Blekingeleden etapp 6

Den 2:e juni 2009  gick vi tre (Mannen, jag och yngste dottern) åter  en etapp av Blekingeleden, den sjätte i ordningen och vid målgång därmed passerat 10 mil totalt. Det trodde ni kanske inte vid starten! *skrattar*

Men vi hade fortfarande om inte mer lust att ta hela Blekingeleden under sommaren. Så här när man ser tillbaka, så var hela projektet en underbar upplevelse. Njuter av fotona och av kartan som sitter här på väggen. Var nämligen så att förutom etappkartorna så hade vi ett par bilkartor över hela Blekinge där jag efter varje etapp noga ritade i hur vi gått samt skrev datum för etappen samt vilka som gått med.

Vi startade så uppe i Hemsjö i strålande sol och 15 plusgrader. Klockan visade på kvart över nio. Strax efter starten stöter vi på en sån där ”fakta-tavla” igen och denna gången handlar det ej om ett torp utan om en märkessten. Den bär Fredrik den förstes namnchiffer. Stenen är lagd vid ”Kronans flottningsränna vid Härnäs i Mörrumsån” Årtalet som står på stenen 1733 (då den troligen sattes dit) vet man ej varför ……..första gången platsen är nämnd (i gamla domstolsprotokoll) är nämligen 1753. Stenen försvann nån gång 1930talet från sin plats och återfanns först 60 år senare som kantsten i trädgården till Hemsjö Gård. Men står nu alltså åter på sin plats.

Ängsblommorna och dikesväxterna blir bara fler och fler. Denna etapp ser vi så Vitklöver, Korn-Vallmo, Lupiner, bladen av Björnloka, Har-ris, Rödsyra, Gul Käringtand, Gråfibbla, Skogsförgätmigej. Dessutom en hel rad flygfän som massor av Myggor, Knott, Nyckelpiga, Bokspinnare, Storfläckig pärlemorfjäril, Nässelfjäril.  Samt en helsvart liten fjäril som vi ej vet namnet på – finner den ej i nån bok.

De första sex kilometerna följer vi Mörrumsån både på grusväg och asfalt. Det fläktar friskt från vattnet och det eviga porlande är fridfullt. Mannen finner en hängbro över Mörrumsån och kliver ut för att testa ”gunget”.  Jag och dottern avstår…………men tittar roat på samt fotograferar så klart.

Vi passerar hagar med får och en död liten ihoptorkad huggorm. En hel hög med sommarstugor som verkar vara mer eller mindre bebodda och så en gård med ett smärre Zoo, där fanns Gotlandsruss, Hund, Shettlandsponny, Hönor, Tuppar, en Get, en Nymfparakit, en Papegoja och kaninburar……

11.00 tar vi rast vid Susekull. Fikar med prickig korv-smörgåsar. Vi har då avverkat 5.93 km och 7915 steg

Värmen ökar och känns stundtals mycket tryckande och het som i en öken …….åtminstone när vi tar oss upp på en kulle med kalhygge. Det är kvavt och vi tröstar oss med att det åtminstone var trevlig omgivning de första 6 kilometerna. Ju mer vi pratar om det ju mer säkra blir vi på att den vackraste biten hittills på hela Blekingeleden har varit just den utmed Mörrumsån.

13.25 är vi efter 18268 steg och 13.7 km nere vid Davrasjön där vi tar rast.

Jag svalkar av mina heta fötter i sjön som faktiskt inte är särskild kall.  Hade nog kunnat bada hela jag om det varit lite mer tillstymmelse av strand *ler*. Vi äter tunnbrödsrullar med skinka som smakar alldeles utmärkt ihop med kaffe/te.

Vi passerar en granplantering och jag trampar lite för hårt på en gren – den går av – är förmodligen snustorr – en bit far iväg och slår upp en hål i mitt högra skenben.  Aj aj……… Jag märker dock inte att det blöder utan dottern ser att det rinner nerför benet och tvingar mej till slut att stanna för omplåstring.  Tvekar att stanna för myrorna är stora som ”elefanter” *skrattar*  men säger bara ”Asch liiite blodvite får man stå ut med…………”

Mannen upptäcker en helsvart orm framför sej på stigen och tror först att den är död men efter att ha petat på den med en stor – mycket stor gren – så ringlar den iväg och tur är det. För det var den giftigaste av huggormarna – den helsvarta. Han tog foto med mobilen på den och den ser ut som om den nyss ätit…..kanske därför den låg så still, den smälte väl maten.

Dottern har under tiden sett något mycket gulligare nämligen två små mycket små helbruna grodor inte större än 3,5 cm. Jag lyckas dock inte få med dem på foto för de gömmer sej nere bland alla bruna torra boklöv som täcker marken. Denna sortens grodor skulle senare under sommaren förgylla många av våra etapper.

Vägen är lättgången och vi passerar ytterligare två sjöar och lite fler tomma hus innan vi når bilen 15.30 parkerad i Bengsthoka. Vi har då gått 25233 steg och 18.92 km.

Detta var den mest lättgångna etappen.

Annonser
Published in: on juni 8, 2010 at 6:50 f m  Comments (2)  
Tags: , , , , , , ,