Det är synd om männen

Jag kan inte låta bli att tycka synd om män. De har en sån svår uppgift här i livet och då tänker jag på relationer och i motsats till hur enkelt kvinnor har det.

En kvinna behöver endast:

  1. andäktigt lyssna på på mannen och hans berättelser, historier, anekdoter, livserfarenheter och små händelser i vardagen.
  2. falla mer eller mindre i trans eller åtminstone bli knäsvag, darrig och ”på G” vid synen av mannens kropp.
  3. stötta mannen i hans projekt
  4. trösta i hans nedgång o svaga stunder
  5. låta honom tro att hennes njutande endast beror på hans färdigheter

Medans mannen:

  1. bör se till att inte upprepa sina berättande historier – lite variation är ledordet, vara observant på kvinnans lyssnande så hon inte tappar intresset – vilket kan vara svårt för den ovane upptäcka då de flesta kvinnor är mästare på att se lyssnande ut och brukar kunna passa in rätt sorts hummande på exakt rätt plats – , försöka ha nåt viktigt att säga – åtminstone för mannens egen belåtenhet – kvinnor är van vid småbarns nonsensprat och bryr sig kanske inte, inte glömma att i slutet på sina långa monologer tillägga ”och hur har du det”/ ”hur har din dag varit lilla gumman” – givetvis utan att kräva/förvänta sig svar på frågan
  2. detta är en tuff punkt, oftast allt för tuff åtminstone för de män som kommit upp lite i åren, förfallet kommer så tidigt som i 30 årsåldern om inte mannen passar sig, undvika rökning – ingen vill kyssa en askkopp , ytterst måttlig med %haltiga drycker – andedräkten är inte nådig, rödmosighet avtändande och lemmen orkar inte riktigt med sin uppgift, ölmage  är no no, behåring ofräscht och därmed oftast avtändande för de flesta kvinnor, blekhet kan i undantagsfall gå an om bara musklerna finns där, konditionen är extremt viktig givetvis
  3. projekt kan vara vanskliga, skall  vara inom parets ekonomiska resurser och allra helst då inom mannens egna plånbok, projekten behöver inte nödvändigtvis vara realistiska bara det finns minst ett projekt som tar ansenlig tid i anspråk – varje kvinna behöver egentid och lugn & ro i öronen från mannens briljanta tal, projekten skall helst vara enmansprojekt – grabbgänget bör skrotas senast vid ingången till samboskap.
  4. alla blir lite down ibland med betoning på lite – mannen måste ju givetvis kunna fullfölja sina plikter
  5. här gäller uppfinningsrikedom, variation, lyhördhet, uthållighet, villighet, välplanerande förspel och efterspel som visar på ömhet & känslor, mannen måste kunna tolka –  utan att ta illa upp  – kvinnans antydningar om hur han skall agera i själva akten, inte falla i fällan och tro att alla  aktiviteter kan ske efter samma mönster – pejla in kvinnans humör/sinnesstämning, ingen kvinna är den andre lik så mannen kan absolut inte gå efter gamla erfarenheter, om ”ljuva ord” skall uttalas så är  det i efterspelet – absolut inte i förspelet för där tolkas de oftast tvärtom…..och det kan bli tvärstopp

Stackars mannen , så svårt han har det här i livet. Vilken tur att kvinnor är sånna förstående varelser.

Published in: on augusti 25, 2016 at 5:03 e m  Comments (1)  
Tags: , ,

Nostalgia 2016 Ronneby

Körde från Ljungby tidig morgon med ett gäng ner till Ronneby för att bevista Nostalgia 2016. Jag och dottern hade den stora äran o förmånen få åka med Lars Erik Nordgren i hans fina  Imperial Crown 1964.

160702 Nostalgia Ronneby 001

Lite rast vid Kungastenarna i Tingsryd var perfekt både för  mej o dottern som svidade om till RockaBilly-kläder och för dem som intog frukost.

160702 Nostalgia Ronneby 003160702 Nostalgia Ronneby 005

Strax vid åttasnåret rullade vi in på Brunnsparkens stora festivalområde, gick smidigt och välorganiserat även om en del av oss var så breda att grindarna fick öppnas lite mer🙂

160702 Nostalgia Ronneby 011

Den närmaste timmen fylldes området upp med bilar av skiftande ålder, modeller, märken och kulörer. Lite av en fördel åka med en utställare är bland annat att man hinner gå runt en hel del och kolla in åken innan publiken strömmar in – som i detta fallet släpptes in 10.00.

160702 Nostalgia Ronneby 018

Denna damen är ju svag för Scania så det var givet dessa åken lockade lite extra. Bortse nu från ASGaren för här tickar en Bilspeditionshjärta och kan ni tänka Er….. på veteranmarknaden fanns där en väggklocka med Bilspeditionsmärke…. tyvärr nyproducerad men den fick mej att le.

160702 Nostalgia Ronneby 021

Många frågade via mess, sms, och fejjan om vädret. Tycks ha ösregnat lite här o var i vårt land igår. Jag får nog lov säga att vi hade en jädrans tur med vädret. Uppehåll i stort sett hela dagen. Duggregnade under eftermiddagen men det var så varmt i luften att de inte gjorde särskilt mycket. Inga irriterande getingar, ingen risk för solsting eller ovälkommen solbränna och perfekt väder för fotografering. Klart en o annan morrade lite över brist på ”krom som glänser i solens sken” men det är allt en tjusning med vattenpärlor på en välpolerad och snyggt lackerad bil oxå……. så det så

160702 Nostalgia Ronneby 037

En hel del husvagnar var med och jag är inte särskilt intresserad men denna var så otroligt välvårdad och fin i lackeringen så jag tycker den platsar gott i bloggen.

160702 Nostalgia Ronneby 019

Min allra första bil var en tvåtaktad Saab så en sväng utmed Saab-gruppen var given.

160702 Nostalgia Ronneby 022

Vissa bilar krävdes närmare och noggrannare titt på för där var nerlagt många timmars arbete på inredning, motor, underrede osv……

160702 Nostalgia Ronneby 016160702 Nostalgia Ronneby 015

Dottern och jag är väl någorlunda överens att bilar och kläder från 50talet är klart snyggast. Kul att olika generationer kan finna samma nöje…….

En av oss från Ljungby fick en pokal med hem. Stolta ägaren till Jaguar 1973 Bengt Ivar Johansson som fick pris för ”utställningens ovanligaste fordon” Instämmer, är ju inte särskilt ofta🙂 man ser en halvcabbe – osäker om detta är rätt benämning🙂

160702 Nostalgia Ronneby 039

Åkte ner i karavan men hade inte tänkt oss göra detta på hemvägen , dock blev det en liten stau som tur var  verkar detta inneburit endast plåtskador…….

160702 Nostalgia Ronneby 041

 

 

En tävlingsmänniska eller inte……..

Be a fighter, Kämpa på, var tävlingsinriktad…….. osv

Detta sägs i positiv mening av ”alla” och överallt. Tänker inte gå in på om det är positivt  eller ej. Inte heller funderar jag på hur det blivit så.

Däremot funderar jag motsatsen. Vi som inte är tävlingsmänniskor, är vi mindre rustade för att klara dagens samhälle?

Jag tillhör de där ”motsatsmänniskorna” Som visserligen kan kämpa för andras skull som mina barn. Men för egen del väljer jag striderna och de striderna är numera ytterst få. Går undan allt mer.

Har aldrig tävlat varken om tider, priser, karlar, popularitet eller jobb.

Men så har jag då oftast gått själv, Stått utanför, varit arbetslös i omgångar, mist de karlar jag haft ett gott öga till osv osv.

Ser mig inte själv varken som offer, förlorare eller sämre människa men det klart att man så här med blicken i backspegeln funderar över hur och varför livet blev som det blev.

Är mer o mer en studerande kvinna, som ser och hör andra och oftast förundras vad de väljer att lägga sin energi på .

En del strider ständigt och oftast om bagateller.  Kan inte se att de särskilt ofta vinner och vinner de så gör de det för att motståndaren – verklig eller inbillad väljer att gå undan.

Många kämpar. För sin överlevnad, mot sjukdomar och för att ta sig igenom dagen. Deras kämpaglöd är kanske just det som krävs för att de skall överleva men detta handlar nog inte om tävling utan mer att de inte har annat val.

