En dag i juni 1973


En dag i juni och jag var bara 16 år…….. Solen sken och livet låg framför mig.

http://www.youtube.com/watch?v=9r2pEdc1_lI&feature=related

Hörde låten på bilradion häromdagen och minnerna sköljde över mej.

Mina första tryckare skedde i skolans källarlokal som höll ”disco”. Sakta vaggande till ”Only you” med killen som jag var så kär i. Jag var 15 år och tyckte nog att jag var vuxen.  Samma kille gav mej min första kyss – där på bryggeriets lastbrygga – mitt emot fabriken han jobbade på.

http://www.youtube.com/watch?v=9m-loYwaCJI

Annars var det ”Slade” som hördes i källaren i hans föräldrars hus där vi ihop med kompisar brukade hålla till. Musik som fortfarande får mej att le.

En dag i juni för 44 år sedan stannade livet upp och blev aldrig någonsin mer densamma. Någon körde för fort vid Hallonberget och  HAN dog. En bit av mitt hjärta brast . Tonårskärlek kan vara så stark.  Tonårstiden formar en för framtiden. Vem vet hur framtiden hade blivit utan den där olyckan för 44 år sedan.  Han hade haft en framtid. Jag hade kanske trott mer på livet än jag gjort.

Som tonåring klarar man inte särskilt bra handskas med sorg av detta slag. Först gråter man av egoistiska skäl för att man saknar och aldrig mer får träffa…….. Därefter gråter man för att gråten blivit en vana och sorgen fått fäste. Allt efter åren går så förändras sorgen. Som 14 – 15 åring dagdrömde jag om killen men efter den där dagen i juni övergick  det till mardrömmar om nätterna. Där jag om o om igen vaknade av dödsbeskedet. Tog några år innan de nattliga drömmarna förändrades. Drömmarna var åter ljuva men uppvaknandet till verkligheten utan honom blev sorgsen. Händer att jag fortfarande drömmen om killen som i drömmen fortfarande är 17 år – en ung kille sittande på sin moped väntande på mej men blygt leende under luggen medans jag numera är en gammal kärring. Sorgen  på morgonen som då kommer över mej är annorlunda – sorgen för honom som aldrig fick bli riktigt vuxen, som aldrig fick uppleva bli pappa, som aldrig fick uppleva livet egentligen.

Lars-Göran du fattas oss fortfarande. Idag är det 44 år sedan…………………

Annonser
Published in: on juni 29, 2011 at 6:21 f m  Comments (8)  
Tags: , , , ,

The URI to TrackBack this entry is: https://3pa2.wordpress.com/2011/06/29/en-dag-i-juni-1973/trackback/

RSS feed for comments on this post.

8 kommentarerLämna en kommentar

  1. Åh va sorgligt!!
    Ja att sörja det som aldrig blev är en sorg lika verklig som vilken annan anledning till sorg som helst!!

    • Sorgen har så många ansikten

  2. Herregud vad hemskt. Jag reagerade så kraftigt för att även jag hade början till en pojkvän, även han hette Lars-Göran. Han var springchas i byn och körde flakmoped. En dag så körde han ut framför en bil och slog i framrutan. Han dog! Vi ungdomar som hörde till ”gänget” var alla på hans begravning i Hjortsberga kyrka i Blekinge.
    Det är så svårt att fatta att något sådant sker och visst är det sorgligt när de har hela livet framför sig!

    • Kvinnotankar: Jag hade aldrig möjlighet gå på begravningen, sommarjobbade flera mil bort men vad jag hörde var kyrkan fullsatt

  3. Ja sorgen kan se ut på olika sätt, även besvikelse är en stor sorg. Min första riktiga kärlek, dog visserligen ung. Men tog till flaskan och blev alkoholist redan vid 20 års ålder. Framtiden med honom som skulle varit min blev aldrig det något av med. Visst gick livet vidare, men varje gång man såg honom med fyllisarna i stan så grät hjärtat. Vid 40 år dog han av en överdos. Då gjorde det ont igen, men han stackars sjuka kropp fick äntligen ro

    • Sieglinde: Ledsen för din skull

  4. Kan inte fatta att det är så länge som 38 år sedan min älskade bror lämnade oss med ett stort tomrum i våra hjärtan. tänker ofta på den dagen när vi fick reda på det, då va vi på sommar kollo i skummeslöv, vi åkte med pappa och dorthy hem, det va fruktansvärt jobbigt att komma hem och se Mamma så fruktansvärt fördärvad,samtidigt som ejnar va kvar på sjukhuset för han kom ju inte hem förrän nån vecka senare.Ja det är många sorger man får bära med sig genom livet.

    • Rie: Ja ibland finner man inte ord ens för sorgen


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: