Hackspettar

Ingen dold syftning utan tänker skriva om just vad rubriken säger – Hackspettar.

Är uppväxt i ett mindre samhälle, född i en ännu mindre ”by”. Men trots detta så har jag aldrig förr bott med åkrar och skog som absolut närmaste granne. Inte förrän jag flyttade ner till Mannen för 18 månader sedan.

Var alltså inte enbart landskapet Blekinge som var obekant för mej. Ändå när jag körde in på uppfarten med det grova singlet gjorde ljudet att jag förflyttades upp till Gelleråsen. I tankarna var jag barn på besök hos mormor & morfar. Denna känsla förstärktes när jag klev ur bilen och hörde suset i björkarnas takkronor. När jag tog de få stegen uppför stentrappan och in genom dörren bar jag med mej känslan av ”att komma hem – (till mormor & morfar)” . Omgärdad av kärlek. Inte undra på att jag genast trivdes här hos Mannen.

Har alltid varit fascinerad av fåglar – fast någon fågelskådare kan man knappast kalla mej. Men fågelbord har jag på nära avstånd från sovrumsfönstret. Där innanför sitter jag och katten Lukas sida vid sida och tittar beundrande på småfåglarna. Fast av olika anledningar. Lukas ser det väl mer som byte och mat än vad jag gör *skrattar*

Till hjälp har jag på fönsterbrädan liggandes en alldeles utmärkt fågelbok. ”Nordens fåglar” utgiven av Norstedts  och sammanställd av Roland Staav & Thord Fransson. Där varje fågel är utförligt artbeskriven med utseende, uppträdande,läten,flyttning, övervintring, fortplantning , föda osv. Över 700 färgteckningar. 280 färgfotografier samt 275 utbredningskartor.

Alla har vi väl någon gång hört hackspettarnas hackande, åtminstone vi som trivs med att vara ute i skog och mark. Så även jag. Men att se dem på nära håll är svårare. Redan förra vintern upptäckte jag till min stora glädje att ”Större Hackspett” kom tidiga mornar till fågelbordet för mat. Hackspettarnas färgprakt och hur Gröngölingen ser ut det visste jag innan.  Men kollade likväl i min fina fågelbok för att lära mer.

Så i förra veckan när jag gick ner till staden, (en lagom nätt liten promenad på ca 6 km) så hörde jag hackande på mycket nära håll. Ja först trodde jag inte det var ett hackande från en hackspett utan att någon på en gård hamrade. Såg mej omkring men husen låg inte så nära vägen och inga människor såg jag heller av. Nu är väl inte min hörsel helt perfekt på bägge öronen längre så jag stod blickstilla i ett försök att lokalisera varifrån ljudet kom. Tog en bra stund att upptäckte fågeln på trädstammen tvärs över vägen. Hade den digitala systemkameran runt halsen. Smög över vägen med kameran i högsta beredskap. Men det var en finurlig rackare som visserligen inte slutade hacka men han förflyttade sej runt trädstammen så han försvann ur mitt synfält. Varvid jag inte har nåt riktigt fotobevis.

Tittar ni riktigt noga ser ni dock den helsvarta fågeln med skarpt vita näbben. Detta var alltså en Spillkråka. Kollade fågelboken när jag kom hem och fick lära mej ytterligare lite. 45 – 57 cm stor………..Inte undra på att hackandet hördes lång väg.

Annonser