Många kämpar för andra, De väljer ständigt ”stora” världsliga problem som sina egna och en del av dem är övertygade om att vore det inte för just dem gick världen under. Jag tror de kväver sitt innersta eller väljer att inte ta itu med sig själva genom att vara så ”behövd” så engagerad att ingen inte ens de själva ägnar en tanke åt  deras själ, deras hälsa ………

Så varför har då inte jag någon tävlingsinstinkt som det så fint heter?

Varför väljer jag att gå åt sidan och släppa förbi andra?

Kanske för att jag blivit itutad sedan barnsben att jag ändå inte skulle vinna, Eller duga eller ……?

Kanske för att jag tyckt att vinsten/priset var mer väl unnat någon annan. Kanske för att om inte jobbet gick till mig utan fula knep var jag inte rätt person för jobbet. Kanske för om inte karln valde mig så ville han egentligen inte ha mig. Kanske var jag inte villig betala priset för en vänskap som ändå inte skulle vara på djupet.

Har jag då gjort fel i hela mitt liv eller har de här ev arbetsgivarna,  karlarna, blivande vännerna inte sett min fulla kapacitet – mitt innersta – mitt sanna jag. Är det jag eller dem som mest förlorat?

 

 

Published in: on februari 7, 2016 at 9:18 e m  Comments (3)  
Tags:

Varför?

Minns Ni hur barn är fulla av ”varför?” Denna fråga som ställs om o om igen i vetgirigt uppspelt glädjefyllt tillstånd som verkar ständigt närvarande. Deras hela person suger åt sig all information som en svamp. Man kan nästan påtagligt se hur de små liven drar slutsatser och formulerar nya varför innan de ens fått svar på förra varför?

Nu vid nyss fyllda 59 år befinner jag mig åter fylld av frågan ”varför?” Senaste halvåret har åratal av inre press & stress kommit ifatt mig och suget ur all livslust, alla energi och jag vandrar runt som ett tomt skal.

Ifrågasätter hela min existens. Vad finns kvar i livet för mig? Vad skall resten av livet tjäna till?

Jag ser mig omkring i mitt boende och undrar vad jag skall ha allt till. Varför skall jag ha kvar det? Varför skall jag spara det där? Varför har jag sparat det där?

Packar ner julsakerna och fast jag alltid hållit så hårt på traditioner så kommer frågorna. Varför ens packa ner och spara? Varför för det kommer nog inte bli nån mer uppackning?

Ser mig vidare omkring. Varför skall jag bo här? Varför skall jag bo så här?

Pendlar till jobb 5 mil norrut. Varför skall jag ens  bo kvar på orten? Varför skulle jag flytta? Varför skall jag utsätta mig för denna tröttande pendling?

Varför skall jag bli kvar på detta jobbet? Varför skall de behålla mig på denna tjänsten?

Varför måste jag leva?

Så in i själen trött. En fysisk trötthet som är förlamande. En psykisk trötthet som är förstummande.

Känns som att allt jag utför görs på någon sorts autopilot. Lyckas stänga av omvärlden och enda tankarna som rörs sig i huvudet är just de som får arbetet utfört. Inga känslor alls i kroppen längre. de är avstängda. Kan i någon sorts halvlogisk kullerbytta kan jag tycka det är lite tragiskt att jag behöver stänga av känslor för att ransonera den lilla energin jag har så den räcker till att göra min plikt och fullfölja mitt arbete.

Men så kan man ju inte leva, Det är inte ens att leva. Mer som någon sorts existens fast knappt ändå.

Varför formuleras om o om igen i mitt huvud. Detta utan att finna svar. Utan att förvänta mig svar. Inget svar som ges kan ändå till fullo motsvara nästa varför.

Min korrekturläsare säger ”så deprimerande” men det var inte meningen. Vill inte förmedla den känslan. För jag är ej deprimerad, ej sorgsen, ej ledsen.

Bara tömd på energi & lusta. Livsglädje och framtid finns ej längre.

Bara ett enda stort VARFÖR?

Published in: on januari 26, 2016 at 8:29 e m  Comments (1)  
Tags:

God Jul så fasen heller

Nu är den över…… julen som skulle komma med så mycket gott. Tror eller åtminstone hoppas att det blev just så för de allra flesta.

