga med den avlidnes dator? Förr så hade man ju alla ”viktiga” saker utskrivna på papper – numera ligger det mesta digitalt med lösenord. Borde man dela med sig av sina lösenord till familjemedlemmar utifall att man faller ifrån? Så de kan gå in i ens dator och reda upp saker, avsluta medlemskap osv?

Published in: on januari 23, 2012 at 7:54 e m  Comments (1)  
Tags: ,

Det blommar

Kan inte på stå att jag har gröna fingrar. Kan inte heller påstå att jag har något intresse av att påta i trädgården. Men jag njuter av växter som blommar. Älskar att fotografera dem. Vilket är lite svårt vid denna årstiden. Inte för att det saknas växter utomhus. De kan vara nog så vackra, smått frostnupna eller med snö på. Men när man jobbar fulltid på annan ort finns det inte så många dagsljusa timmar hemmavid att gå ut med kameran.

Desto mer uppskattar jag då att få blommor, både snittblommor och blommande krukväxter. Har turen just nu att kunna säga ”Det blommar här hemma”

Julens Amaryllis som fortfarande blommar med 7 klockor.

Har faktiskt klarat julstjärnan denna vintern utan att den tappat ett enda blad. En bedrift i alla fall i min blomsterhistoria.

Den underbara doftande doftrankan jag fick av Bonusdottern boende i Stockholm som var här på besök i julhelgen.

Har arbetat i siså där 40 år men inte förrän nu fått blommor från arbetskamrater. Smått chockad men väldans glad. Visst är rosorna underbara!

Tulpaner tillhör favoriten bland vårens snittblommor så här träffen Mannen helt rätt med sin bukett som jag fick här i veckan. Ljuvliga eller hur?

Published in: on januari 22, 2012 at 12:11 e m  Comments (2)  
Tags: , , ,

Fri Tandvård för barn och ungdomar

Fri Tandvård för barn och ungdomar. Det är vad de flesta tror att Sverige ståtar med. Men är detta verkligen sant?

Det är dagens fråga. Hur länge är man ungdom? Ja se det skiftar beroende på vart man bor.

Så här säger tandvårdsguiden.com

”Barn och ungdomar har fri tandvård

Till och med det år du fyller 19 får du gratis tandvård som bekostas av landstingen. Vissa landsting har andra regler. Huvudansvaret för barntandvården har folktandvården, som drivs av landstinget. Första kallelsen skickas från folktandvården när barnet är tre år. Inom vissa landsting är det också möjligt att välja privat tandvård. Om du vill anlita en privatpraktiserande tandläkare för dina barn, fråga då hos din lokala folktandvård vad som gäller. När du sedan vänder dig till privattandläkaren krävs ett tandvårdsbevis, som utfärdas av tandvårdsstaben på landstinget.”

Låt oss se! Så här är det om man som jag bor i Blekinge.

”Barn och ungdomar har till och med sista december det år de fyller 19 år rätt till tandvård utan att behöva betala för den. Då ingår i stort sett alla undersökningar och behandlingar oavsett om man går till en privat tandläkare eller folktandvården.”

Så fyller man 19 år den 29 december har man ett års mindre fri tandvård än om man fyller 2 januari !!!!!!! Kan detta verkligen vara riktigt?

Detta gäller exempelvis även i även i Dalarna , Halland och Uppsala Län som skriver så här

”Landstinget i Uppsala län ansvarar för att alla barn och ungdomar folkbokförda i Uppsala län erbjuds regelbunden, fullständig och avgiftsfri allmän- och specialisttandvård till och med det kalenderår de fyller 19 år.

I Uppsala län kan barn och ungdomar från och med två års ålder välja vårdgivare, inom Folktandvården eller hos en enskild tandläkare (privattandläkare) se länk i högerspalten. De barn/föräldrar som inte gör ett aktivt val kallas till Folktandvården. Alla har samma möjlighet till specialisttandvård oavsett vårdgivare.

Alla barn och ungdomar mellan två och 19 år får erbjudande om att komma till en tandläkare minst vartannat år. Den som utför tandvården ska göra en individuell bedömning av hur ofta barnet behöver komma.

De barn och ungdomar upp till 19 års ålder som är folkbokförda i Uppsala län och som av Folktandvårdens tandregleringsspecialist bedöms ha behov av tandreglering erbjuds det på landstingets bekostnad. Läs mer under rubriken tandreglering.”

