Gamla uttryck?

Gamla ord – kanske bortglömda.

Idag hörde jag oomkullrunkerlig – ingen aning vad det betydde eller om jag någonsin hört ordet förr. Nåväl jag fick en förklaring . Att någon är orubblig ( i detta fallet jag) – så jag antar att det var en sorts komplimang. *skrattar* fast det först lät som nåt helt annat. Kanske beroende på min lite sneda humor , då. 

Inte heller visste jag vad en sumprunkare är/var.  Även om jag sett sådana i mina dagar både på foto och film.  På slutet av 1800-talet fanns det många som faktiskt hade detta som yrke främts i huvudstaden…………Vet ni vad detta är eller har jag satt er fantasi i rörelse. *ler* Nåväl Sumprunkare var förr ett yrke som innebar att kontinuerligt hålla vattnet i fisksumpar i rörelse så att fisken skulle få tillräckligt med syre och inte dö.  Fast det var ett dåligt betalt yrke och illa sett därför fick ordet sumprunkare senare tjäna som speord. 

I Per-Anders Fogelströms Stockholmsserie är det någon av (huvud-)personerna som arbetar som sumprunkare.  Ett annat yrke som fick klä ord för spe var rackare.   En rackare var dels benämningen på den yrkeskategori som var bödelns hjälpreda och ställde iordning bödelsplatsen både för o efter avrättningen.  Men det var även en beteckning på dem som dödade och slaktade hästar.  Illa sedd och tyvärr gick det ofta ut över hela hans/rackarens familj.  Bland annat kan du läsa om detta i romanen ”Ditte människobarn” av dansken Andersen Nexö Martin.  En bok som jag läste i 20årsåldern och grät floder över detta öde. På senare tid har rackare fått en annan betydelse, som rackarunge – busunge.  Något av en Ville-Valle, ni minns han som for till Söderhavet och av sin nyvunna vän blev kallad ”Sicken rackare”  Dessutom om jag minns rätt så fanns en folkvise-grupp i Sverige nån gång på 70talet som kallades sej ”Folk & Rackare”

Ett annat gammal uttryck är Änkestöten.

Yngste dottern berättar en historia vid matbordet och för att beskriva händelsen tar hon armar och händer till hjälp. Det bärs sej inte bättre än hon slår i armbågen i systerns stol…..”Aj aj aj ,,,,,,,,,,åh mamma ….ända åt i lillfingret” Vi skrattar. Stora syster säger ”du slog i änkestöten”.  Jag skrattar och säger det där har du nog hört mej säga , samtidigt som tanken slår mej att jag hörde mor o mormor säga så.

Men varför! Ja det undrade vi alla fast nåt bra svar hade vi ej. Så då vart det att söka.

*Armbågsnerven som leder impulser till handens små muskler. Om man stöter i armbågen på ett visst ställe kommer nerven i kläm. Man känner hur det sticker och gör ont ut i lillfingret. Det brukar kallas änkestöten. Nerven förmedlar även känselintryck från handflatan och en del av fingrarna.* enligt sjukvårdsrådgivningen. Men det gav ju knappast något besked om varför det heter änkestöten. Hm……..

På ppfysioterapi fann jag  *Enligt en tysk läkare som myntade uttrycket ”änkestöten” så påminner företeelsen om änkans lidande, kort men intensivt. * Ja ha får kanske nöja mej med detta då.

Men nånstans i bakhuvudet har jag minnet av en tv-serie. Där 4 engelska kvinnor vars män satt inne för bankrån eller om de nu var änkor efter bankrånare , själva genomförda en välplanerat bankrån………efter deras mäns ritningar….. Nåväl har ett svagt minne av att just det tv-serien hette ”Änkestöten”.  Samt att den hade en motsvarighet i verklighetens 50-talets Uppsala.

Men det är bara en tanke som just nu jag ej kan komma på vart jag läst detta. Kanske nån av er vet?

Annonser