Gott Nytt År ropas det till höger och vänster. Oftast utan minsta tanke bakom. Utan minsta förutsättning att bli just så, Utan ansträngning från den som ropar att göra just detta för den de ropar till.

Är jag otydlig! Okey skall försöka mig på en förklaring.

”Visst detta året har varit ett skitår. Jaja TJATA inte, Vet väl för faen att jag spelat bort pengar men det var väl för faen MINA pengar som jag sletet ihop……….. ELLER.  Men nästa år DÅ ska du få SE. Då DU då vinner jag alla de där pengarna …… KÄNNER det på mig. Då skall du få ….. ja inte ALLA men en hel del av dem…….. när jag har köpt det jag vill…… men det blir över till dig oxå…..jaja lite i alla ifall…..kanske. GOTT NYTT ÅR…… se inte så jävla sur ut, fy fasen va ful du är”

”Visst detta året har kanske blivit lite väl mycke dricka men det SKA det minsann bli ändring på NU.  Du behöver INTE vara rädd för mig. SKÄRP dig för faen, jävla subba. Förresten så förtjänar jag lite gott att dricka, jag jobbar ju så hårt.  Säger JAG att det inte blir mer supande så får DU väl för faen TRO mig. SKÅÅÅÅÅÅL Gott Nytt År. ”

Önskar egentligen inte att någon blir ensam Men när flaskan är vackrare än personen bredvid, när tipskupongen/lotten attraktivare än personen bredvid …..ja då är det bättre att personen bredvid söker annat sällskap.

Tyvärr är det ju så att drickaren inte uppfattar hur ljuset slocknar i partnerns ögon i takt med att nivån i flaskan sjunker.

Tyvärr är det ju så att spelaren fullständigt skiter i partnerns behov av mat kläder osv

Tyvärr är det ju så att de skador som de nära får inombords inte syns för den som åsamkar dem. Förresten misshandlaren ser inte ens skrapsår och blåmärken , för den vill inte och skulle den till äventyrs se dem så spirar en litet självbelåtet flin i ansiktet. ”Haha det är jag som satt dit dem , det skall väl lära fanskapet lyda MIG”

Håll ut, härda ut, blunda och be, imorgon är Nyårsafton historia och om ett par dagar vardag igen.

Published in: on december 31, 2015 at 8:59 f m  Comments (1)  
Tags:

Gott slut

”Gott slut” är det inte så man säger? Jag känner mest för ”tack o lov att detta skitår är slut”.

Året 2015 har varit fyllt av tårar, oro, nervös väntan, sömnlösa nätter, extremt tom plånbok, mindre trevliga plikter………. kort sagt ett helsicke och tiden har mest gott åt att härda ut.

Jag har överlevt och lärt mej en hel del på kuppen.

  • soppa enbart på rotsaker är gott fast inte fem dagar i veckan i flera månader
  • att lita på någon annan än sig själv kan få oro att dala
  • att öppna sitt hjärta är smärtsamt
  • att släppa på kontrollen och tro på att universum på nåt vis ser till att pengar som egentligen inte finns ändå räcker till hyra, el, telefon och lite rotsaker
  • att envishet gör kroniskt smärta mer uthärdlig
  • att  ”katastrofer” är bagateller i jämförelse med cancer hos en nära
  • att synen på vad som är viktigt i livet ändras när man blir gammal
  • att från i hela livet vetat vad jag INTE vill ha börjat inse att jag nog inte kan få nåt jag VILL ha
  • att det blir en jädrans massa timmar över i veckan när barna flyttar
  • att glädjas åt andras lycka inte är nog för att vilja leva
  • att  jag går bet finna någon mening alls med livet
  • att man kan ta sig igenom sorger men livet blir aldrig någonsin mer detsamma

Nyårslöften är jag inte mycket för att.

Vad gäller förhoppningar inför nya året törs jag inte tänka på några. För ett år sedan kändes det som att allt verkligen ljusnade för mig och jag var så säker på att 2015 skulle komma till mig med mycket glädje, kärlek och tillfredställelse.  Istället kom cancer och satte allt på vänt. Vände upp o ner på alla planer, alla nya trådar, grusade alla förhoppningar och hänger som ett allt mörkare moln över framtiden.