Nu är det ju så att de flesta fortfarande går i skolan/gymnasiet det år de fyller 19 och i vissa fall även det året de fyller 20. Jag kan tycka att så länge ungdomar studerar i gymnasiet borde tandvården vara fri. Så vad göra? Ja kanske flytta till Borås för så här skriver Folktandvården i Västra Götaland:

”För dig som är skriven i Västra Götaland är tandvården kostnadsfri till och med det år du fyller 22 år. Därefter får du betala tandvården själv. En bra idé är att teckna Frisktandvård, så får du redan från början koll på vad dina tänder kostar. Vi erbjuder dig Frisktandvård från 45 kronor i månaden.”

Nu har jag inte gått igenom hela landets olika folktandvårder  Men att det alls skall skilja beroende på vart man bor är väl ändå FEL?

Har vi alls högkostnadsskydd likt sjukvården när det gäller tandvården?

Att leta sig igenom nätet efter rätt information är inte det lättaste.

Inte heller går folktandvården ut med information. Åtminstone inte här i Blekinge. Inte ens om en person går in på en mottagning på Folktandvården och ber om att få boka tid. Personen lämnar inte bara namn, adress och telefonnummer utan även personnummer. Vilket gör att personalen lätt ser att denna person under år 2012 kommer fylla 20 år och därmed ej får fri tandvård längre. Varje logisk tänkande vuxen borde då slås av tanken att denna person kanske för första gången i sitt liv måste betala för tandvården OCH att denna ungdom kanske inte vet vad det kostar. EJ heller har något arbete och därmed inkomst. TILL OCH MED en anställd på Folktandvården borde då begripa att det vore på sin plats med information om kostnaden för besöket FÖRE besöket.

ELLER????????

En vanlig undersökning ligger på ungefär 650 – 750:- och där tillkommer kostnad för röntgen  – enskild tand á 50:- . Något som kallas röntgenundersökning helstatus vilket kan tolkar som röntgen av hela munnen  730:-.

När jag ringde den aktuella folktandvårdsmottagningen här i Blekinge och ville avboka den tid ”ungdomen” fått så fick jag besked om att det gällde just en undersökning + röntgen vilket jag då googlar mej fram till skulle kosta bortåt 1500:- . Vilket är mer än studiemedel  på en månad.

Ungdomen i detta fallet pustar ut att vi hann avboka. Läget var ej akut utan bara så att ungdomen i förebyggande syfte ville sköta om sin tandhälsa!

Published in: on januari 21, 2012 at 11:47 f m  Comments (2)  
Tags: , ,

Dagens soppa

Soppa är ett humant sätt för arbetande människor att hinna njuta av hemlagat efter arbetspasset.  Snabbt att laga till, gott och mättande.

Dagens soppa som uppskattades av hemmavarande spisande familjemedlemmar.

4 potatisar, 3 gula lökar, 1 stor purjolök, smör, 5 dl vatten, 5 del mjölk, 2 tärningar grönsaksbuljong, 2 dl creme fraiche, salt, vitpeppar, 1/2 kg prinskorv, persilja.

Skalade & tärnade potatisen, sköljde & strimlade purjon, skalade & hackade löken.

Fräs potatis, purjo o lök i smör tills detta mjuknar lätt.

Lägg över i en stor gryta och häll på vatten & mjölk.

Koka tillsammans med buljongtärningarna ca 15 minuter.

Vispa/mixa soppan tills den blir slät.

Skiva korven och fräs upp denna.

Skölj och hacka persiljan.

Blanda i creme fraichen i soppan och låt koka upp igen under omrörning.

Smaka av med salt och peppar

Häll upp soppan, lägg i önskan antal korvar och toppa med persilja.

Jag serverade grovt skuret grekiskt lantbröd och ost till samt öl som dryck

Published in: on januari 19, 2012 at 7:33 e m  Kommentera  
Tags: ,

Gråter lika mycke nu………………

Gråter lika mycket nu som för 45 år sedan när jag såga filmen på matinee. Pratar om ”Barnen från Frostmofjället” den svenska filmen från 1945  baserad på romanen  skriven av Laura Fitinghoff. Som stadig kund hos Ginza finner man det mesta, så även denna klassiker.

http://www.ginza.se/Product/Product.aspx?Identifier=322452

99:- som hittat.

