Budapest – resans sjätte dag

Uppe klockan sex för att i lugn o ro hinna äta frukost innan vi skall lasta bussen 7:40. Vi har packat våra resväskor så att de ej behöver av förrän i Malmö. I en tygväska att lägga på hatthyllan stoppar vi ombyte av kläder och minimalt med toalettsaker.  Som väntat en hel del tjafs eller ”icke-tjafs” typ ”vi bryr oss ej var vi sitter” *suck* Dottern och jag sätter oss där vi enligt rotationssystemet skall sitta vilket idag innebär på vänster sida strax vid bakre dörren. Trivs egentligen inte riktigt med att sitta på vänster sida men nu  gör vi det. Dottern vid fönstret och jag vid mittgången. Lämnar Budapest i sol och värme 8:25 varvid vi hamnar mitt i rusningstrafiken så det tar ett tag innan vi kommer ut ur staden. Men ingen verkar vara missnöjd av detta långsamma sätt att ta farväl av staden – för denna gången. 

En god bok att fördriva tiden med är nästan ett måste men annars kan man ju alltid lyssna på musik endera via mp3 eller telefonen. Strax efter Slovakiska gränsen stannar vi 30 minuter för toabesök och lite inköp.

Att jag aldrig slutar förundras hur andra människor beter sig i mitt tycke otrevligt………. Varför klaga på allt ? Om man är så missbelåten med hur andra gör kanske man gör bäst i att stanna hemma? Kan väl inte vara någon njutning om man hela tiden finner på att klaga eller klagar man för klagandes skull? Dessa klagande människor eller gnällande är kanske rätta ordet – vad får de ut av sitt sätt egentligen?. Trista är de i allafall och får sina medresenärer att känna sig illa till mods. Undrar om de är såna gnällkärringar hemma oxå? Skriver kärringar för det är oftast det könet som hörs gnälla – faktiskt. När dottern och jag som var först, kom in  på rastplatsens toalett mötte vi en städare i dörren med hink & mopp. Det luktade nystädat & fräscht och var fortfarande lite blött på golven. Resten av bussfruntimmren är snart ifatt oss och det bildas en kö till toaletterna. Då hörs högt och tydligt från ett av båsen ”Här har nog varit en karl inne som inte klarade av vad han skulle utan att blöta ner golvet, fy & usch”……………… Strax därefter när dottern och jag stod i affären för att betala. Bläddrar expediten i en mapp med plastade fickor efter streckkoden till donuten vi valt ut i konditoridisken. Samma gnälliga kvinnoröst hörs då bakom oss. ”Usch vad de krånglar till allt – stå och bläddra så där” Jag säger vänligt till expiditens försvar – även om han ej förstår svenska – ”Men så där gör väl kassabiträderna hemma oxå” Men gnälldamen bara fnyser och rynkar näsan när hon ser rakt igenom mej. Kanske handlar aldrig gnälldamen själv hemma i Sverige utan har en slav som utför detta trista arbete och då är det ju inte så lätt veta…………………….känner medlidande både med henne och hennes man som är aningen högröd i ansiktet – undrar varför!

Äter våra donuts när bussen tar oss igenom Bratislava i sol och 26+grader. Passerar även rakt igenom Prag och får oss en hel del ”historiska” fakta av guiden som gör oss sugna på en Prag-resa med Scandorama – var kanske meningen 🙂

Fotot tagit genom bussfönstret så kvaliten är inte den bästa.

Har ytterligare ett par raster. Strax innan Dresden ser vi på håll ett ordentligt åskoväder. Jag mixtrar med kameran och trots att jag haft den tre år upptäcker jag att man faktiskt kan filma med den!!! :-/ var ju en miss av mej att inte filma när vi var nere i Budapest. Hade varit kul kunna visa dem där hemma. Men annars har vi haft en fantastisk resa utan missöden. Strax efter 19.00 når vi vårt Hotel Amadeus i Dresden där vi skall tillbringa natten. Får rum 209, ett stort fräscht härlig rum, enda minuset är väl den livliga trafiken utanför. Fräschar till oss och vilar en stund innan middagen som skall serveras nere i källaren…….. Lokalen visar sig vara mycket fin och stämningen på topp.

Startar med ett glas kall öl. Det trevliga bordsällskapet och den goda maten gjorde att några foton på rätterna glömdes tas. Vi får till förrätt tomat-lök-paprika soppa med korv i som smakar underbart gott. Till varmrätt tagliantella med köttfärssås precis lagom kryddig och därefter glass till efterrätt.  De två andra vid vårt bord hade vi sett på bussen tidigare men ej talat med då de inte bodde på samma hotel som vi i Budapest. Det visade sig vara mor o dotter även det och som det nu sker på bussresor kom samtalet strax in på var vi var ifrån. Visades sig rätt snabbt att de hade bott på samma gata som vi när min dotter var liten och vi har förmodligen setts på kvarterets lekplats………….. ja ja vad var det jag sa ………..världen är rätt bra liten.

Annonser
Published in: on maj 27, 2011 at 2:35 e m  Comments (1)  
Tags: , , , , ,