Published in: on december 30, 2015 at 6:53 e m  Comments (3)  
Tags:

2015 väntande

WordPress.coms trupp av statistikapor skapade en 2015 årlig sammanfattning för denna blogg.

Här är ett utdrag:

Konsertsalen på Sydney-operan rymmer 2 700 personer. Den här bloggen besöktes cirka 15 000 gånger under 2015. Om den hade varit en konsert på Sidney-operan skulle det ta cirka 6 utsålda föreställningar för att lika många personer skulle få se den.

Klicka här för att se hela sammanfattingen.

Published in: on december 30, 2015 at 5:34 e m  Comments (7)  

Vad jag önskat någon berättat för mig

Snart 60 år och levt ett helt liv, så lär man sig en hel del om sig själv, sina medmänniskor och framför allt om olika sorters relationer.

Man lär sig av sina egna erfarenheter, sina misstag men även från andras livsöden och berättelser.

En del saker önskar jag någon berättat för mig när jag var ung. Kanske hade jag inte lyssnat men kanske hade jag valt andra vägar att leva mitt liv.

Önskar att någon sagt mig:

  • Gå aldrig in i en ”kärleksrelation” om inte ditt hjärta är engagerat. Det är dömt att misslyckas och är varken rätt mot dig själv eller den du skapar en relation till.
  • Starta aldrig upp en ”kärleksrelation” om du har någon annan i hjärtat. Det är dömt att misslyckas och är varken rätt mot dig själv eller den du skapar en relation med.
  • Gå inte direkt från ett förhållande in i ett annat. Gör ett avslut först, i sinne , hjärta och minnen.
  • Flytta aldrig till någon där denne levt och bott med en annan partner. Starta om i en ny bostad, det är ni bägge värda. Skapa ett eget gemensamt liv.
  • Låt aldrig någon flytta in till dej på prov. Endera så är du fast i något du inte vill ha och inte kan bli av med eller kan det krascha mer än du varit beredd på.
  • Var sann mot dig själv och foga dig inte efter någon annan bara för att behålla relationen.
  • Lär känna din kropp utan och innan. Först då kan du förvänta dig att någon annan skall kunna känna din kropp tillräckligt för att ge dig sexuell tillfredställelse.
  • Förvänta dig inga stordåd och orimligheter av den du skapar en relation till oavsett om det handlar om vänskap eller kärlek.
  • Ge vänskap, ge kärlek men var beredd på att få intet tillbaka.
  • Var försiktigt med relationer, låt dem växa fram, öppna dig inte för ”vem” som helst.
  • Lär dig stå upp för dig själv och försvara dig själv till kropp, själ och tankar. Först då kan du förvänta dig att andra står upp för dig.
  • Tveka inte att gripa in när någon i din omgivning far illa oavsett om det är en bekant eller en obekant.
  • Ingen absolut ingen kan veta vad som sker bak grannens stängda dörr. Har det i färskt minne när någon agerar eller reagerar på ett oväntat sätt inför något du själv ser som en bagatell.
  • Lyssna på andra och acceptera & respektera deras tillkortakommande.
  • Ensam ÄR stark i vissa situationer men var inte för stolt ta emot hjälp när den erbjöds.
  • Glöm framför allt inte att vara ärlig med dina känslor, både mot dig själv men även mot dem det gäller.
Published in: on september 6, 2015 at 3:58 e m  Comments (1)  
Tags:

Ber om förlåt till mina älskade barn

Jag ber tusen gånger om förlåtelse till mina älskade barn för kommande år. Demens sägs vara ärftligt i allafall vissa sorter av dem.

Den dagen jag förändrar min personlighet och Ni inte längre känner igen mamma i mig så tveka inte att skrida till verket. Ni har min tillåtelse att gå bak min rygg, tvinga mig mot ”min vilja” till en doktor. Snälla jag ber Er, se till att jag fortast möjligt kommer under utredning så är chansen större att jag får bromsmedecin i tid och får lov vara ”jag” under ytterligare några år.

Jag ber redan nu om förlåtelse för alla anklagelser jag i så fall kommer spy över Er.

Älskar Er med allt vad jag har inom mig, glöm aldrig det.