Sitter med dottern och tittar på dvd:n. Musiken är fantastisk och man glömmer snabbt att filmen är svart-vit. Vissa minnesbilder har jag även om de inte är så många från hur filmen utvecklas. Ler åt samma saker och tårarna rinner som de gjorde när jag var barn och såg filmen

Författarinnan Laura Fitinghoff fick själv aldrig uppleva den stora succé som boken fick när den kom ut 1907. Hon avled av magcancer strax efter utgivning , då var hon 60 år. Föddes rik, bortgift med en 44 år äldre man med sadistisk läggning. Föder tre barn varav två dör i späd ålder.

Hervor Sjödin henns barnbarns barn har skrivit romanbiografin ”Vägen till Frostmofjället” där Lauras  liv skildras. En lika mäktig läsning som filmen ger uttryck för.

http://www.laurafitinghoff.se/Laura.html

Om ni är intresserade lära mer om författarinnan .

När byrålådorna är överfulla

Kriser & sorger skall inte sopas under mattan eller stoppas undan i någon byrålåda. För oavsett hur stor matta man har från början eller hur många lådor den där byrån har från början så står man där en dag med överfulla lådor eller avslöjande stor bula på mattan.

Då väller obearbetade sorger och ogenom-pratade kriser fram i dagsljuset. Har då sorgen eller krisen verkar övermäktig när den en gång gömdes undan så har den bara växt o växt där i sitt gömsle.

När man tar mer ansvar för andra än för sitt eget välbefinnande så kan det inte barka annat än åt skogen förr eller senare.

Inte heller kan man skruva tillbaka klockan och välja ett annat sätt att hantera sorger & kriser. Inte när man är 55 + Då har man ett helt liv bakom sig. Ett liv fyllt med upplevelser både goda och mindre goda.

Inte  kan man skaffa ytterligare en matta eller ytterligare en byrå. Men jag tror inte heller att man kan gå en annan väg i sin krishantering – tror helt enkelt att man är för gammal för det. Om man i hela sitt liv varit ensam om att handskas med livet, har livet stundtals tagit över och handskas med en istället och livet har alltid hårdhandskarna på. Hur är det möjligt att vid 55 + helt plötsligt kunna ta hjälp av andra. Hur skall man  ens kunna tänka tanken? Hur skall man kunna blottlägga sina sorger när man inte ens själv törs ta i dem?

Hur skall man kunna vara så illojal att man lämnar ut andra när man ensam tagit på sig hela skulden vid krissituationer?

*suck*

Ibland tar villrådigheten helt överhanden i ett annars så logiskt tänkande.

Får nog leta efter en liten liten liten tom  lönnlåda i den där annars så sprängfyllda byrån………………………

Published in: on januari 11, 2012 at 8:38 e m  Comments (2)  
Tags: , , ,

Passa dej för vad du slänger

Handen på hjärtat-fråga.

Vad slänger du runt omkring dej när du är utomhus? Dina sopor? – absolut inte. Förpackningen från snabbmaten du ätit gående? – Nix. Glasspinnen? – Nix. Tugg-gummi? – Nej men inte för att det kanske strider mot lagen utan för att inte djur skall sätta det i halsen och kvävas……….

Nu är det ju så att det faktiskt är olagligt kasta skräp hur som helst. Med undantag av småskräp och dit räknas tydligen tugg-gummi! I vårt land vill säga……… I Singapore får du varken tugga tuggummi i tunnelbanan eller sälja tuggummi.

Sedan ett halvår kan du få böter på 800:- utskrivet direkt om polisen ser dej kasta skräp någon annanstans än i papperskorgen.  Undrar hur mycket böter som skrivits ut för just detta sedan lagen trädde i kraft?

Men säger kanske ”vän av ordning” Det har väl förbjudet redan innan att slänga skräp i parker och dylika ställen. Jodå visst har det varit så men förr fick inte polisen bötfälla direkt på plats .

 

Published in: on januari 11, 2012 at 4:46 e m  Kommentera  
Tags:

Tjugona Knut – granen skall ut

Så där sa de i allafall när jag var barn.

Så här skrev jag för två sedan

https://3pa2.wordpress.com/2010/01/24/knutgubben/

Årets julgran har barrat så mycket så idag skalades pyntet av och den ställdes ut på altanen med hjälp av dottra. Själv skall jag strax återvända till sängen i ett försök att stoppa den dundrande huvudvärken…….. misstänker tyvärr att en stark förkylning är på frammarsch.

Sorry Knut att vi ej höll ut

Published in: on januari 9, 2012 at 3:30 e m  Comments (1)  
Tags: ,