När mina tankar inte längre går i sina normala banor. När mitt minne sviktar och jag inte längre vet hur man lagar mat, löser korsord, broderar vepor, släktforskar eller sätter på tv-n. Så ska Ni ändå veta att jag är Er mamma även om jag inte känner igen Er.

Förlåt för all sorg detta kommer föra med sig till Er. Ni är det bästa som hänt mig i livet och min stolthet över Er är gränslös liksom den kärlek jag känner för Er.

Jag ber Er om att inte ha dåligt samvete den dagen Ni sätter mig på ett demensboende, jag får det bra där. Personalen är utbildade och kommer ta väl hand om mig utan att veta vem jag en gång var. De har inga minnen av mig som Ni kommer att ha.

Hoppas Ni istället kan minnas mig som en snäll mamma som månade om Er, som var lite knasig och totalt oblyg.

Minns tefatsåkning med ficklampor sent på kvällen, minns badandet ute under ösregn, minns våra resor i Tyskland och Österrike, minns mina bakade lussekatter och vitlöksdoftande köttgrytor. Stora duktiga dottern min  – minns våra fotoutflykter  & loppisutflykter, Älskade långa sonen  – minns tilliten oss emellan och klättringen, Söta rara yngste dottern  – minns våra shoppingrundor och långa filmkvällar.

Published in: on juli 31, 2015 at 3:24 e m  Comments (1)  
Tags:

Minnen man helst vill glömma

Det är inte alltid av godo att ha ett bra minne. Önskat många gånger att jag haft en ”delete”-funktion i hjärnan. Nu ska man ju akta sig för vad man önskar. Går kanske in i demens-dimman fortare än man anar.

Kroppen & hjärnan tar oftast hand om oss på en finurligt vis. De värsta upplevelserna – de minnen som smärtar mest förträngs. Mer eller mindre omedvetet.

Skall till en påminnelse. Att någon eller något triggar igång minnet. Kan ibland ske genom en kroppslig reflexartad reaktion. Exempelvis: handen som en gång brännt sig på spisplattan rycker till då den åter känner värmen från spisplattan innan den når ända dit.

Minnet tar lite längre tid på sig innan det kommer upp till ytan, även om en ”flash-syn” kan dyka upp innanför ögonlocken.

För mig vaknar ofta minnen genom mardrömmar, för att efter en tid även dyka upp i vaket tillstånd. Oftast strax före sömnen borde infinna sig eller i ”vargtimmen” på morgonen då man egentligen borde kunna sova en stund till.

Den där kroppsliga reflexen är jag ibland inte ens medveten om. Så många gånger en reflexartad undan-manöver från min sida sårat andra. Varvid deras reaktion i sin tur sårat mig. Som att jag ryckt undan huvudet när någon sträckt ut en hand för att i all välmening ta bort en insekt i mitt hår. ”VAFAEN är det MED dig…. Tänkte väl för FAEN inte slå dig” Ingen ide förklara en reflexartad rörelse som man inte ens är riktigt medveten om att man gjort.

Allt efter åren går minskar smärtan och de reflexartade rörelserna dämpas. Men kroppen är fortfarande på sin vakt (beredd på flykt) och kommer kanske så alltid att förbli.

Ältar inte längre minnen jag ej vill tänka på. Har försökt gå igenom och sortera ut minnen jag så att säga är färdig med. Men så dyker en påminnelse upp. Ett minne som jag inte ens mindes att jag hade, av en händelse jag inte ens visste att jag varit med om!

Så startar allt om igen. Likt en gammal film som inte ens är nån stumfilm.

Mardrömmar i sovande tillstånd eller i vaket tillstånd spelar mindre roll.

De skrikande orden dånar & brusar i öronen och går ej stänga av. Kroppen skakar. Halsen sticker av torrhet liksom munnen, blandat med blodsmaken. Ögonen svider av endera tårar eller återhållen gråt. Musklerna är spända med kraftlösa. Magen drar ihop sig i kramp. Kallsvetten bryter fram. I allra värsta fall kramas mitt hjärta hårt som i kramp och jag tappar andan. Bedövad av förödmjukelse……

Vill inte hamna där igen. Vill inte, tänker inte hamna i skräck och rädsla mer men minnet skonar ingen………….

 

 

Published in: on juni 22, 2015 at 7:26 e m  Comments (1)  
Tags: ,